-Okay I'll see you later, säger jag och ger Harry en snabb kyss innan jag försvinner ut igenom bildörren. Klockan har hunnit bli tre och Harry har skjutsat mig och Blake till stan för att shoppa! Jag har varit här i London i snart en vecka och det enda jag köpt är tuggummi typ. Jag börjar vant gå nerför gatan där Harry släppt av mig med Blake bredvid mig. Jag har varit här några gånger tidigare och hittar faktiskt ganska bra. 

-I jus need to take out some cash just in case, säger Blake och nickar mot en pengarautomat.

-I'll wait here, säger jag och sätter mig ner på en bänk. När jag sedan ser Blake komma gående emot mig efter att ha tagit ut pengar reser jag mig upp och tar någa steg fram för att möta henne.

-Whore! hör jag någon ropa bakom och jag vänder mig om för att se vad som händer, är det några som bråkar? Något träffar min axel och när jag kollar ner för att se vad det är ser jag krossat äggskal och dess innehåll utsmetat på min röda jacka. När jag tittar upp för att se vem det var som kastat ser jag fyra tjejer stå lite längre bort och skrattar. Rätt som det är ser jag ett nytt ägg flyga imot mig, sen ett till och ett till. 

-You stupid ugly bitch, Harry is mine! ropar en av tjejerna innan dom springer iväg åt andra hållet. Jag står bara där förstenad, tårarna bränner i ögonen men jag vill verkligen inte börja gråta såhär mitt på stan. Och inte för att några avundsjuka one direction-fan som inte ens känner mig har äggat mig och skrikit elaka ord. Människorna runtomkring mig ger mig medlidande blickar men ingen gör något mer, jag känner mig ensammast i världen. Plötsligt ställer nån sig framför mig och kramar om mig. Det går så snabbt att jag hinner se vem det är men förstår snabbt att det är Blake. Tårkanalen brister och det börjar forsa och jag hulkar och snörvlar.

-Let's go home, viskar Blake och släpper mig sakta. Jag nickar till svar och torkar bort tårarna som rinner nerför mina kinder.

-Come, säger hon och ler vänligt. Hon tar mig under armen och drar med mig mot en taxi som stannat längs trottoaren.

-Hi can you drive us home? frågar Blake chauffören som står lutad mot motorhuven i väntan på kunder. Han skiner upp i ett leende och öppnar bildörren åt oss. Vi hoppar in och han hoppar in i förarsätet och startar bilen. Han svänger ut på vägen och Blake rabblar upp vart han ska köra. Jag lutar mig mot fönstret och händelsen spelas upp gång på gång i mitt huvud. Tårarna kommer igen och jag snörvlar tyst till. Jag känner en hand på min axel och vänder mitt huvud mot Blake och ger henne en tacksamt leende som jag tror jag misslyckas totalt med.

-Can I ask what happened? frågar chauffören försiktigt och tittar på oss i backspegeln.

-Some idiots egged her, fräser Blake.

-Oh my, DIíd thet have any reason for doing that? frågar han och man kan se medlidandet i  hans ögon.

-I'm daiting their big love, säger jag med en suck.

-Jealousy change people till something bad, säger han och skakar på huvudet. Jag nickar till svar och plötsligt är vi framme vid Harrys lägenhet. Vi tackar och Blake betalar innan vi kliver ur taxin. Direkt när vi kommer in i lägenheten slänger jag mig ner på soffan och sätter händerna framför ansiktet. Blake slänger sig ner bredvid mig och suckar högt.

-They are not worthy of your tears you know, säger hon.

-Yeah but It's just so hard! I don't check my mentions any more you know, säger jag.

-You can't avoid it forever.

-I know but you should think about that before you and Niall goe any further.

-Yeah but I can handle it, we will always have each other.

-Yeah that's of course, säger jag och känner en liten lättnad skölja över mig. Jag har aldrig tänkt på det, att jag har Blake att snacka med om allt och inget. Det blir tyst och vi ligger bara där i soffan ett tag.

-Well I think we should do something fun to get our minds on something else, säger Blake till slut och sätter sig upp i soffan. Jag stönar till, till svar och ligger kvar i den bekväma soffan.

-Come on! säger Blake och reser sig upp och drar mig i armen för att få mig upp ur soffan och tillslut måste jag ge med mig och ställer mig upp bredvid henne.

-We should start with washing our jackets though, säger hon och tittar ner på sin svarta jacka som blivit nerkladdad med ägg när hon kramat mig.

-Yey fun! säger jag med ironi i rösten men spricker sedan upp i ett leende, Blake må vara den bästa vännen i hela världen. Hur kunde jag ha sån tur att jag både träffat henne och Harry?

-Blake, I love you, flyger det ur mig.

-Aww love you to, säger hon och slår armarna runt mig i en kram.

 

Två timmar senare står det en äppelpaj i ugnen och vi har precis blivit klara med att städa köket och slänger oss ner i soffan för att titta på tv medan vi väntar på att pajen ska bli klar. Skrammel hörs från ytterdörren och strax kliver Harry in.

-Are you home alredy? frågar han förvånat. Jag och Blake tittar på varandra och Harry tittar på oss med ett stort frågetecken i pannan. Egentligen vill jag nog inte berätta om det här för det kommer bara göra honom orolig men innan jag ens hunnit tänka klart har Blake öppnat munnen.

-Elise got egged by some one direction-fans, säger hon irriterat och jag kan se Harrys ansikte gå från förvirrat till chockat.

-What? säger han och spärrar upp ögonen. Jag vänder blicken ner i knät där jag snurrar min ring runt och runt mitt finger. Han skyndar fram mot mig och sätter sig ner bredvid mig i soffan.

-Is this true? frågar han argt. Jag skruvar nervöst på mig, jag är inte van vid att se Harry så här.

-Is it? säger han högre och tar tag i min handled för att få mig att sluta hålla på med ringen och titta på honom istället.

