Jag tas till medvetande tack vare ett par läppar som försiktigt nuddar mina. Jag slår upp ögonen och möts av Harrys underbara gröna bara några centimeter från mina.

-And they lived happily ever after, säger han villket får mig att le. Detta måste vara bästa sättet att vakna på, ever. 

-You truly are my prince, säger jag skämtsamt.

-And you my princess, svarar han och vi skrattar till åt hur töntigt det lät. 

-But now we really need to get going, fortsätter han och studsar ur sängen. Det märks att han vaknat långt innan mig. Själv rör jag mig i långsam takt och Harry har redan tagit på sig jeans och t-shirt när jag äntligen står upp. Precis som varje dag njuter jag av den golvvärme han har någon sekund innan jag rör mig fram mot garderoben. Jag öppnar den och börjar kika igenom vad jag kan ha på mig idag.

-What did you dream about by the way, I woke up by your hand smashing into my face, skrattar Harry.

-I did? I'm sorry, säger jag men kan inte låta bli att skratta jag också. 

-So what did you dream about? A zombie invasion? frågar han.

-I don't really remember. I think it was about today actually.

-Are you nervous? frågar han.

-A little maybe, säger jag och vänder mig mot garderoben igen.

- I think the firts problem in the dream was what to wear, mumlar jag. Harry kommer och ställer sig bakom mig och lägger händerna på mina axlar.

-Let's do like we did a couple of days ago but I'll put together an outfit for you and you'll go make breakfast, föreslår han och jag lockas lite av ideen men jag vet inte riktigt om jag kan lita på honom när det gäller kläder.

-I don't know if I trust you really, säger jag lurigt samtidigt som jag plockar upp ett par jeans för att inspektera dom.

-You don't? sägar han med rösten av en som precis fått sitt hjärta krossat. Jag vänder mig om och lägger handen på hans kind.

-Okay then, I can always just blame it on you, säger jag och Harry ler stort. Vi delar en snabb puss innan jag går ut till köket för att fixa frukosten. Jag ger klockan en snabb blick, tolv. Magen ger ifrån sig ett högt läte som nästan får mig att hoppa till.

-I heard that! ropar Harry från sovrummet och jag skakar leendes på huvudet. 

 

Med frukosten framför oss sitter jag och Harry ner vid bordet och jag får äntligen tysta min skrikande mage. Blakes sovrumsdörr öppnas och den lilla vind som kommer till får min hud att knottras då jag fortfarande bara har mina sovshorts och en stor T-shirt på mig.

-You're up late, säger jag till Blake.

-No, I just waited til the breakfast was ready, säger hon med ett flin när hon går förbi för att hämta en egen tallrik. Igår kväll hade hon verkat lite nedstämd och jag hade frågat vad som var fel men hennes svar var bara "inget". Nu verkar hon mycket gladare men jag är fortfarande orolig, hade något hänt?

-You lazy bastard, säger jag och kastar en bit av ett havrekex på henne. Hon tar upp biten som landat på golvet efter att ha träffat henne på axeln och kastar tillbaka den samtidigt som hon säger:

-And proud of it. Biten kommer inte riktigt hela vägen fram till mig utan fastnar i Harrys hår.

-Sorry, I t was meant for Elises eye, säger Blake och kommer gående emot oss med tallriken, skeden och glaset hon hämtat.

-It's okay, säger Harry och skrattar till samtidigt som han letar igenom håret efter kakbiten. När han inte lyckas ställer jag mig upp och lutar mig över bordet för att plocka ut den. Blake sätter sig ner bredvid Harry på andra sidan av bordet och jag sätter mig ner på min stol igen.

-How will you survive when we are gone? frågar jag Blake.

-I won't. A skeleton will lay on the sofa when you get back, svara hon och plockar åt sig ett stekt ägg. 

-How nice, skeletons can't speak right? säger jag och stoppar in en sked med mjölk och cornflakes i munnen. Blake skrattar bara till till svar och börjar äta på sitt ägg.

-You two have a sick relationship, säger Harry och skakar roat på huvudet. Jag och Blake tittar på varandra och börjar sedan skratta.

-I guess we do, säger jag med en axelryckning.

 

Efter att ha sagt hejdå och kramat om Blake ordentligt sitter jag nu i bilen åkandes på motorvägen. Harry är koncentrerad på vägen och jag är nästan lite rädd i början eftersom det inte riktigt gått in i skallen att de kör på vänster sida här. Hela bilen är ju bakvänd dessutom. När rädslan lugnat ner sig tar jag upp min mobil och kollar runt lite. Jag uppdaterar instagram med en liten bild på utsikten från fönstret och sitter sedan och stirrar på alla likes som trillar in. Lite smått beroende är man ju. 

-Something interesting? frågar Harry och ger mig en roat leende.

-No, just instagram, säger jag och låser mobilen. Ni kanske är nyfikna över kläderna Harry valde? Ett par ljusblå jeans och en ljusrosa långärmad tröja som är utsvänd länst ner, som en volang. Jag gillar det, jag har underskattat honom. Jag har dock slängt på mig några smycket för att piffa upp lite.Med en suck sjunker jag längre ner i sätet och vrider huvudet mot Harry.

-How long is it left? frågar jag.

-It takes about four hours to get home, säger han exalterat med ett nöjt leende på läpparna

---

Merry christmas (again)!!!

 

Och jag har ingen aning om hur lång tid det tar att åka till Homes chapel från London, gissade lite.

