Harry får en puss av sin mamma och sedan ytterligare en kram innan dom låter oss gå ut genom dörren. Robyn och Anne säger hejdå och vinkar lite smått efter oss när vi går ut och vi gör samma sak tillbaka. Dörren stängs efter oss och vi går över uppfarten fram till bilen. Flera fans står fortfarande kvar och hoppar glatt när Harry nu bara är några meter från dom irl. Vi packar in resväskorna i bilen medan Harry pratar och svarar på tjejernas alla möjliga frågor. När vi stängt skuffen lutar harry pannan mot min och viskar:

-You can go and sit in the car, I'll be right there. Jag nickar och vi motstår att kyssa varandra inför fansen utan drar oss ifrån varandra. Jag går och sätter mig i passagerarsätet och tar upp mobilen för att fördriva tiden med den. Men Harry sitter snart i sätet bredvid mig och bilen startas. Han backar försiktigt ut så han inte ska köra på någon och kör sedan ut på den stora vägen efter att ha vinkat till tjejerna när vi kört förbi dom. 

-So this is the real life of Harry Styles, säger jag och tittar i backspegeln när tjejerna faktsikt springer efter bilen några meter.

-I guess so. It's kind of weird, three years ago I lived here as a normal schoolboy and now I live in London and my work is singing with five of my best friends, säger han lite drömmande.

-That's sick, säger jag och börjar skratta.

-You're getting more english everyday, flinar Harry. Jag nickar och säger sedan:

-Soon I'll be drinking tea everyday at three and then eating beans on toast.

-Absolutely, håller Harry med innan båda börjar skratta.

 

Så fort vi kliver innanför dörren till lägenheten flyger Blake in i hallen.

-Are you home now? Did you have a nice time? Is Niall home yet? frågorna sprutar ur munnen på henne.

-Ehm... Hello on you too, säger jag och ger Harry en vad-är-hennes-problem-blick.

-Hello, hello but is he home? babblar hon på.

-I haven't heard from him today, får Harry ur sig och tittar tillbaka på mig med liknande blick. Blake mumlar någonting ohörbart och tar på sig sina skor snabbt och slänger på sig jackan innan hon försvinner ut genom dörren med ett kort hejdå.

-I could see that she missed us, säger jag och tittar bak på den stängda dörren.

-The tears was just streaming of happiness, säger Harry och vi skrattar. Vi får av oss ytterkläderna och går in i lägenheten som ser precis ut som vi lämnat den.

-Now let's make som pancakes, säger Harry och lägger händerna på mina axlar för att få mig att gå snabbare mot köket.

 

 

Jag går med snabba steg längs trottoaren. Jag har axlaran uppe vi öronen och händerna djupt nedgrävda i fickorna i ett försök att undkomma kylan. I stundens hetta hade mina tankar bara varit på Niall och inte på kylan här ute i London. Det slår mig att jag faktiskt aldrig varit hemma hos Niall och inte har en aning om vart han bor. Jag stannar tvärt och plockar upp mobilen som jag i alla fall fått med mig. Signalerna går fram och snart svarar Elise på andra sidan.

-Hello! säger hon glatt. Harry hörs i bakgrunden och hon skrattar åt något han sagt.

-Were do Niall live? frågar jag.

-Harry, stop! skriker Elise och skrattar.

-Elise seriosly, it's freezing! säger jag stressat i luren.

-Okay, sorry. Hold on, säger hon och jag hör sedan hur hon och Harry utbyter några meningar innan hon rabblar upp en address för mig som jag inte förstår mycket av efter att ha bott i New York hela mitt liv.

-Just text me it, säger jag och lägger på för att så snabbt som möjligt få värma händerna i jackfickorna. Snart trillar ett SMS in och jag vinkar till mig en taxi.

Bilen saktar in och stannar utanför en fin tegelbyggnad med klängväxter längst väggarna. Jag slänger lite pengar åt chauffören och hoppar sedan ur bilen och går fram till porten. SMS:et jag fått innehåller även portkod och information om vilken våning Nialls lägenhet ligger på. Jag slår in de fyra siffrorna och ett klick ljuder när dörren låses upp. Jag öppnar den tunga dörren med lite möda och kliver in i den varma byggnaden. Nu gäller det bara att han är hemma också. Ett steg i taget i de fyra trapporna och jag står snart framför hans dörr. Jag står där ett tag och samlar mod. Sedan Elise och Harry klev innanför dörren har jag stressat hit och nu när jag äntligen är här står jag bara och glor. Nej, kom igen Blake, do it! Ring på dörrklockan! Men när jag precis ska till att ringa på smälls dörren upp rakt i mitt ansikte och av chocken ramlar jag bakåt. 

-Oh my god! hör jag någon säga och när jag öppnar ögonen står Niall vid dörren fullt påklädd och tittar på mig med stora ögon.

-I'm sorry, are you okay? säger han oroligt och är snart nere på golvet bredvid mig. Näsan dunkar av smärta och jag snuddar den försiktigt med min ena hand.

-You're bleeding, säger han förfärat och jag känner något vått på huden.

-I am? frågar jag flummigt. Niall skrattar åt mig samtidigt som han nickar. Niall skrattade och jag var anledningen, så han vill inte se mig död i alla fall.

-Let's get you inside, you can't just lay here, säger han och lägger en hand i min nacke för att hjälpa mig upp. När jag väl är på fötter igen leder han in mig i lägenheten och vidare in i ett stort ljust badrum. Jag får sätta mig ner på badkarskanten och Niall blöter lite papper och tvättar sedan bort blodet som runnit ut och över mina läppar. Det finns en spänning mellan oss när han drar med papperet i försiktiga rörelser över mina läppar. Tiden stannar till en kort stund då han vänder upp blicken och möter mina ögon. Men han vänder sig snabbt om för att hämta mer papper att stoppa upp i mina näsborrar. När han är klar reser jag på mig men hela rummet börjar snurra och jag ramlar bakåt, igen. Niall är snabbt framme och hindrar mig från att ramla ner i badkaret.

-Better lay you down somewhere, säger han och hjälper mig upp och lägger armen runt mig för att hjälpa mig att gå. Eftersom hans lägenhet är så stor, vad ska han annars lägga alla pengar på?, får vi gå en bit men vi är snart inne i vad som ska föreställa vardagsrummet. Han leder mig fram till soffan där jag lägger mig ner och han sätter sig ner bredvid.

-Do you want some water or something? frågar han men jag skakar på huvudet.

-Were you going somewere cause I don't want you to stay home just to take care of me? säger jag.

-It's okay. I smashed the door in you face, I kind of owe that to you, säger han och ler.

-No you don't, I did something much worse, mumlar jag och Nialls leende försvinner snabbt och han vänder bort blicken. En tystnad sänker sig men jag klarar inte av den.

-I'm so sorry Niall. I miss you so much and I talked to Adam and he now knows that you are the guy in my life. If you still wanna be in my life of course, babblar jag på. Niall vänder blicken mot mig igen men hans ansiktsuttryck är otydbart.

-Please forgive me, I've fallen so hard for you and I've never felt like this before and I hope you feel the same about me an... fortsätter jag babbla men avbryts av Niall som böjer sig ner och pressar sina läppar mot mina.

---

Not my finest work men det får duga. Hinner dock inte fixa bilder än för är trött heh.