-Ehm yes, får jag ur mig till slut och jag vågar inte möta hans blick.

-Oh my god, säger han för sig själv och släpper min handled och när jag tillslut vågar titta upp från mitt knä ser jag att han har ansiktet i änderna och skakar frustrerat på huvudet. Blake som sitter på andra sidan Harry ger mig ett oroligt ögonkast. Jag känner att tårarna är på väg igen och jag snörvlar till. Harry tittar snabbt upp på mig och när han ser att jag är på väg att börja gråta kramar han om mig hårt.

-Oh Babe, säger han med en medlidsam suck samtidigt som han drar med handen över min rygg för att trösta mig. Tårarna börjar spruta och jag stänger ögonen och fokuserar på att andas in Harrys doft och tänka på annat och till slut har jag lugnat ner mig. Harry släpper mig och letar sig in i mina ögon och stryker med sina tummar över mina kinder för att torka bort tårarna. Jag ser en ensam tår leta sig nerför hans kind.

-Why are you crying? frågar jag förvånat.

-Because you are crying, säger han och jag känner hur jag rodnar, varför vet jag inte.

-I love you Elise and I hope that nothing can come between us, säger han sedan och ler lite smått.

-I feel the same way, säger jag och vågar på mig ett litet leende.

-Who want some pie! Jag vänder mig om och där står Blake och med tallrikar, skedar, vaniljsås och pajen balanserande i händerna. Jag hade inte ens märkt att hon lämnat soffan.

-Me! säger Harry glatt och hjälper Blake att ställa ner allt på soffbordet.

-I think you could make it as a waitress Blake, säger jag och alla tre skrattar. Jag är nog väldigt lyckligt lottad ändå.

---

Jag går fram till soffan och trycker av rvn innan jag vänder mig mot den sovande Harry. Han ser så fridfull ut och jag ler åt honom. Att den här underbara killen är min. Jag går in i sovrummet och vidare till badrummet för att borsta tänderna innan jag tar med mig ett täcke ut till Harry igen. Jag flyttar lite försiktigt på hans huvud och ben så han hamnar i liggande ställning innan jag kryper ner bredvid honom och drar täcket över oss båda. Och med huvudet lutat mot hans bröst somnar jag.

---

Solljuset bränner på ögonlocken och jag öppnar sakta ögonen. Brukar inte jag alltid ha persienerna nere? Men jag förstår snabbt varför solen lös så starkt, jag ligger inte i min säng utan i soffan. Elise ligger bredvid mig och sover djupt. Små pustar låter från henne samtidigt som hon andas. Jag ler, hon är för bra. Hon är för perfekt och hon är min flickvän, bara min. Bara jag kan kyssa hennes mjuka varma läppar. När jag legat och stirrat på henne i säkert tio minuter bestämmer jag mig för att gå upp och fixa en god frukost. Våfflor kanske? Jag krånglar mig ur Elises famn så försiktigt jag kan för att inte väcka henne och när jag börjar med frukosten är jag så tyst det går. När jag väntar på att den tredje våfflan ska bli klar ser jag två armar sticka upp bakom soffryggen i en sträckning och snart hör jag en gäspning innan Elises huvud sticker upp.

-What are ypu doing? mumlar hon med halvöppna ögon. Jag skrattar lite åt henne innan jag svarar.

-Breakfast, säger jag glatt och Elise skiner genast upp.

-What are you making? frågar hon nyfiket.

-Waffles! Hennes ögon spärras upp och hon reser sig snabbt. Hon går snabbt över golvet till mig och kramar om min midja bakifrån medan jag tar ut en våffla för att lägga i ny smet.

-Have I ever told you that you are the best? säger hon fortfarande med armarna runt mig.

-No I think you have forgot about that.

-But you are, säger hon och lägger hakan på min axel.

-You too, säger jag me ett leende på läpparna.

 

Det eviga ringande väcker mig och jag säger irriterat "kan någon svara?" innan jag inser att det är min mobil som ringer. Snabbt sträcker jag mig efter mobilen som ligger på sängbordet. Det är Niall och ett leende sprider sig på mina läppar.

-Hi! säger jag.

-Goodmorning, I hope I didn't wake you up, säger han försiktigt.

-No I have been awake a while, ljuger jag.

-So you have eaten breakfast then? säger han och jag kan höra besvikelsen i hans röst.

-No actually not! 
-So maybe you wanna meet up for a breakfast? frågar han och låter genast gladare och en lycka sprider sig i min kropp också.

-Yes I would love to!

-Great, I'll come and pick you up in ten.

-Okay see ya! Och med ett klick är han borta. Jag ska träffa Niall igen! Jag sätter mig upp i sängen och sitter där och ler fånigt för mig själv en stund tills jag inser att Niall är här om tio minuter och jag har inte ens klivit upp. Snabbt är jag uppe på fötter och framme vid garderoben. Jag sliter upp garderobsdörren och tar fram det första bästa som visar sig bli ett par svarta jeans och en grön-och-svart-rutig skjorta. När jag fått på mig kläderna skyndar jag mig in i på toaletten. Jag inser att jag inte kommer hinna sminka mig så jag tar bara på lite mascara, borstar igenom håret och borstar tänderna. När jag kommer ut från toaletten tar jag upp min mobil för att se vad klockan hunnit bli, två minuter kvar. Snabbt tar jag mina skor och min jacka i famnen och kutar ut från mitt rum. I köket står Harry och Elise och gör frukost, det luktar våfflor.

-Hey, want some breakfast? We are making waffles! sägerHarry.

-Don't have time, flåsar jag stressat fram samtidigt som jag tar på mig skorna. När jag precis tagit på mig jackan knackar det på dörren.

-I get it! ropar jag innan Elise eller Harry ens har hunnit reagera. Jag springer fram till dörren men stannar precis framför för att ta ett djupt andetag och samla mig lite. Sakta sträcker jag mig efter dörrhandtaget och dörren glider sakta upp.

-Hi! säger jag. Niall står utanför och ler stort.