 

Jag öppnar kylskåpet för säkert hundrade gången men där finns inget som drar till sig min uppmärksamhet. Är hungrig men för lat för att fixa något, standard. Jag vandrar över till soffan igen och sätter min ner och fortsätter halvkolla på något skitprogram som på något sätt är intressant. Harry och Elise är ute och roar sig på ett eller annt sätt i London och jag sitter bara här och möglar. Jag befinner mig i London för i helvete och jag sitter inne. I och för sig bor jag i New York och där sitter jag inne mesta av tiden. Antingen i mitt rum eller hemma hos Elise. Jag plockar upp min mobil som jag slängt i soffan och leker lite med den. Jag kanske kan ringa Niall? Vi har inte träffats sen Harry fördelsedag vilket var några dagar sedan. Jag går in på kontakter och letar upp Nialls namn där hans nummer finns. Några signaler går fram och sedan hörs hans röst i luren:

-Hi.

-Hi, it's Blake.

-Yeah I saw that, svarar han kort. Lite förvånad över hans korta sura svar blir jag tyst någon sekund. Han som brukar vara så glad.

-Do you want something or? frågar han med en suck.

-Ehm yeah, do you wanna hang out today? Elise and Harry left me here all by myself, säger jag och ignorerar hans sura ton.

-I don't know... säger han osäkert.

-Come on! I haven't seen you for days. We kinda need to talk, säger jag och syftar på kyssen som vi inte sagt ett ord om sen det hände.

-Yeah I agree, we need to talk. Jag vet inte riktigt om han syftar på kyssen med hans tonfall men jag bestämmer mig för att fråga vad som är fel när vi träffas face to face.

-So, can we meet at the starbucks that is around the corner? frågar jag.

-Yeah sure, bye, säger han och sen hörs ett pip. Utan att komma överens om någon tid osv. men jag antar att vi ska träffas nu. Snabbt är jag på fötter och slår av TVn för att gå in i sovrummet för att piffa till mig. Jag tar av mig den gamla gråa T-shirten jag har på mig och tar på mig ett svart linne och sedan en lång mysig grå kofta över. Jeansen låter jag sitta kvar. Några drag med borsten och jag ser anständig ut. Jag plockar på mig det jag möjligtvis kan behöva och tar på mig mina hederliga converse. Snabbt låser jag bara upp mobilen för att se om något nytt har hänt och ett nytt sms har trillat in. Det är från Adam dock och det sänker mitt humör lite. Inte för att jag helt plötsligt börjat hata honom nu men han har smsat och ringt miljontals gånger vilket jag har ignorerat. Förstår han inte att jag inte vill prata just nu? Jag trycker upp smset och läser de fyra orden jag fått för mycket av för min del de senaste 20 18 timmarna, We need to talk. Ja visst jag vet men inte just nu okej? Snabbt trycker jag ner det och återgår till att tänka på Niall. Varför var han sur? Har jag gjort något? Oron stiger i mig och jag vill bara komma fram till starbucks och möta den vanliga spralliga Niall. 

Tyvärr gör jag inte där för när jag kommer in i lokalen sitter han vid ett av borden med en trumpen min. Han verkar inte se mig och jag går långsamt fram mot honom. När jag är någon meter bort lyfter han blicken och den borrar sig rakt in i min. Hans blick är tom men samtidigt finns det en besvikelse där inne.

-What have happened, why are you so grouchy? frågar jag oroligt och sätter mig ner mittemot honom.

-I saw you, mumlar han tyst med blicken ner i bordsskivan. Jag blir tyst, menar han kyssen med Adam? Jag bestämmer mig för att spela dum och säger:

-What are you talking about? En klump befiiner sig i min hans, en klumo av oro.

-You kissing a boy right outside here, svarar han och tittar upp och han har samm blick som innan. Jag blir tyst igen, vad svarar man på det?

-It was not as it looked like, säger jag till slut.

-So how was it? frågar han och nu med en högre mer upprörd röst.

-I guess you didn't see the wole thing; he kissed me and I pulled away. That's it, you have to trust me, säger jag och lägger handen på hans som ligger på bordet men han drar sig undan.

-Well, it took nearly a month before you trusted me so I don't know, säger han och reser på sig. 

-Niall, please. He's only a friend to me, säger jag och reser även jag på mig. Ögonen tåras på mig, Niall ser det och vägrar möta min blick.

-I'll go home to Ireland tomorrow, I'll think about it then, säger han och med de orden går han förbi mig och ut från starbucks. Då känner jag en ensam tår leta sig ner för min kind.

---

God jul på er!!! Nästa kapitel kanske kommer upp imorgon (idag om man ska kolla på klockan) för är i princip klar med det! Som en julklapp till er eller nåt, love ya! ♥

Stressat och smått irriterat zick-zackar jag fram bland människorna på trottoaren. Även om jag bott i New York hela mitt liv har jag inte riktigtaccepterat såna här rusningar. Snart ser jag i alla fall starbucks skylten och jag ökar på stegen ytterligare. Jag kommer närmare och närmare och till slut kan jag slänga mig in genom dörren till starbucks. Jag pustar ut efter all den stress jag upplevt där ute och tittar sedan ut över lokalen. Adam sitter vid ett litet bord längre in och ett leende sprider sig på hans läppar när han ser mig. Jag svarar på samma sätt när jag ser honom och jag rör mig över lokalen mot honom.

-Hi, säger jag och slår mig ner på stolen mittemot.

-Hi, säger han och lägger ner tidningen han läst på bordet. Jag krånglar av mig jackan och reser sedan på mig igen.

-I'll just go get some coffee, säger jag och Adam nickar till svar. Jag snurrar runt och rör mig mot den ganska långa kön.

