”Det känns fel att berätta det här men hon sa till mig att du är en hora eftersom du har en pojkvän hemma och ändå går ut med Niall eftersom han är känd” berättar Maggie och jag sätter nästan i halsen.

”What?” frågar jag förvånat.

”Hon säger det till alla.” bekräftar Amber och suger på sitt sugrör.

”Vad är hennes problem?” mumlar jag och lutar mig tillbaka på stolen.

”Jag tror i alla fall att hon är svartsjuk eftersom du har världens bästa pojkvän” säger Alex med ett flin.

”Vi är ju knappast ihop och sådär borde man väl inte säga när man själv har en egen pojkvän?” säger jag och Alex kinder blir lite rosa.

”Gjorde ni nåt medan han var här?” frågar Amber nyfiket men med en retsam ton. Alex kinder blir ännu mer röda och hon vinklar bort ansiktet så vi inte ska se det och vi andra börjar skratta.

”Hejsan!” säger jag glatt och får en kyss på kinden av Niall. Han håller upp dörren på bilen och tacksamt sätter jag mig ner. Under den här speciella tillställningen kände jag mig tvungen att ha klänning så nu har jag ännu en gång lånat kläder av Alex. En korallfärgad spetsklänning som satt tajt på mig vältränade kroppar. På fötterna har jag bara ett par hudfärgade ballerinaskor eftersom jag inte tagit tid i mitt liv att öva mig i att använda klack.

”Du är verkligen fin ikväll” säger Niall när han satt sig ner i sätet bredvid.

”Tack.” säger jag lite generat. ”Du med.” Niall ser lite förvånad ut av komplimangen och stannar till.

”Vad?”

”inget har bara aldrig blivit kallad fin av en dejt”

”Det är ju killens jobb att ge komplimanger, hårda regler inom dejting.” skämtar jag.

”Men regler är till för att brytas” säger Niall samtidigt som han vrider om nyckeln och bilen startar.

Vi stannar utanför ett stort hus i sten med en ganska hög häck framför. Hela området består av fina gamla byggnader med en typisk engelsk stil, alltså klängerväster i princip. Vi kliver ur bilen och vandrar uppför stengången upp till den svarta dörren. Niall knackar inte utan öppnar dörren på en gång. Innanför väntar en stor och magnifik hall med blankt stengolv och en trappa upp till andra våningen i samma material. Snart kommer en tjej ut från höger. Hon har lila hår och en svart klänning med en puffig kjol. På fötterna har hon de högsta klackarna jag någonsin sett. Hon ler stort mot oss och jag får för mig att det måste vara Danielle. Niall ger henne en kyss på kinden som hälsning sen vänder hon sig mot mig.

”Perrie.” hon räcker fram handen och leendet pryder fortfarande hennes läppar. Jaha så det var inte Danielle. Vems flickvän är det här då, jag känner ju igen namnet. Det är svårt att ta in fyra killars namn och sedan vilka som har flickvän och vad de heter.

”Abbey” säger jag och tar emot hennes hand.

”Så vart är turturduvorna?” frågar Niall.

”Dom är så uppe i de blå att de hade glömt att köpa potatis så nu har jag och Zayn köksansvaret”

”Har ingen annan kommit än?”

”Nej, sånt här brukar ju hända så dom håller sig nog borta” säger Perrie och Niall och hon skrattar och jag står sådär socially awkward bredvid.

”Ta av er nu så ka ni hjälpa till.” säger Perrie och pekar på våra jackor innan hon försvinner igen. Vi hänger upp jackorna och går sedan efter Perrie och kommer in i ett stort vitt kök. Vid köksbänken står Perrie och Zayn och hackar grönsaker. Båda tittar upp när vi kommer in och ler.

”Hej” säger Zayn och släpper kniven och går runt köksbänken för att hälsa. ”Zayn”

”Abbey” säger jag och tar emot hans framräckta hand.

”Jag vet” säger han och blinkar mot Niall.

”Nu får ni ta och hjälpa till här” säger Perrie och viftar med kniven mot oss och sedan på alla grönsaker som ligger framme på bänken.

”WOW! Lugna ner dig älskling” säger Zayn och håller upp båda händerna i försvar. Perrie ger honom en du-är-hopplös-blick men skrattar med oss andra. Zayn återvänder till sin plats bredvid Perrie och vi följer hans exempel. Snart kliver även Harry in i köket, han kommer jag i alla fall ihåg namnet på för Alex ständiga prat. Alla säger hej och sedan kommer han fram till mig.

”Harry” säger han och räcker fram handen.

”Abbey” säger jag och släpper kniven för att ta emot den.

”Jag vet” säger han och gör precis samma sak mot Niall som Zayn gjort.

”Behöver jag ens presentera mig för någon?” säger jag och ger Niall en blick som han besvarar med ett leende.  Harry sätter också igång att hacka grönsaker och snart hörs dörren öppnas och stängas igen. Det kommer ännu en kille in i köket med matkassar hängande längs sidorna. Han ser lite förvånad över skaran av människor som står i hans kök och skär grönsaker och kokar broccoli. Hans blick fastnar på mig och han ställer ner kassarna och kommer fram till mig.

”Hej, du måste vara Abbey. Fint första intryck du fick av mig nu då” säger han och tittar ner på gurkan jag höll på att kära i småbitar. Jag skrattar till och räcker fram handen.

”Och du måste vara Liam?” säger jag. Han nickar till svar och tar emot handen med ett leende. Ett skrik hörs och alla vänder blickarna mot ljudets källa. En tjej med lockigt hår snavar till på kassarna Liam ställt precis vid dörren men hon lyckas hålla sig kvar med fötterna på jorden tack vare att hon valt converse istället för högklackat.

”Liam!” säger hon och slår skämtsamt till honom i bakhuvudet.  ”Hej jag är Danielle.” Hon räcker fram handen mot mig och jag tar emot den.

”Abbey” säger jag och hon ler mot mig och sedan mot Niall.

”Så nu kan ni avlägsna er så ska jag och Liam fixa middagen” säger hon och viftar med händerna. Alla killar avlägsnar sig från köksbänken medan jag stannar kvar för att skära klart gurkan och Perrie säger:

”Men jag som tyckte det skulle vara kul att umgås såhär.”

”Stanna kvar du” säger Liam.

”Kvinnan hör hemma i köket” skämtar Harry och får tre mördarblickar till svar.

”Inte undra på att du är singel, Harry” säger Zayn och klappar honom på axeln.

”Det är 2013 Harry” säger Perrie.

”Ja, jag vet” säger han lite skämmigt.

”Tänkte bara berätta det eftersom du verkar leva på 1800-talet” Hon får high fives från mig och Danielle och Harry ser ut att skämmas när han har blicken ner i golvet.

”Nu tycker jag att vi män kan stanna här och laga mat medan kvinnorna kan göra vad de vill” föreslår Liam vilket alla går med på så vi byter plats. Det hör ljud från hallen igen och Danielle säger:

"Jag tar det, jag har ju ändå inget annat för mig."

middagen fortsätter i nästa kapitel.

En dålig nyhet är att min dator har virus och ska lämna in den imorgon. Förhoppningsvis får jag en lånedator men annars vet jag inte när nästa kapitel kommer. Jag får meddela det genom min mobil :))