-Hi, säger han också. När jag precis är påväg ut rynkar Niall näsan och säger:

-Is that waffles?

-Ehm yes, säger jag osäkert. Han tar sig förbi mig in i lägenheten och går sakta mot köket.

-Oh hi Niall, what are you doing here? hör jag Harry säga.

-Me and Blake are going out to eat breakfast, svarar Niall.

-Maybe you can stay and eat with us? frågar Harry glatt. Niall vänder sig mot mig för att se om det är okej och jag ger honom ett leende och stänger sakta dörren igen.

-We stay! säger Niall och tar genast av sig vinterjackan. Lite besviken måste jag medge att jag blev. Jag älskar att umgås med Elise och Harry men jag ville bara umgås med Niall själv. Men jag sväljer besvikelsen och intalar mig själv att det kommer fler chanser. Jag tar sakta av mig jackan och går bort till köket där Niall börjat vispa grädden medan Harry gräddar våfflor och Elise tar fram tallrikar och bestick. Jag öppnar kylskåpet och tar fram sylten och annat man kan ha på våfflor som jag sedan ställer på vardagsrumsbordet innan jag hjälper Elise med resten.

 

-We have work later today, säger Niall och lutar sig bakåt i soffan efter att ha ätit säkert tio våfflor.

-Yeah so maybe you two can do something today? säger Harry och syftar på mig och Elise.

-Yeah! I have actually not bought anything here in London yet so maybe we can do some shopping? säger Elise och vänder sig mot mig.

-Yeah okay, säger jag och ler. Egentligen är jag inte så förtjust i shopping men man man har väl aldrig för mycket kläder, eller?

-Yeey! säger Elise och doppar fingret i grädden för att sen stoppa det i munnen.

tre ord: tandställning gör ont!

Harry och jag har stannat hemma hela dagen och spelat TV-spel med myskläder på. När Harry och jag är mitt i en race med bilar ringer min mobil. Harry pausar spelet och jag sträcker mig efter telefonen för att se vem det är som vill mig något, mamma.

-Hi mum!

-Hej Elise, svara mamma och låter inte lika glad som man borde efter att inte ha pratat med sin enda dotter på ett tag.

-Vi åker hem imorgon som du kanske vet, fortsätter hon.

-Eeh aa, svarar jag fast egentligen har jag inte ägnat en tanke åt när dom möjligtvis skulle bege sig hem.

-Tänkte bara fråga när du tänkt åka hem? frågar hon lite irriterat.

-Ingen aning, har det jätte bra här! Blake är ju här också så det är bara roligt, säger jag glatt för att lätta upp stämningen men mamma bara suckar.

-Det är det som är problemet Elise, säger hon och jag fattar ingenting.

-Ska jag inte ha roligt? frågar jag förvirrat.

-Såklart du ska men du kan inte leva såhär hela livet. Sova till tolv på dagen gå ut och shoppa och vad nu ungdomar i din ålder gör sedan kommer du hem sent och sitter vid datorn och pratar i telefonen isolerat på ditt rum halva natten. Du lever på våra pengar och aldrig har vi hört ordet tack, säger hon. Jag blir helt paff av hennes ord. Det är väl endå dom som lärt mig den livsstilen. Jag har aldrig haft en regel att följa så jag har bara kört mitt eget race och vilka är det som sätter reglerna? föräldrar. Och jag säger tack nästan varenda dag, varje gång jag får någonting i min hand säger jag tack. Vad vill hon att jag ska göra? Hålla ett tal vid familjemiddagen? Nä juste vi har aldrig några såna för pappa jobbar hela tiden. Nu blir jag bara irriterad.

-Jamen tack då. Tack så jävla mycket för allt ni gett mig! Pengar, smycken, inga regler, resor, mat, ja allt! Förutom lite tid för jag har aldig varit med om en lugn stillsam middag hemma med bara mig, dig och pappa, säger jag argt och Harry ger mig en orolig blick. Även om han inte förstår svenska hörs det nog att jag är arg. Jag ger honom ett leende för att visa att det är okej. Det blir tyst i luren, mamma säger inget men jag hör att hon fortfarande är kvar. Tillslut hör jag en harkling och jag kan höra genom luren att hon öppnar munnen för att säga någonting.

-Okej du har kanske rätt men... säger hon försiktigt men jag avbryter.

-Kanske? säger jag högt i luren, jag nästan skriker.

-Ja okej du har rätt men jag tycker endå att du ska fundera ut vad du vill göra med ditt liv för att vara uppe halva nätterna och sova hela dagarna är inget bra sätt att leva, säger hon tillslut och jag vet att hon har rätt, det har jag nog vetat länge. Det enda jag vet är att när pappa dör hamnar hans företag hos mig men förhoppningsvis är det långt dit.

-Ah okej, säger jag.

-Bra så vi får se dig hemma snart alltså? säger mamma lugnt.

-jag antar det. Harry börjar nog jobba ganska mycket snart så, säger jag och sneglar på Harry som rycker till när han hör sitt namn.

-Okej bra, och du vet att jag älskar dig, jag vill bara ditt bästa det förstår du va?

-Ja jag vet jag älskar dig också, hejdå, säger jag och ett leende smyger sig fram på mina läppar. Jag har nog saknat mamma dom här dagarna.

-Hejdå älskling, säger hon och med ett klick är hon borta igen. 

Jaha så nästa uppgift blir alltså att komma på vad jag vill göra med mitt liv.

-What was that about? frågar Harry när jag lagt tillbaka mobilen på soffbordet.

-I need to get a job, säger jag och suckar.

-Oh, I'm sure I can fix something for you.

-No no Harry! I need to do this by my self or my parents will never believe in me, säger jag och ler tacksamt mot Harry.

-Okay, säger han och plötsligt har han startat spelet igen innan jag har hunnit ta upp speldosan jag lagt ifrån mig när jag pratat i telefonen.

-Harry! ropar jag och tar snabbt upp speldosan för att ge mig in i racet igen.