 En suck slipper ur min mun när jag stått i kön i säkert tio minuter. Jag och Adam ger varandra blickar, sneda leenden, och axelryckningar med gämna mellanrum. Det är en kvinna som står en bit framför mig som stått längst fram i säkert fem minuter. Hon kom för att klaga på att hon fått fel sorts drink. Tjejen i kassan hade direkt gått med på att fixa en ny eftersom hon såg kön bestående av stressade människor men kvinnan fortsatte prata. Det är ganska hög ljudnivå i rummet så jag hör inte varje ord hon säger men hon verkar inte nöjd. Tjejen i kassan som verkar vara den enda som jobbar just nu flackar stressat med blicken och gör allt i sin makt för att få bort kvinnan men då kommenterar kvinnan med att hon är otrevlig. Ännu en suck slipper ur min mun innan jag öppnar min mun för att göra det jag skulle gjort för länge sedan.

-Ecxuse me. She's not the rude one, you are. Do you see this line? Everyone here wants to order but you are just holding up the queue, ropar jag till kvinnan. Hon fnyser bara till svar och fortsätter sedan prata med tjejen som jobbar här. Rummet har tystnat till lite efter min kommentar och jag hör hur tjejen i kassan säger att jag har rätt. Kvinnan ser förvånad ut men säger inget till henne utan vänder på klacken och går ut samtidigt som hon med en dramatisk röst säger:

-Everyone hates me.

-Wonder why, säger jag tyst för mig själv men tjejen framför skrattar till åt min kommentar. Hon vänder sig sedan om och säger:

-Thank you!

-You're welcome, I think everyone in here was close to a nervous breakdown, säger jag och känner mig stolt över min handling till att få bort kvinnan härifrån. Tjejen skrattar till och nickar instämmande innan hon vänder sig om igen och äntligen rör sig kön framåt igen. 

 När jag kommer tillbaka till Adam igen har jag säkert varit borta i en kvart. 

-Sorry but I think you saw the lady right? säger jag och slår mig ner.

-Yes and I'm proud that you took matters into your own hands, säger han och plockar upp muffisen han köpt innan men väntat med att äta. 

-So how have you been? frågar jag och släpper ämnet om den dryga kvinnan.

 

Jag och Adam kliver ut från starbucks tillsammans.

-And my sister really wanted to see you again, säger Adam samtidigt som han snurrar halsduken ytterligare ett varv runt halsen. 

-She did? frågar jag förvånat.

-Yes, maybe some day next week? föreslår han.

-I'll text you cause I really need to get going, säger jag efter att ha get klockan ett ögonkast och insett att jag lovat Elise att jag skulle vara hemma till middagen om en kvart. Londons trafik är ju ingens bästa vän direkt. 

-Yes of course, säger Adam och jag tittar upp på hans ansikte igen för att säga hejdå. Plötsligt lutar sig Adam fram och trycker sina läppar mot mina. Jag hamnar först i chock och bara står där någon sekund innan jag reagerar och drar mig undan. Vi blir stående en stund och bara stirrar på varandra. Hans är skamsen och besviken och jag är bara chockad, jag vet inte riktigt vad jag ska göra. Så jag bara vänder på klacken och går därifrån. 

 

 

Solen har gått ner men stadens alla sorts lysen lyser upp allt. Mina händer är långt nertryckta i mina fickor i ett försökt att undkomma kylan. Jag är på väg hem efter en middag med några vänner. Mätt och belåten känner jag mig men när jag ser starbucks en bit bort kan jag inte låta bli att känna suget av en av deras muffins. Så jag skyndar på stegen för att snabbare komma bort från de låga graderna utomhus. När jag är en bit ifrån ser jag Blakes bekanta ansikte bland folkmassorna på trottoaren. Hon står och pratar med en kille som står med ryggen mot mig. En grupp människor går ivägen och när Blake kommer inom synåll igen ser jag att hon och killen kysser varandra. En till grupp med människor går i vägen och när dom gått förbi står killen där själv. I ren chock vänder jag mig bara om och fortsätter gå utan att riktigt veta vart jag ska. Vem vard det? Och vad är på gång mellan han och Blake?

---

Förlåt för dålig uppdatering men har haft det fullspeckat den här veckan. Men nu är det loooooooov!!!

-Blake... säger Niall försiktigt. Jag flyttar blicken från glaset upp till Nialls ansikte som är vridet mot mig.

-Yes? frågar jag. Det blir tyst någon sekund igen innan Niall lutar sig närmare. Helt plötsligt känns det som att jag befinner mig i ett sånt där "movie-moment" där båda har samma tanke, en kyss. Jag lutar mig också framåt i långsam takt och sluter ögonen. Tusen tankar cirkulerar runt i min skalle; Kommer han bara gå till kinden igen? Tänk om han bara skulle viska något? Då blir det här pinsamt. Men när hans läppar äntligen når mina flyger alla tankarna iväg. Hans läppar smakar lite som drinken han beställt och min ena hand är snart bakom hans nacke och hans hand ligger på min rygg. Och hela världen runt omkring försvinner, precis det man ser på film.

---

När vi kommer tillbaka till bordet ger Elise mig en lång blick som ett tecken på att jag ska berätta vad som hänt. Som att jag skulle berätta när Niall och alla hans vänner sitter bredvid. Så mitt svar blir en axelryckning innan jag sätter mig ner bredvid henne. Niall stannar på fötter och Harry reser sig när Liam kommer emot oss med en blond kille bredvid sig. Som det one direction-fan jag varit innan Elise och Harry träffades vet jag att det är Andy, Liams bästa kompis.

