The only one I wanted - kapitel 66 THE END

-Better lay you down somewhere, säger han och hjälper mig upp och lägger armen runt mig för att hjälpa mig att gå. Eftersom hans lägenhet är så stor, vad ska han annars lägga alla pengar på?, får vi gå en bit men vi är snart inne i vad som ska föreställa vardagsrummet. Han leder mig fram till soffan där jag lägger mig ner och han sätter sig ner bredvid.
-Do you want some water or something? frågar han men jag skakar på huvudet.
-Were you going somewere cause I don't want you to stay home just to take care of me? säger jag.
-It's okay. I smashed the door in you face, I kind of owe that to you, säger han och ler.
-No you don't, I did something much worse, mumlar jag och Nialls leende försvinner snabbt och han vänder bort blicken. En tystnad sänker sig men jag klarar inte av den.
-I'm so sorry Niall. I miss you so much and I talked to Adam and he now knows that you are the guy in my life. If you still wanna be in my life of course, babblar jag på. Niall vänder blicken mot mig igen men hans ansiktsuttryck är otydbart.
-Please forgive me, I've fallen so hard for you and I've never felt like this before and I hope you feel the same about me an... fortsätter jag babbla men avbryts av Niall som böjer sig ner och pressar sina läppar mot mina.
Backstagepasset studsar mot bröstet när jag hoppar tillsammans med Blake över den asfalterade bakgården i nån slags konstig dans. Vi kommer fram till bakdörren där vi får visa upp passen för vakten som står utanför innan vi blir insläppta. En lång promenad igenom korridorer väntar då vi exalterat pratar om vad vi ska få se. När vi äntligen finner dörren med "onedirection dressingroom" skrivet på en dittejpad lapp slår Blake genast upp dörren innan jag ens hinner knacka på. Det är ju liksom inte bara hennes pojkvän som byter om där inne tänker jag på. Hon har varit lite mysko sen jag och Harry kom hem från homes chapel. Först försvinner hon bara och kommer hem nästa dag och berättar ingenting om vad hon gjort även om jag frågar, men jag gissar på att hon var med Niall. Och hon har än inte berättat vad som egentligen hände. Hon är i princip borta hela tiden, Niall är väl anledningen där också antar jag. Fem förvånade ansikten tittar i alla fall på oss när dörren glider, eller mer slås, upp. Alla är fullt påklädda i alla fall. Niall och Harry skiner genast upp och går fram till sina flickvänner som jag antar att Blake är till Niall nu även om hon inte berättar ett skit för mig. Och hon som var på mig som en igel när jag och Harry började dejta. Men jag släpper Blake med blicken när Harry slår armarna runt mig. Hans leende gröna ögon ser in i mina och jag ler stort mot honom.
-Are you nervous? frågar jag.
-A bit, but it only get me more focused. Jag nickar till svar och slingrar sedan armarna runt honom och vilar huvudet mot hans bröst. Jag får inte njuta av hans värme och underbara doft länge dock för snart kommer en kvinna in och berättar att det är en kvart kvar och att killarna måste förbereda sig. Jag och Blake går med dom en bit innan vi måste gå ut i publiken för att hitta våra platser. Jag ger Harry en snabb kyss och säger:
-Good luck!
-Noooo! skriker Louis och jag och Harry tittar chockat på honom.
-You can't say that, that gives bad luck. This is how you do it, förklarar han och sparkar till Harry på rumpan. Harry släpper ut ett "aj" och ger Louis en ond blick.
-Sorry! I'll take that back, säger jag snabbt och sparkar Harry också på rumpan. Lite hårdare än Louis dock för han får ta ett steg framåt för att hålla balansen.
-What the fuck, säger Harry och jag och Louis gör en high five. Snart ropar samma kvinna på killarna igen och de är tvungna att gå och jag och Blake tar oss ut i publiken. O2 arenan är gigantisk och vi har platser på läktaren på andra sidan arenan så det blir en lång väg att gå. När vi äntligen finner våra platser slår vi oss ner med en utmattad suck, tur att jag inte har högklackat på mig. Runt om oss sitter exalterade tonårstjejer som pratar i mun på varandra. Några verkar lägga märke till oss för snart har vi kameror och mobiler riktade mot oss i ett diskret försök att ta en bild. Blake och jag gör allt för att försöka ignorera det men det blir lite stelt, vad ska man ens prata om när man vet att tio stycken andra lyssnar?. Till slut vänder jag mig om mot tjejen bredvid och säger glatt:
-So, are you excited? Först ser hon förvirrad ut, hon verkar tro att jag inte pratar med henne men sen inser hon det och svarar.
-Yes! I've waited my whole life for his! Glädjen i hela hennes kropsspråk är obeskrivlig.
-What's your favorite song? frågar jag nyfiket. Ännu en gång blir hon förvånad över att jag pratar med henne och hon ger kompisen bredvid en vad-är-det-som-händer-blick.
-Little things and last first kiss, svarar hon efter lite betänketid.
-I love those songs, but I have to say that They dont know about us is my favorite, svarar jag glatt. Hon nickar till svar och frågar sedan:
-Can I have a picture with you? 
-Ehm, yes of course, svarar jag lite osäkert. Inte riktigt van med att folk vill ta kort med en. Jag är ju bara en vanlig 19 årig tjej från New york. Har aldrig gjort något speciellt i mitt liv. Hennes kompis tar bilden och jag hör sedan tjejen säga till kompisen:
-I seriously got the best seat in the whole arena. Ett litet leende smyger sig fram på mina läppar och jag dras snart upp på fötter av Blake för på scenen står nu one direction.
 
Vi visar upp våra backstagepass för vakten och blir insläppta backstage igen när konserten är slut. 
-It's such an amazing atmosphere backstage, säger Blake med en nöjd suck.
-And this time we don't have to sneak in and run from the guards, how awesome isn't that!? säger jag med sarkasm i rösten. Blake ger mig en knuff på armen så jag går in i väggen och det besvarar jag med samma handling.
-Don't complaine. Thanks to me you met Harry, påminner hon mig om.
-Well thanks Blake, you're the best, best friend in the world, säger jag och ger henne en kram med ena armen medan vi går längs korridoren.
-Yeah, I know, säger hon självsäkert och mitt skratt ekar i korridoren.
När vi kommer in i deras louge är även Eleanor där och hon och Louis står med armarna runt varandra och pratar tyst.
-Don't tell the guards we're here, slänger jag ur mig och Blake slår till mig på armen. Killarna börjar skratta och Harry kommer fram till mig.
-You we're amazing, säger jag stolt.
-And you're an amazing girlfriend, säger han och ler stolt. Vi slingrar armarna runt varandra och medan jag lyssnar på han hjärtslag genom den vita skjortan tänker jag på hur mitt liv förändrats på så kort tid. För ungefär fem månader sedan smög jag och Blake backstage på deras konsert och nu är jag Harrys flickvän. Konstig vändning på mindre än ett halvår. Allt började där vi befinner oss nu; backstage på en one direction-konsert.
Nu är det slut på The only one I wanted! Känner mig lite ledsen nu.
image
 
Nästa novell kommer väl någon gång i veckan I guess, vågar inte sätta ut ett datum än. Den kommer i alla fall handla om Niall :)


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0
Ladda ner en gratisdesign på www.designadinblogg.se/gratisdesign - allt om bloggdesign!
Vinn presentkort, helt gratis! - www.vinnpresentkort.nu
Spela poker, casino, bingo m.m online. Massor av bonusar på PokerCasinoBonus