 

När jag och Harry ligger utslagna i soffan framför en film efter att vi ätit oss proppmätta på pizza hörs det hur dörren öppnas och in kliver Blake.

-Hi! säger jag glatt men rör mig inte en millimeter på grund av min matkoma.

-Hi! säger även Harry och rör sig inte han heller.

-Hi, svarar Blake och ett leende sprider sig på hennes läppar.

-I guess the date was great? säger jag och hon nickar till svar.

-You need to tell me everything! säger jag och reser på mig. Blake nickar mot sin dörr för att visa att vi kan prata där inne och jag nickar till svar. 

-What, can't I hear? säger Harry och ger mig ett förkrossat ansiktsuttryck.

-Sorry, this is best friends only, säger jag och böjer mig ner för att ge honom en kyss innan jag går efter Blake in på hennes rum. Jag sätter mig ner på sängen och väntar på att Blake ska ta av sig ytterkläderna och sätta sig bredvid mig.

 

När hon berättat klart, och jag är säker på att hon fått med varenda ord dom sagt till varandra, säger jag:

-Omg I'm sure he likes you, he wanted to meet up again right? Hon nickar ivrigt till svar och jag ler stort. Jag låser upp min mobil lite snabbt för att se vad klockan är och till min förvåning är den redan ett!

-I guess we should go to bed, säger jag med en gäspning. Blake som också sett vad klocka är nickar till svar. Vi reser oss upp och ger varandra en kram och säger godnatt innan jag går ut från Blakes rum och hon går in i sitt badrum. I vardagsrummet står tvn fortfarande på och Harrys huvud ligger lutat mot hans egen axel. Jag går fram till soffan och trycker av rvn innan jag vänder mig mot den sovande Harry. Han ser så fridfull ut och jag ler åt honom. Att den här underbara killen är min. Jag går in i sovrummet och vidare till badrummet för att borsta tänderna innan jag tar med mig ett täcke ut till Harry igen. Jag flyttar lite försiktigt på hans huvud och ben så han hamnar i liggande ställning innan jag kryper ner bredvid honom och drar täcket över oss båda. Och med huvudet lutat mot hans bröst somnar jag.

---

Det här blev väl rätt okej eller vad säger ni? lite segt kanske men kom på en idé till novellen idag så det här kan vi säga är en uppbyggnad till det ;)

Och vilka ska se avslutnings cermonin till OS idag då??? våra fina pojkar ska ju uppträda! Kommer säkert känna mig som en stolt mamma eller nåt haha (: På tal om OS så har jag redan abstinens efter det, det kommer bli tomt utan att ha det att titta på :c

Jag plockar snabbt upp den från där den legat på sängen och ser att det faktiskt är Niall som smsat.

 

Står det och jag knappar glatt in ett svar

 

 

 

Jag reser mig snabbt från sängen och öppnar garderoben (jag har haft så tråkigt att jag hängt in alla mina kläder i garderoben) för att ta fram något att ta på mig med tanke på att jag har på mig ett par mjukisbyxor och min sovtröja. 

---

När jag fått på mig ett par svarta jeans, en enkel t-shirt, skor och vinterjackan säger jag snabbt hejdå till Elise och Harry som knappt märker mig eftersom dom är så inne i spelet. Jag går ut och väntar på Niall istället. Jag använder tiden det tar att gå nerför trapporna för att döda minuterna som är kvar. När jag kommer ut på trottoaren ser jag att Niall går några tiotal meter bort. Jag höjer min hand och vinkar och när han ser mig vinkar han tillbaka.

-Hi! säger han glatt när han äntligen kommer fram till där jag står.

-Hello! svara jag minst lika glatt och vi börjar gå nerför trottoaren tillsammans.

-So how have you spent the first day of this year? frågar Niall.

-Ehm with my computer, säger lite skamset men Niall skrattar bara.

-I have just been sleeping all day so I am as bad as you, säger han och ler. Det blir tyst och vi går bara där bredvid varandra ett tag. Jag tror att båda är lite nervösa.

-So where are we going? frågar jag för att bryta tystnaden.

-I have ni idea actually, säger Niall och skrattar till.

-So we are just wandering around? frågar jag och Niall nickar till svar och ler stort så jag börjar skratta.

-So what do you wanna do, maybe it's to late for coffee? frågar Niall.

-I'm quite hungry actually, säger jag.

-Me to, and I know the perfect place! säger Niall och tar tag i min arm för att dra med mig.

Efter en stunds vandrande stannar vi utanför en resturang. Nandos läser jag, åh det är ju Nialls favorit resturang. Niall öppnar dörren och låter mig gå in först. Jag öppnar knapparna på min jacka och låter värmen i resturangen omfamna min nerkylda kropp. Vi sätter oss ner vid ett ledigt bord och läser igenom menyerna. Efter några minuter kommer en kypare kommer fram för att ta våra beställningar. Jag beställer bara nåt som verkar gott då jag aldrig ätit här medan Niall vant berättar för kyparen vad han vill ha. 

-Have you ever eaten here? frågar Nialla när kyparen lämnat oss.

-No, never, svarar jag.

-It's my favorite resturant.

-Yeah I've heard that, svara jag och ler. Niall tittar oförstående och jag bara skakar på huvudet för att visa att det inte är något att ta upp hur jag har hört det.

-So, how is it living with Harry and Elise? frågar Niall istället.

-Feeling like the third wheel, säger jag och skrattar. "But it's okay." 

-Yeah understand that. So, when are you leaving London?

-Actually I don't really have a ticket home, säger jag lite skamset. Niall spärrar upp ögonen.

-Really? säger han sedan och ler och jag nickar till svar.

-But doesn't you have school or a job or something?

-Nope, nothing. So I can stay here so long that I want! säger jag och lägger på ett skratt för effekt.

-Great! säger han och jag kan inte tyda om det är seriöst eller inte.

-What do you wanna become then? Can you sing? frågar han sedan.