-Sorry we're late guys, hair-problems and I don't mean mine, säger Liam och drar med handen över sin snaggade skalle. Alla börjar skratta och Andy drar handen genom sitt ganska långa hår med ett snett leende på läpparna. Niall och Harry hälsar på sina vänner och Liam ger sedan mig och Elise en varsin kram för att säga hej. Min blick vandrar över rummet och jag ser att man faktiskt kan se Eds bord härifrån så jag sticker in pekfingret i Elises axel. Hon vänder sig mot mig och ger mig en frågande blick.

-Do you know who's here? frågar jag. Hon tänker efter en stund men skakar sedan oförstående på huvudet.

-Look over there, säger jag och pekar lite diskret mot Ed. Elises vänder blicken dit och hennes ansiktsutryck går från "whatever blandat med nyfikenhet" till "oh my god med öppen mun".

-Is that...? säger hon och om jag inte ser fel så andas hon inte. Jag nickar triumferande till svar även om jag känner som hon fast jag behåller det på insidan. Hon har fortfarande munnen vidöppen och har nu dragit till sig uppmärksamhet från de andra runt bordet.

-What are you doing, catching flies? säger Louis och får alla att skratta. Hon stänger snabbt munnen och skrattar med lite generat. När alla sedan flyttat sin uppmärksamhet till något annat tar hon ett fast grepp om min handled.

-Oh my god, he's much hotter in person! viskar hon mellan tänderna och pressar in naglarna i mitt skinn.

-Ehm, okay... säger jag osäkert. Känner mig nästna lite rädd där ett tag. Sakta tar jag mig ur hennes fasta grepp.

-Who can go and get us a new round? frågar Louis och nickar mot de tomma glasen på bordet. När ingen verkar vara så peppad på att göra det ställer jag mig upp och säger:

-Me and Elise can do it. Jag tar tag i hennes handled och drar med mig henne till baren där vi beställer det vi ska ha. Eftersom vi är en stor grupp människor tar det lång tid att fixa alla drinkar då det bara står en i baren så vi sätter oss ner. När jag och Elise suttit och snackat ett tag i väntan på drinkarna spärras plötsligt Elises ögon upp med fokusering på något eller någon bakom mig. Jag  vänder mig om och ser att Ed är på väg mot baren helt ensam. När jag tittar på Elise igen tittar hon på mig med ett hoppfullt leende och jag fnissar till åt hennes roliga ansiktsutryck som jag aldrig sett henne använda förut. Antagligen samma jag haft under one direction konserten för några månader sedan. Ed lutar sig mot bardisken och säger vad han vill ha till bartendern som snabbt börjar fixa hans beställning. 

-This is your chance, viskar jag till Elise och hon nickar för att visa att hon håller med. Jag ser hur hon tar ett djupt andetag och öppnar sedan munnen.

-Hey, Ed! säger hon och han vänder blicken mot oss. En förvånad blick.

-I just loooove gossip girl, fortsätter hon.

-Ehm thank you, säger han osäkert. Med sin brittiska dialekt som jag aldrig hört och som jag aldrig ens tänkt på att den finns. Jag ser att Elise också blir överrumplad av hans dialekt och hon blir stum där ett ögonblick.

-Wow, I've never thought about you having a british accent, får hon ur sig och han skrattar lite smått.

-I hear that alot, säger han. Bartendern ställer fram hans drink på det mörka bardisken och Ed greppar den för att gå.

-Wait, can I just have a photo? slänger Elise ur sig. Ed småler men nickar till.

-Sure. Elise hoppar upp från barstolen och ger sin mobil till mig. Snabbt är hon vid hans sida och jag knäpper ett kort på dom. 

-Thank you, kvittrar hon lyckligt och tar tillbaka sin mobil från mig.

-Can I have a photo to? innan jag ens hinner tänka har jag sagt som där sex orden som kommer få Elise att se mig på ett helt annat sätt resten av livet.

-Sure, säger han och jag fiskar upp min mobil ur väskan för att ge den till Elise. Hon ger mig en förvirrad blick, det är nästan så man kan se ett frågetecken i hennes panna, men jag ignnorerar den utan ställer mig bredvid Ed och Elise tar ett kort. Han säger sedan hejdå och försvinner bort till sitt bord igen. Jag får tillbaka min mobil och jag tittar på kortet. Jag ser inte klok ut, världens bredaste leende på mina läppar och ögonen lyser konstigt av den konstiga belysningen i rummet men jag älskar den ändå.

-What was that? frågar Elise.

-What? säger jag och försöker spela oförstående.

-Do you like gossip girl or something? frågar hon.

-No, svarar jag.

-Do you like gossip girl? frågar hon igen och pressar in fingret i sidan på mig vilket får mig att rycka till. Elise trycker in fingret flera gånger och ställer samma fråga igen. Jag börjar skratta och gör allt för att få bort hennes fingrar från mig. 

-No! Stop it! skriker jag frustrerat men hon fortsätter. Dock avbryts vi av bartendern som ropar att alla drinkar är klara. Han blir min räddnig för Elise slutar tvärt men ger mig en misstänksam blick innan hon tar upp en bricka för att gå tillbaka till bordet. 

 

Efter många timmars drickande, pratande, dansande och karaokesjungande återvänder vi till lägenheten. Ett "aj" far ur Elise varje gång hon tar ett steg och skrattar åt henne. Till skillnad från henne har jag valt att ha på mig converse ikväll medan hon har ett par högklackade skor och nu haltar hon i princip fram. Harry skrattar också och famlar med nycklarna och öppnar dörren så segt han kan.

-Harry, klagar hon och lutar sig mot hans axel.

-If one wants to look good, one will have to endure some pain, säger han triumferande och öppnar tillslut dörren. Elise ramlar nästan in och försvinner in till sovrummet direkt. Jag och Harry skrattar åt henne och kliver sedan också in i lägenheten.