-No, säger jag och skrattar. Jag sjunger som en döende val typ om jag ska vara ärlig.

-I'm sure you can, säger han uppmuntrande.

-No I'm serious.

-But what is your dream then?

-That's the problem, I don't know. I don't know what I want to become, suckar jag.

-But you must have at least one dream.

-No, nothing. I will probably be a housewife like my mum if I even find someone to marry, säger jag med en suck men ångrar mig direkt. Det där är nog inget man säger på första dejten direkt. Var det här ens en dejt dejt, eller är vi bara vänner som äter på nandos?

-I'm sure you will, säger och han ger mig ett leende. Kyparen kommer fram till vårat bord med två rykande tallrikar i sina händer som han ställer ner framför oss. Jag tackar gud för att jag blivit räddad i detta "awkward moment" och börjar äta direkt. 

-My dream has always been to become a singer and here I am! säger Niall för att muntra upp mig.

-Yes here you are with a talking idiot, säger jag och ler snett.

-Noo you're sweet! säger han och jag känner hur jag rodnar och kollar snabbt ner i tallriken. När jag tittar upp igen ser jag att Niall sitter och ler för sig själv ner i tallriken medan han äter. 

 

-It was really nice eating with you, säger Niall när vi står utanför dörren till huset där Harry bor.

-It was nice eating with you too, säger jag oc ler mot honom. 

-Well, bye then, säger han och ger mig en kram.

-Bye, säger jag och släpper taget om honom, även om jag inte ville.

-Promise not to go home before we've meet again, säger han och ler blygt. En glädje sprider sig inombords och jag rodnar, hoppas det inte syns i vintermörkret.

-Promise, säger jag innan jag vänder mig om och försvinner in igenom dörren.

---

Det här kapitlet sög ju ganska mycket. No inspiration!

-So what are we doing today? säger Elise.

-Ehm I already have plans, säger jag tyst.

-What, the only people you know here in London are me and Harry, säger Elise och låter chockad.

-I meet him yesterday, säger jag oskyldigt.

-So it's a guy?

-Yeah..

-You said that you don't want a boyfriend here, remember? påpekar Elise.

-He is not my boyfriend.

-But it's a date? Jag rycker på axlarna till svar och Elise ger mig ett nöjt leende.

-So who is it? frågar hon nyfiket. Men juicen jag precis tagit en klunk av fastnar i halsen och jag börjar hosta. Elise slår mig hjälpsamt på ryggen samtidigt som hon skrattar. När jag slutat hosta och kan andas igen ställer hon samma fråga igen:

-Who is it?

---

 

Jag tar ett djupt andetag och sväljer hårt.

-Okay but don't freak, säger jag och hon ger mig en oroligt ansiktsuttryck.

-It's Niall, säger jag snabbt.

-Really? That doesn't surprise me though, I saw you dancing last night, säger hon. Jag säger inget utan nickar sakta till svar och fortsätter äta på min frukost.

-So what are you doing? frågar hon nyfiket.

-I don't know, he said he would call me when he woke up, I hope he remember, säger jag och ger min mobil en snabb blick för att se så jag inte missat nåt.

-Eh the clock is just... säger hon och vänder blicken på mikrons digitalklocka men stannar upp när hon ser vad klockan är.

-Is it really half past one! säger hon och hennes ögon förstoras några storlekar.

-But it's okay, Harry hasn't woken up eather, påpekar hon sen och tar en klunk juice. Precis då börjar min mobilskärm lysa och ringsignalen börjar spela. 

-It's Niall! säger Elise glatt och mycket riktigt står Nialls namn där på skärmen. Jag tar upp mobilen och trycker på svara.

-Hi it's Blake, säger jag.

-Hi it's Niall, säger han och han låter en aning trött.

-Hi Niall, säger jag och känner mig en aning nervös, jag som aldrig brukar vara nervös. Elise ger mig ett uppmuntrande leende och jag sträcker på mig och tar ett djupt andetag, tyst så inte Niall ska höra.

-Maybe you want to meet up later for coffee or something, not now I'm still soure from last night, säger han och skrattar till lite.

-Yeah that would be fun, säger jag och ler åt hans skratt.

-Okay, I text you later. Bye.

-Bye, säger jag och lägger på. Elise tittar nyfiket på mig och säger:

-Soooo?

-We will meet up later, he said he would text, säger jag och kan inte hjälpa att ett stort leende sprider sig på mina läppar.

-Omg this is amazing! Imagine, we can go together to England to meet the boys and we can hang out backstage at concerts together and we can go with them on tour together! säger hon glatt.

-Wow wow, slow down! I've meet him like two times, we are not like planning a wedding or something, säger jag och håller upp händerna för att visa att hon ska sluta. Elise rullar med ögonen.

-I'm sure it's going to be great, you are at the same level of dancing at least, säger hon och ger mig en menande blick. Nu är det min tur att himla med ögonen och fortsätter sedan äta på min frukost. Ljudet av att en dörr öppnas och steg gör att både jag och Elise vänder oss om och möts av en nyvaken Harry som går emot oss.

-So what are you talking about? frågar han och och ger Elise en snabb kyss och ställer sig sedan bredvid med armen runt henns axlar.

-Me and Blake are going to be tourwives, säger Elise. Harry ger oss båda en förvirrad blick och tar sedan resten av Elises macka och stoppar i munnen.

-Not yet though but she is going on a date with Niall today, fortsätter Elise och Harry stannar upp i sitt tuggande.

-Really? säger han förvånat med mackan kvar i munnen. Kinderna blir varma och jag vänder snabbt huvudet ner i tallriken.

-Did you see? She turned her head, she is blushing! säger Elise glatt.

-I'm not, I'm just hungry, mumlar jag och plockar upp min macka och tar en tugga. Äntligen släpper dom ämnet och Harry tar upp en egen macka som han brer ett lager smör på.

 

När klockan hunnit bli fem har jag fortfarande inte fått ett sms och jag börjar ge upp hoppet om att det kommer komma ett. Harry och Elise har spelat tv-spel hela dagen medan jag har legat i sängen med datorn och lyssnat på deras svordomar och glädjerop. Jag suckar åt hur händelselös min dag varit och stänger ner datorn. Jag slänger mig ner på sängen och stirrar upp i taket. Varför har han inte smsat? Ångrade han sig? Var det bara fyllsesnack? Alla dessa frågor snurrade runt i mitt huvud när min mobil ger ifrån sig ljudet jag väntat på hela dagen, ett sms! Jag plockar snabbt upp den från där den legat på sängen och ser att det faktiskt är Niall som smsat.

 

Står det och jag knappar glatt in ett svar

 

 

 

Jag reser mig snabbt från sängen och öppnar garderoben (jag har haft så tråkigt att jag hängt in alla mina kläder i garderoben) för att ta fram något att ta på mig med tanke på att jag har på mig ett par mjukisbyxor och min sovtröja. 

---

Är sjuk så orkar inte fixa bilderna eller läsa igenom just nu ♥

-10 9 8...

-I love you to Harry, säger jag.

-7 6 5... Harry spricker upp i ett leende och hans ansikte visar lättnad och glädje.

-4 3 2 ... räknar dom där nere. Harry släpper mina händer och lägger armarna runt min midja och drar mig närmare för att ge mig en kyss, en nyårskyss. Jag lägger armarna runt hans nacke och trycker mina läppar mot hans varma.

-1 0!!!!!!!! hör jag dom ropa där nere och fyrverkerier börjar explodera på himlen. Men inget distraherar mig från att fortsätta kyssa Harry. När vi tillslut avslutar kyssen finns ett stort leende på Harrys läppar.

-I think this is going to be te best year ever, säger Harry som fortfarande står så när att jag känner lukten av alkohol i hans andedräkt.

-Me too, säger jag och ler jag också.

---

 

När Harry och jag kommer tillbaka ner är der precis som innan tolvslaget, folk står i en stor klunga och dansar till den höga musiken, baren är full och Blake, Danielle, Perrie, Eleanor och killarna  står precis på samma ställe där vi lämnat dom. 

-Hey were did you go? frågar Blake när vi kommer fram till dom.

-Nowhere, säger jag obekymrat och tar ett glas champagne från en servitris som går förbi. Blake ger mig ett höjt ögonbryn och vänder sig sedan mot dom andra igen. Louis och Liam berättar om nån händelse från deras senaste turne och alla lyssnar entusiastiskt. Jag känner att Harry kramar om min hand och när jag tittar på honom ger han mig ett leende. Jag ler tillbaka och känner mig lyckligare än någonsin. 

 

Efter några timmars dansande och drickande och en taxiresa hem snubblar vi in i Harrys lägenhet. Blake säger snabbt godnatt och försvinner in i sitt sovrum medan jag går in på toaletten och Harry går till köket. När jag kommer ut rfån toaletten säger Harry:

-Want something to eat? Jag skakar på huvudet till svar.

-No I am just so tired so I'm going to bed. Harry nickar och jag försvinner in i sovrummet. Jag byter om, tvättar bort sminket, borstar tänderna ock kryper sedan ner under täcket. 

När jag nästan lyckats somna vaknar jag till av att Harry lägger sig ner bredvid mig. Jag ligger på sidan som jag alltid gör när jag sover och Harry lägger sig alldeles bakom med armen runt min midja. Jag tar tag i hans hand och jag känner att han rycker till, antagligen trodde han att jag sov. Snart känns dock armen tyngre och snarkningar hörs. Den kvällen, eller natten, somnade jag med ett leende på mina läppar.

 

 

Jag slår sakta upp ögonen. I säkert en halvtimme har jag försökt somna om men nu ger jag upp. Jag släpar mig upp ur sängen och drar på mig en kofta som ligger slängd på sängen. Inga ljud hörs från lägenheten så jag gissar på att Harry och Elise fortfarande sover. Jag går ut från mitt rum och bort till köket. Som jag trott är bara jag uppe men hungern skriker i min mage och jag kan verkligen inte vänta på dom andra. Jag tar fram frukost och ställer på köksbänken med barstolarna innan jag sätter mig ner och hugger in. Efter en stunds ätande och läsande i en tidning som låg slängd på köksbänken kliver Elise ut från Harrys och hennes sovrum.

-Godmorning! säger jag glatt. Elise mumlar nåt ohörbart tillbaka och drar koftan hon har på sig tätare om kroppen. Jag ler åt henne och reser mig upp för att ta fram en tallrik och ett glas till henne. Hon sjunker ner på den lediga barstolen och häller upp ett glas juice som hon sedan bara tar en sip på.

-Slept well? frågar jag.

-Actually I have, säger Elise stolt.

-Ooooh! säger jag och knuffar till henne lätt på armen och hon blänger på mig.

-Okey okey, försvarar jag mig och återgår till att äta min macka.

-So what are we doing today? säger Elise.

-Ehm I already have plans, säger jag tyst.

-What, the only people you know here in London are me and Harry, säger Elise och låter chockad.

-I meet him yesterday, säger jag oskyldigt.

-So it's a guy?

-Yeah..

-You said that you don't want a boyfriend here, remember? påpekar Elise.

-He is not my boyfriend.

-But it's a date? Jag rycker på axlarna till svar och Elise ger mig ett nöjt leende.

-So who is it? frågar hon nyfiket. Men juicen jag precis tagit en klunk av fastnar i halsen och jag börjar hosta. Elise slår mig hjälpsamt på ryggen samtidigt som hon skrattar. När jag slutat hosta och kan andas igen ställer hon samma fråga igen:

-Who is it?

---

Ni vet säkert men jag kände endå för att vara elak ;)

Och wow, redan kapitel 30! vad tycker ni om den så här långt?