 

 

 

Bilen saktar in och stannar längs trottoarskanten. Eftersom jag sitter vid fönstret är det jag som får gå ut först. Sakta öppnar jag dörren, medveten om den kyla som kommer omsluta min inte så påklädda kropp. Dock är det inte kyla som chockar mig när jag slagit upp dörren helt utan flera stycken starka kamera blixtrar riktade mot mig. Jag slänger snabbt bak blicken mot Harry som ger mig en ledsen men samtidigt irriterad blick. Jag vänder blicken ut igen där kamerorna fortfarande avfyras för fullt. Jag reser mig och flyttar åt sidan för att låta Harry och Blake ta sig ur bilen innan vi går in mot nattklubben. Harry lägger armen om mina axlar och leder mig mot ingången då varje blixt bländar mig och jag ser knappt någonting. Jag hör Blakes klackar slå mot asfalten i snabb takt precis bakom oss även om fotograferna ropar och skriker hej vilt. Vakten som står utanför nattklubben öppnar dörren för oss och stänger den sedan efter oss när vi står helskinnade inomhus. Jag pustar ut och rättar till klänningen jag bär innan jag vänder upp ansiktet för att möta Harrys blick.

-Sorry about that, säger han och ger mig ett snett leende.

-It's okay, I understand, säger jag samtidigt som jag krånglar av mig jackan för att sedan ge den till kvinnan i garderoben.

-Maybe you even liked it, säger Harry och puttar till mig lite retsamt.

-Becoming half blind? Not so much, svarar jag skämtsamt och väntar sedan in min pojkvän och min bästa vän när de lämnar in sina jackor. Jag slingrar min arm runt Harrys och vi går igenom en ganska lång korridor för att komma in till själva klubben. Vi möter några unga tjejer som är på väg ut och man ser klart och tydligt att de känner igen Harry. De börjar viska frenetiskt och slänger snabba blickar mot honom. När vi går förbi dom bländar Harry dom med ett leende som får dom nästan att börja tjuta men dom tystar sig själva innan ett ljud ens kommit ut från deras mun utan de går bara förbi.

Vi anländer in i vimlet bland de festande människorna. Harry fortsätter vant gå igenom lokalen mot VIP-avdelningen som finns på andra sidan rummet. Varken jag eller Blake har varit här tidigare så vi går bara efter honom som två ankungar följer efter sin mamma. Han riktar stegen mot en sektion med några soffor och ett bord och personerna som redan sitter där reser sig direkt när de ser han komma.

-Here we have the birthday boy! Säger en kille med mörkbrunt hår som ger Harry en broderlig kram. Alla ansikten är obekanta förutom Louis och och Zayns som redan anlänt. 

-And you must be Elise, säger killen som kramat Harry till mig. 

-And that's not a question, I've seen you in the newspapers, säger han sedan med ett skratt och ger även mig en kram. Lite förvånat lägger jag armarna på hans rygg innan han med ett ryck släpper taget om mig, det märks att han haft något att dricka innan vi kommit. Killen säger dock aldrig sitt namn för han vänder sig direkt till Blake och Harry är upptagen av att få gratulationer så hans identitet blir oklar. 

 

 

Vi sätter oss alla ner förutom några killar som går iväg för att beställa något att dricka. Jag hamnar mellan Elise och någon kille som presenterat sig som Jonas. Alla pratar glatt med Harry och vänder sig då och då till Elise för att säga något pinsamt om Harry vilket får alla att börja skratta. Eftersom Harry och Elise är dom enda jag bara har något att säga till och dom är upptagna med att prata med resten av gruppen förblir jag tyst. När vi suttit här i kanske en kvart och fått våra drinkar ser jag äntligen den blonda kaluffsen röra sig mot oss. Han har som vanligt sitt speciella leende på läpparna vilket får mig alltid att le. Harry reser sig upp för att möta honom med en kram samtidigt som de byter några få ord. Elise flyttar ett steg ifrån mig och jag ger henne en frågande blick och hon svara genom att "peka" på Niall med ögonen en snabbis och jag förstår precis. Niall damper ner bredvid mig och vrider huvudet mot mig.

-Hi, säger han.

-Hi, svarar jag och känner hur kinderna blir varma. Hur kan en människa ha en sådan effekt på mig? Hur kan han få mig att rodna av bara ett litet "hi"? Jag vänder bort ansiktet för att undvika att han ser mina röda kinder men han fortsätter prata med mig så jag är tvungen att vrida ansiktet mot honom igen.

-I've waited all day to see you again, säger han vilket inte har en positiv effekt på mina kinder direkt. 

-Me too, får jag ur mig till sist och river av ett stort leende. 

-So maybe you want to follow me to the bar? I haven't got anything to drink yet, säger han och låter blicken glida över det stora runda svarta bordet fullt med halvtomma glas. Jag nickar till svar och säger:

-Yeah sure. Han reser sig upp och tar några smidiga steg för att komma över alla ben och ut på fri yta och jag är tätt efter. VIP-avdelningen ligger som på en stor balkong och om man blickar ner ser man den fulla lokalen nedanför. Folk svettas på dansgolvet och baren är överfull av kunder. VIP-avdelningen är inte lika full dock. Det känns nästan lite tomt. Alla sitter på sina platser och inget dansgolv finns det heller. Medan min blick far över rummet fastnar det på en välkänt ansikte och jag stannar till vilket Niall också gör strax efter. Lite längre bort sitter Ed Westwick i egen hög person. Efter alla gånger Elise tvingat mig till att titta på gossip girl för att "ge det en chans" har jag lite av fallit för honom, eller ja, för Chuck Bass. Medan Elise babblat på om hur het Nate är har jag i hemlighet haft mina ögon riktade på Chuck aka Ed. Varje gång hon slår på ett nytt avsnitt av gossip girl klagar och protesterar jag men i hemlighet tänds en liten låga inom mig, en ny chans att låta ögonen vila på Ed. Och nu sitter jag i samma rum som han, vi andas samma luft. Vad gör han här föresten? Jag vet att han är engelsk men också att han bor i New York, det kan ju hända att jag stalkat han lite smått.