 

Harry drar med sig Elise ut på dansgolvet och Louis är inte sen med att dra med sig Eleanor ut där han också så det blir bara Niall och jag kvar. En pinsam tystnad lägger sig över oss men ingen vågar gå därifrån för att prata med någon annan i rädsla för att den andra ska känna sig dissad.

-Eh what a hell! säger Niall plötsligt och sträcker fram handen.

-Wanna dance? frågar han och ger mig ett leende så jag ser tandställningen samtidigt som han ställer ifrån sig glaset på ett litet bord bredvid.

-Ehm sure, säger jag och tar hans hand och följer efter honom in bland de dansande nyårsfirande människorna.

---

 

När jag och Harry har dansat i vad som känns som en evighet tar jag mig ut från havet av dansande människor och lämnar Harry med Louis och Eleanor. Min blick glider över rummet i jakt på Blake som jag lämnat alldeles själv utan att hon känner någon annan än mig och Harry här. I och för sig var ju Niall där när vi gick ut på dansgolvet men det känns ändå som om jag övergett henne. När jag inte kan hitta henne går jag bort till barennoch beställer en drink. När jag fått den rosa blandningen går jag över rummet till platsen där vi träffat Louis och Eleanor och när jag tittar ut på dansgolvet för att se vad Harry har för sig ser jag Blake, med Niall. Jag tittar på dom med ett leende en stund tills Harry kommer ut från dansgolvet och fram till mig.

-Elise! säger han glatt och ger mig en svettig kram. Jag skrattar och lite av drinken skvätter på Harry.

-Were did you get that? frågar han och pekar på den rosa drinken i min hand.

-In the bar, säger jag och pekar på baren.

-Oh, I will be right back, säger han och försvinner igen. Jag står kvar och efter några minuter kommer han tillbaka men nu har han Zayn och nån blond tjej med sig.

-Here she is! säger Harry och skyndar fram mot mig och lägger armen runt mina axlar.

-Elise here is Zayn and this is Perrie, his girfriend, säger han och pekar på dom med ölen han har i andra handen.

-Hi, säger jag och sträcker fram handen för att hälsa, först till Zayn och sen till Perrie. Hon är väldigt söt och har på sig en svart klänning med en stor puffig kjol.

-Cool dress, säger jag och ler.

-Thank you! I like yours too, säger hon och ler stort.

-Thanks!

-Were is Blake by the way? frågar Harry och vänder sig mot mig. Jag säger inget utan pekar bara ut på dansgolvet där Blake och Niall dansar. Zayn och Perrie vänder också blicken till där jag pekar och alla ler åt dom. Dom ser bara så söta ut. 

-I love the house even though I've only seen the hall and this room, säger jag till Zayn för att bara prata om någonting.

-Thanks, you have to come over during the summer, it's a beautiful garden, säger Zayn stolt.

-I promise, säger jag och ler. 

 

Efter ett par timmar börjar det dra ihop sig till tolvslaget. Jag har träffat även Danielle som är hur trevlig som helst och välidigt lätt att prata med. När Harry och jag står tillsammans med killarna och deras flickvänner plus Blake böjer sig Harry ner för att viska något i mitt örat.

-It's nearly twelve, come, viskar han och drar med mig ut i hallen och uppför trapporna upp på övervåningen. Vart tar han mig? På övervåningen är det tomt och jämfört med den folkfyllda nedervåningen är det skönt svalt här uppe. Vi går igenom en ganska tom korridor, han har det ungefär som Harry med inredningen. Vi stannar vid en glasdörr som leder ut till en stor terass. Harry öppnar dörren och den kalla vinterkylan flyger in och omsluter våra kroppar. Han tar min hand och leder mig ut på terassen.

-I would have given you my jacket if I had one on me, säger han och hans blick glider över mina bara ben och armar.

-It's okay, It was so hot inside, säger jag och ler. Han har också bara armar så han fryser väl ungefär lika mycket som jag. Musiken tystnar där inne och Harry kollar på klockan han har på armen.

-One minute left, säger han. Harry tar tag i båda mina händer och kollar mig djupt i ögonen.

-The reason I took you up here is beacuse I wantet i peaceful place and... Han avrbyter sig själv och jag anar lite nervositet i ögonen.

-I just wantet to say that I... I love you Elise, får han fram till slut och det tar ett tag innan hans ord sjunker in. Han tittar oroligt på mig eftersom jag inte säger något tillbaka eftersom jag försöker ta in vad han sa. Han älskar mig. Jag spricker upp i ett leende och precis då börjar människorna där inne räkna ner.

-10 9 8...

-I love you to Harry, säger jag.

-7 6 5... Harry spricker upp i ett leende och hans ansikte visar lättnad och glädje.

-4 3 2 ... räknar dom där nere. Harry släpper mina händer och lägger armarna runt min midja och drar mig närmare för att ge mig en kyss, en nyårskyss. Jag lägger armarna runt hans nacke och trycker mina läppar mot hans varma.

-1 0!!!!!!!! hör jag dom ropa där nere och fyrverkerier börjar explodera på himlen. Men inget distraherar mig från att fortsätta kyssa Harry. När vi tillslut avslutar kyssen finns ett stort leende på Harrys läppar.

-I think this is going to be te best year ever, säger Harry som fortfarande står så när att jag känner lukten av alkohol i hans andedräkt.

-Me too, säger jag och ler jag också.

---

Yeey! They love each other!!

 

-So are you up for some board game? frågar han och jag nickar ivrigt till svar. Harry försvinner in på rummet som nu också är mitt för att hämta spelen. 

Efter att jag och Harry spelat ett tag kommer Blake ut och som jag trott så hade hon duschat för hennes hår är blött och hon har helt andra kläder på sig.

-Oh, I'm in! ropar hon och slänger sig ner i soffan bredvid mig dit vi flyttat för att spela. Harry räcker henne en spelpjäs och vi börja om från början.

---

Jag kollar mig själv i spegeln, jag är klädd i en vit mönstrad klänning som jag köpt i New york innan jag åkt till Sverige. På fötterna sitter ett par beiga höga pumps som antagligen kommer döda mina fötter men vill man vara fin får man lida pin som man brukar säga. Runt handleden har jag armbandet jag fick av Harry och i örsnibbarna sitter två diamantörhängen. Jag klär mig nästan aldrig i mörka färger, vitt och pastell är mina färger. Håret är lockat och sedan uppsatt i en slarvig knut, något som jag inte heller är van vid. Jag funderar fortfarande på om jag ska ha håret utsläppt. Jag hör klackar eka i vardagsrummet och snart kikar Blake in huvudet.

-You look beautiful! säger hon glatt och går in i rummet för att sätta sig på sängen. Jag slänger en sista blick i spegeln så att sminket är perfekt och vänder mig om mot Blake.

-You to! säger jag och ler. Blake är motsatsen till mig när det gäller kläder. Medan jag klär mig i ljust har hon svart, svart, svart. Inför kvällen är hon klädd i en svart glittrig klänning med långa ärmar som passar perfekt till nyår. Hennes mörka långa hår hänger i lockar nerför ryggen och blänker i taklampans svaga ljus. 

-Were is Harry? frågar Blake och kollar runt i sovrummet.

-In the bathroom, säger jag och ger den stängda badrumsdörren en blick. Hon nickar till svar och tar upp sin mobil från den lilla väskan i hennes knä.

-We need to go in like ten minutes, säger hon och stoppar tillbaka mobilen i väskan.

-The girls are done before the guy, that doesn't happen so often, säger jag högt nog för att Harry ska höra. Blake skrattar och nickar för att hålla med mig. Snart öppnas badrumsdörren och Harry kliver ut i klädd en vit skjorta och ett par mörka jeans.

-What did you do in there? frågar jag.

-Ehm you know, fixed my hair and stuff, säger han.

 

Taxin stannar utanför en stort hus i sten lite i förorterna av London. Vi tre kliver ur bilen som snabbt gasar på och försvinner. Harry tar Elises hand och börjar gå över den stenlagda framsidan mot det stora huset med två våningar och hur många fönster som helst. Tänk att bara vara 19 och äga ett sånt här stort hus med egentjänade pengar. Jag skyndar ifatt Elise och Harry som kommit några meter framför mig. Vi går uppför trappan till ytterdörren och Harry kliver bara in utan att knacka. Musik dånar och klingande glas blandat med skratt slår emot oss när vi kliver in i den halvmörka hallen. 

-I can put the jackets in Zayns room, säger Harry och räcker ut en arm för att ta emot våra jackor och försvinner sedan upp för en trappa. 

-Wow, this is so cool, säger jag och kollar runt i den folkfyllda hallen.

-I know! säger Elise glatt. Harry kommer nerför trapporna igen och vinkar till oss att vi ska komma bort till honom. Vi tränger oss igenom folkmassan som inte är så stor just här i hallen och fram till Harry.

-Should we go and look for the boys? I think Danielle, Eleanor and Perrie is here as well, säger Harry. Elise och jag nickar till svar och Harry tar Elises hand för att leda henne efter sig. Elise tar min hand och vi går genom hallen och in i ett annat rum. När vi gått igenom det rummet kommer vi in i nästa rum som är väldigt stort och stora fönster vätter ut mot baksidan där en stor snötäckt trädgård uppenbarar sig. 

-Oh there is Louis! skriker Harry för att överrösta musiken som är väldigt hög i just det här rummet. Antagligen finns ljudkällan här inne någonstans, dock ser jag inte över allas huvuden. Elise och jag dras med Harry över rummet fram till ett av de stora fönstrena där jag ser att Louis står och pratar med några killar med Eleanor bredvid sig.

 

 

När Harry sagt att de andra killarnas flickvänner också är här hade jag faktiskt utvecklat en liten nervositet. Jag vet ingenting om dom här tjejerna förutom deras namn men det var knappt. Tänk om dom var  sådär snobbiga som tjejerna med de allra rikaste och högt satta familjerna i skolan var? Eller tänk om dom tror att jag är sån? Om nu Harry har berättat så mycket om mig. När vi kommer närmare ser jag Louis stå och prata med några killar och bredvid honom står en brunhårig tjej och ler stort åt nåt som någon antagligen sagt.

-Hi Lou! säger Harry och ger Louis en broderlig kram. Männen som Louis snackat med försvinner och nu står bara vi fem där i en liten cirkel.

-Hi Eleanor! säger Harry och ger även henne en kram. Så det måste alltså vara Louis flickvän.

-This is Elise, my beautiful girlfriend and her friend Blake, säger Harry för att presentera oss för Eleanor och kanske för Louis ifall han glömt bort oss från konserten.

-How could I forget! säger Louis och sträcker fram handen mot mig och Blake samtidigt som han säger sitt namn som om vi hade glömt.

-And this is my wonderful girlfriend Eleanor, säger han och jag ler stort mot henne för att verka trevlig. Jag sträcker fram handen och hon tar den och besvarar mitt leende innan hon tar emot Blakes hand också.

-So were are the other? frågar Harry.

-We've meet Zayn and Perrie when we came, säger Louis.

-Harry! ropar någon bakom oss och när vi vänder oss ser vi Niall komma gående emot oss med ett glas fyllt med okänt innehåll.

-Nialler! ropar Harry och ger även honom en broderlig kram.

-You are the girls from backstage right? säger Niall och pekar på mig och Blake. 

-Yes I'm Elise and this is Blake, säger jag och känner hur jag rodnar åt händelsen backstage. Blake däremot ler stort och tar emot hans hand när han sträcker fram den för att hälsa. Låten ändras och something to die for av the sounds drar igång. 

-Let's dance! säger Harry och tar min hand för att dra mig ut på det tillfälliga dansgolvet. Vi stannar mitt i och Harry börjar genast köra sina moves och jag hänger på.

 

DEL 1        DEL 2         DEL 3