-Is that Ed Westwick? frågar jag Niall fast jag klart och tydligt ser att det är han.

-Who? frågar Niall. Jag pekar lite diskret på honom och Niall kollar på honom en snabbis men skakar sedan på huvudet.

-I have no idea who Ed is or if that's him, säger han. Jag svarar inte utan låter blicken vila på Ed igen, jag kan faktiskt inte förstå att han är här.

-Should I be jealous? frågar Niall men skrattar. 

-No, no, säger jag snabbt och vrider på huvudet så blicken vilar i Nialls blåa ögon istället. Han skrattar igen och tar mig sedan i handen för att få mig att börja gå igen. Jag följer med honom till baren där han vant beställer något jag inte har en aning om vad det är. Han beställer dock två så jag antar att den ena är till mig. Jag blir förvånad när han slår sig ner på en av barstolarna men jag gör samma sak. Ska vi sitta här när födelsedagen är längre bort? Här uppe är baren konstigt nog tom om man tänker på hur den såg ut där nere. Ljudnivån är dock densamma. Sorlet från samtal här uppe blandat med den höga musiken och rop där nerefrån. Bartendern ställer ner två glas fyllda med någon grön men inbjudande vätska. Niall tar genast ett och tar en stor klunk innan han ställer ner glaset på bardisken igen. Själv tar jag en försiktig sip för att prova den främmande drinken men den är god. Ingen smak av alkohol utan den är söt och fräsch. Jag ställer också ner drinken på bardisken och Niall frågar:

-Did you like it? Jag nickar till svar och fingrar lite på glaset. Niall ben rör sig i snabb takt upp och ner med jeansen glidande mot min hud, han verkar lite smått nervös. 

-Blake... säger Niall försiktigt. Jag flyttar blicken från glaset upp till Niall ansikte som är vridet mot mig.

-Yes? frågar jag. Det blir tyst någon sekund igen innan Niall lutar sig närmare. Helt plötsligt känns det som att jag befinner mig i ett sånt där "movie-moment" där båda har samma tanke, en kyss. Jag lutar mig också framåt i långsam takt och sluter ögonen. Tusen tankar cirkulerar runt i min skalle; Kommer han bara gå till kinden igen? Tänk om han bara skulle viska något? Då blir det här pinsamt. Men när hans läppar äntligen når mina flyger alla tankarna iväg. Hans läppar smakar lite som drinken han beställt och min ena hand är snart bakom hans nacke och hans hand ligger på min rygg. Och hela världen runt omkring försvinner, precis det man ser på film.

---

Here you have it my readers!!! :)

Den här veckan sätts slutbetygen och det är dom betygen jag kommer söka in på gymnasiet med så jag hoppas ni har förstående för den usla uppdateringen. Förlåt i alla fall men nästa kapitel kommer nog upp imorgon eller på onsdag, jag är fri då! hehe

 

-So why did you go home so sudden? frågar Adam plötsligt.

-Ehm just some boy-trouble, säger jag och sparkar på en burk som ligger slängd på marken.

-Who is it? What did he do? Do you want me to lern him a lesson? säger han oroligt. Jag börjar skratta när han lyfter på armen för att visa sina, inte så stora, muskler.

-No, It's okay now, försäkrar jag och han nickar bara tyst till svar. Plötsligt stannar han vilket jag då också gör och ger honom en frågande blick.

-Wanna go in here? frågar han och nickar mot de som befinner sig alldeles framför oss, en spelhall.

-Bring it on, skrattar jag och går förbi honom in.

---

 

Vattnet tar sig förbi locket och rinner ner över spisen. Frustrerat flyttar jag kastrullen till en avstängd platta för att sedan röra om i såsen och sedan titta till det jag har i ugnen. Förfärat ser jag att lite svarta spår har börjat visa sig på den bruna ytan och jag får snabbt ut den. Klumpig som jag är bränner jag mig dock på tummen och i ren reflex nästan kastar jag ner formen med kladdkakan på bänken och skyndar sedan fram till vattenkranen för att skölja mitt stackars finger med kallt vatten. Jag hör det välbekanta ljudet av vatten som kokar över och vänder trött blicken mot spisen igen där en annan kastull börjat koka över. Med en suck lämnar jag det sköna kalla vattnet och flyttar kastrullen och flyttar sedan tillbaka den andra kastrullen till sin platta för att riset ska kunna bli klart. Jag är inte de vassaste kniven i lådan när det gäller matlagning och nu har jag verkligen tagit mig vatten över huvudet med att laga en trerätters middag. Förrätten var i alla fall klar, det var ju bara en enkel sallad men huvudrätten var ju en helt annan femma. Kyckling fylld med ett äpple och massa kryddor jag aldrig hört talas om förut. Kanske inte låter så komplicerat men för mig är det det. Jag ställer in kycklingen i ugnen för att den ska bli klar medan vi äter förrätten och går sedan bort till presenten jag köpt till Harry idag. Halva natten hade jag och Blake suttit uppe och funderat över vad jag skulle köpa till Harry och sedan kommit fram till att en middag är perfekt men idag gick jag förbi en möbelaffär och det hade slagit mig. Ett bord är precis vad han behöver. Bordet jag valt var i svart trä och ganska lång så det får plats med tre stolar på var sida som jag även köpt i samma material. Jag flyttar ett av glasen jag dukat fram en centimeter för att få det så perfekt som möjligt och för att fördriva tiden. Det rasslar till vid ytterdörren och jag studsar glatt dit med ett brett leende på läpparna.

-Hiiii! säger jag när jag kommer fram till hallen där Harry står.

-Someone is happy, säger Harry och ler åt hur överspelt jag är.

-Why wouldn't I? You're finally home! säger jag och ställer mig på tå för att ge honom en snabb puss. Han besvarar den och tar sedan av sig ytterkläderna. När han är på väg att gå in i själva lägenheten stoppar jag honom.

-Wait, säger jag och ställer mig på tå bakom honom för att kunna lägga händerna över hans ögon. 

-What are you doing? frågar han förvirrat.

-Surprise, svarar jag och knuffar på honom bakifrån för att han ska börja gå. Jag leder honom till bordet där jag dukat upp så fint jag möjligen kan med lite nytt porslin jag också köpt idag.

-Tadaaa! säger jag och tar bort händerna från han ögon. Snabbt byter jag position så jag kan se hans reaktion. Först ser han bara chockad ut blandat med förvirring men sedan bryter han ut i ett skratt.

-You are to perfect, säger han och böjer sig ner för att ge mig en kyss.

-Do you like it? frågar jag hoppfullt.

-I love it, försäkrar han mig.

-Succes! säger jag och höjer knytnäven i luften i en slags segergest. Harry skrattar och säger sedan:

-Is food going to served here? medan han drar med fingret längs en av tallrikarnas kanter.

-Yes, wait here, säger jag och går ut i köket där jag hämtar skålen med salladen. Jag ställer ner skålen på bordet mellan de två tallrikarna och säger sedan:

-Take a seat. Harry gör som jag säger vilket jag gör. Harry häller på mat på sin tallrik och stoppar in en tugga i munnen.

-Was it okay? frågar jag och får en tummen upp till svar. Glatt tar jag en egen potion och stoppar in en tugga i munnen. Precis som Harry visat med sin tumme smakade det bra men hur svårt är det inte att göra en sallad egentligen?

 

Långt efter att förrätten, huvudrätten och efterrätten är uppätna sitter vi fortfarande kvar vid bordet och pratar.

-So how was your last day as a 18 year old boy? frågar jag.

-Really good, got the best present ever, säger han och jag börjar skratta.

-I doubt that, säger jag.

-What are you saying? I love this table! säger han och smeker det med handen. Jag skakar skrattandes på huvudet och när jag tittar på honom igen ser jag att han kommit på någon ide.

-But what about doing the day even better? säger han.

-What? säger jag förvirrat.

-Come, säger han och reser på sig för att sedan ata min hand och leda in mi i sovrummet.

 

Inte så långt osv. men är trött men ville inte göra er besvikna ♥

 

Har dock inte läst igenom det så stavfel osv kan förekomma

-Thanks babe, säger han och placerar en kyss i mitt hår innan han tar emot kläderna och ber mig hålla i smörgåsen medan han tar på säg dom. Jag tar en liten tugga av mackan och följer varenda rörelse Harry gör medan han drar på sig jeansen och tröjan. När han är klar tar han fram ett par strumpor från ur garderoben och fixar till håret en sista gång innan han tar tillbaka mackan som nu är tre tuggor mindre än när han gav den till mig. 

-I really need to get going but I'll see you tonight around eight, säger han och kysser mig en sista gång innan han vänder sig om och går.

-I love you! ropar han innan dörren går igen och jag hinner inte ens svara med ett "I love you too". Och i min ensamhet kryper jag tillbaka under täcket, stänger ögonen och somnar om.

---

  

 

När jag kliver ut från sovrummet nästa morgon ser jag att Elise sitter vid köksön med en kopp kaffe i handen och näsan i en tidning.

-Good morning, säger jag och hasar över golvet fram till kylskåpet för att finna något att äta.

-Good morning, säger Elise och vänder upp blicken en kort sekund för att möta mina ögon. 

-Has Harry already left? frågar jag medan jag ställer fram porslin och mat till mig själv. Elise nickar bara till svar, tidningen verkar vara väldigt intressant så jag säger inget mer utan börjar bara äta ur skålen med mjölk och cornflakes jag fixat. 

 

När jag ätit upp frukosten återvänder jag till sovrummet och slår mig ner i sängen med mobilen i handen. Elise hade slitit sig från tidningen en kort sekund för att fråga om jag skulle hänga med Niall ikväll då hon skulle fixa middag till Harry. Jag hade bara ryckt på axlarna till svar för jag visste ju inte. Nu när vi äntligen är sams vill jag ju inte direkt klänga efter honom hela tiden. Jag har aldrig dejtar förut och vet inte riktigt hur det går till. Det slår mig att jag ska fylla tjugo långa år och att jag aldrig haft en pojkvän. Med det i bakhuvudet bestämmer jag mig jag mig för att inte ringa Niall utan Adam som jag inte hört av sen vi var och "shoppade". Signalerna går fram och tillslut rasslar det till och någr andetag hör i andra änden.

-Hello? säger jag lite försiktigt.

-Hello? säger Adam lite smått andfått.

-Hi, it's Blake, säger jag ifall han inte förstått det.

-Oh hi Blake! I've been waiting for you to call. Adams röst låter glad och jag kan höra Londontrafiken i bakgrunden, om han nu befinner sig i London.

-Yeah, I've been waiting to hear from you to, mumlar jag och känner att jag blir lite smått irriterad, han kunde väl ringa själv om han nu ville prata med mig?

-Sorry about that. The day after We met I dropped my phone in the toilet and it doesn't work at all. Luckily I fixed so I have my old number, förklarar han och mitt humör mjukas upp och jag börjar skratta åt hans klumpighet.

-It's not funny, telephones is expensive these days, säger han med ett seriöst tonfall men börjar sedan också skratta.

-So why are you calling just today? frågar han sedan.

-Maybe you wanna hang out tonight? frågar jag och slutar andas i en sekund i väntan på hans svar.

-I would love to, säger han och jag kan höra han le genom telefonluren.

-Great! But I'll text you later, I have to go, säger jag snabbt då Elise ropat på mig.

-Okay bye, säger han och med ett klick är han borta igen.

 

Jag kisar ögonen mot den starka vårsolen som slagit till i London. Snön är nästan helt bort på gatorna och jag har för en gångs skull inte vantar på mig. Elise har dragit med mig till affären för att handla grejer till middagen och vi går nu runt i kvarteret på jakt efter en mataffär då hon bara tagit för givet att det skulle finnas en runt hörnet vilket det inte hade.

-So, was it Niall you were talking to on the phone? frågar hon och jag förstår att hon hållt på den frågan länge.

-No, it was just a friend, säger jag och låter blicken vandra på alla människor som gett sig ut på en dag på stan.

-A friend? Who? säger hon förvånat.

-You sound surpriced? You are not my only friend, säger jag och sätter handen vid pannan som ett skydd mot solen för att kunna titta på Blake.

-Sorry, but who is it? frågar hon nyfiket.

-Just someone I met after you went back to the Us, säger jag och försöker låta oberörd även om det var kul att se hur förvirrad och förvånad Elise var över det.

-So you are hanging out with her tonight instead or what? 

-Ehm yes, säger jag och ignorerar det faktum att hon sagt "her" och inte "him". Hon nickar bara till svar och vänder blicken från mitt ansikte och framåt på trottoaren.

-Oh look! utropar hon och pekar lite snett över vägen. Jag följer hennes pekande arm med blicken och ser att det är en mataffär hon syftar på.

-Come on! utropar hon glatt och tar tag i min handled för att dra med mig.

 

Jag vandrar med snabb takt mot punkten där jag och Adam bestämt oss för att träffas. Han står redan där ser jag när jag kommer närmare och när han ser mig höjer han handen för att vinka. Jag vinkar till svar och ökar på de sista stegen som är kvar.

-Hello, säger jag och ler.

-Hi, säger han och ett leende sprider sig även i hans ansikte.

-It's nice to see you! säger jag glatt.

-It's nice to see you to, säger han.

-And it's nice to hang out with a friend like this you know, säger jag och för ett ögonblick ändras Adams glada blick till en lite mörkare nedstämd ton men de ändras snabbt tillbaka. Det bara blixtrar till kan man säga.

-Yeah, säger han och vänder sig mot fönstret vid biosalongen där dom satt upp affischer på vilka filmer som visar för tillfället.

-So which one? frågar han.

-Ehm I don't know, can't we ask the person wo is selling the tickets to surprice us? frågar jag glatt.

-Yeah, sure, säger han med en axelryckning. Vi går in i och ber som sagt kvinnan i kassan att bara ge oss biljetter till någon random film för att överaska oss. När vi får biljettern undviker vi att titta vilken filmtitel som står på dom utan tittar bara på vilken salong vi ska till. När vi hittar rätt går vi in och sätter oss på en bra plats i mitten av salongen. Inte många har kommit än och med öronen på spets hör jag att någon säger att det börjar om tjugo minuter. Vi är tidiga alltså. Men för att fördriva tiden så berättar jag om min resa hem till New York och han berättar lite mer detaljerat om hur hans mobil hamnat i toan.

 

Filmen är slut och den lite kyliga luften slår till oss när vi kliver ut från biosalongen. Jag tar ett djupt andetag av den friska luften och njuter av energin som genast sprider sig i kroppen. Solen har gått ner för länge sen och det är bara fönstren från husen runt omkring och bilarna som lyser upp staden. Vi börjar vandra längs trottoaren och stannar vid ett kvällsöppet café för att köpa med oss kaffe och en varsin muffin.

-So why did you go home so sudden? frågar Adam plötsligt.

-Ehm just some boy-trouble, säger jag och sparkar på en burk som ligger slängd på marken.

-Who is it? What did he do? Do you want me to lern him a lesson? säger han oroligt. Jag börjar skratta när han lyfter på armen för att visa sina, inte så stora, muskler.

-No, It's okay now, försäkrar jag och han nickar bara tyst till svar. Plötsligt stannar han vilket jag då också gör och ger honom en frågande blick.

-Wanna go in here? frågar han och nickar mot de som befinner sig alldeles framför oss, en spelhall.

-Bring it on, skrattar jag och går förbi honom in.

---

comment♥

 

Fixar bilder imorgon, I'm tired!

FÖÖÖÖÖRLÅÅÅÅÅT att uppdateringen är skit! 

I lördags då det var tänkt att ett kapitel skulle komma upp vart det lite problem in paradise och jag mådde dåligt och var ledsen hela dagen. Igår vaknade jag, åkte bort, kom hem och gick direkt och sov. Samma sak idag förutom att jag inte gått och lagt mig vilket jag ska göra nu!

Men nästa del kommer troligtvis upp imorgon om inga andra planer dyker upp! puss och hej leverpastej

 

Och här får ni lite random bilder on our boys!