Ytterdörren smäller igen och snart står en stor man i dörröppningen till köket.

-Hi everyone! säger han och Ann är snabbt framme för att ge honom en snabb puss så jag antar att det måste vara Robin, Harrys styvpappa. Harry är snabbt uppe på fötter och ger sin styvpappa en kram. Jag reser mig också upp och presenterar mig för Robin som glatt tar emot min hand.

-Harry, you wanna see what I've been working on with the car? frågar han och Harry nickar.

-Sure. Precis innan han skå efter Robin vänder han sig mot mig för att ge mig en snabb puss.

-I love you, viskar han tyst så bara jag hör.

-I love you too.

---

 

Jag trippar ner för trapporna efter att ha hört att Gemma äntligen kommit. Hela familjen står i hallen och pratar och skrattar. Det går upp för mig att jag är den enda som inte tillhör familjen som är här. Jag smyger fram och ställer mig lite i bakgrunden men Gemma får syn på mig och utbrister:

-Hi!

-Hi, säger jag och Gemma tränger sig förbi Harry som står lite ivägen och kommer fram till mig.

-I'm Gemma, Harrys sister, säger hon och ler så hennes smilgropar syns. Precis lika som Harrys.

-Suspected that. I'm Elise, nice to meet you, säger jag med ett likadant leende minus smilgroparna. Ann och Robin försvinner in i köket och Harry snurrar runt och står nu bredvid sin storasyster. Jag ser nu hur lika dom är. Precis samma ansikte fast ett kvinnligt och ett manligt.

-Wow, you're so alike, säger jag faschinerat.

-You think? säger Gemma med en rynkad panna och ger Harry, som har ungefär samma anisktsutryck, en snabb blick. 

-Yes! säger jag. Den enda skillnaden är väl att hennes hår som hänger rakt nerför hennes axlar. Men vem vet, kanske är en plattång inblandad? Jag hinner dock inte kommentera det utan Ann ropar in sin dotter i köket och hon försvinner snabbt. Jag slänger upp armarna runt Harrys nacke och vrider huvudet uppåt så jag kan se in i hans gröna ögon.

-Will I hear som embarrassing stories tonight? frågar jag med ett retsamt leende.

-I'm afraid that will happen yes, säger Harry med en dramatisk suck på slutet. Han lägger armen runt min midja och jag släpper taget om hans nacke så vi kan ta oss lättare in i köket. Bordet är dukat och maten står framme. Alla fem slår sig ner och sedan drar samtalen och ätandet igång. 

 

 

Adam hade ringt miljontals gånger. Röstmeddelande efter röstmeddelande hade trillat in. Sms efter sms. Tillslut hade jag inte stått ut mer. Visst jag kunde bara ha stängt av telefonen och ignorerat honom resten av vistelsen här i London och sedan resten av mitt liv. Men det hade inte varit rättvist mot honom, på nåt sätt måste han trott att jag också var intresserad. Vi har bestämt möte på starbucks, ovanligt? nej. Jag befinner mig ute på trottoaren och skymtar skylten som signalerar att starbucks ligger i slutet av gatan. Stegen blir automatiskt långsammare, jag är nervös för vad jag kommer möta. När jag kommer fram till fönstret till starbucks ser jag att Adam redan sitter där inne med blicken ner i sitt kaffe. Hela hans kropp bara sänder ut obehagliga vibbar, ledsamhet blandat med lite ilska. Jag är säker på att min kropp strålar av nervositet. Han var en sån bra vän och nu vet jag inte riktigt hur det ska fungera. När jag stirrat på honom ett tag genom glasrutan tar jag modet till mig och går in. Hans blick far upp när han hör det klingande ljudet från dörren och möter mina ögon. Ett leende möter mig inte som det brukar vara utan han ser mest besviken ut. Jag vill bara springa ut genom dörren och kasta mig i en snöhög och dö. Även om det inte ens finns någon snöhög i hela England. Ett djupt andetag och jag tar mig fram över golvet och sätter mig ner mittemot Adam. 

-I'm sorry, far det ur hans mun. Jag blir paff av de två orden. Är han ledsen?

-I shouldn't have kissed you like that but I really like, liked, you, fortsätter han.

-It's okay, I'm not mad at you, säger jag försiktigt och pillar nervöst med min tröjärm som sticker ut under jackan.

-But you didn't answer my calls? säger han oförstående och lite hopp har plötsligt infunnit sig i hans röst.

-Look, I like you but as I friend. I'm already dating someone, säger jag men lägger snabbt till "dated" på slutet.

-Oh. Adam stirrar ner i sitt kaffe igen och jag vet inte hur jag ska rädda situation.

-I'm sorry, säger jag tyst och Adam vänder upp blicken igen.

-No, don't be, säger han och ger mig ett halvhjärtat leende och jag besvarar det lika halvhjärtat.

-We can still be friends, säger han och låter faktiskt lite gladare.

-Adam, I don't know... säger jag och han hans ögon går direkt från att ha en gnutta hopp till besvikelse. Me and this other guy doesn't really work out so I guess I'll just head back to the US. I won't be here anyway, mumlar jag tyst. Adam lägger ena handen på min på bordet och säger:

-Well, can I still keep you as my facebook friend? Jag skrattar till och nickar.

-Good, and call if you come back to England cause I would like to keep in touch, säger han sedan och jag nickar igen. Han tar upp sina vantar som han lagt på bordet och gör sig redo att gå när jag stoppar honom precis innan han ska resa sig med att ta tag i hans hand.

-You will find someone to love and that will love you back, säger jag tröstande. Adam ger mig ett litet leende och säger:

-You too. Innan han reser på sig och försvinner ut i februarimörkret. Själv sitter jag kvar och tankarna glider till Niall. Hade jag ljuget eller sagt sanningen till Adam, var jag och Niall över? För gott.

---

Förlåt för denna hemska uppdatering! Men man har inte så mycket inspiration när man ligger trött och förkyld och har tandvärk :c

 

Och så har kiss you kommit ut :'''') Hittade en tjej på omegle som jag fangirlade med haha. Men omg vilken perfekt video omg... Tror ni att vi bröt rekordet med mest viewes???? hoppas det!

 

Och en random sak bara: jag satt nyss och typ grät över att vår lilla Zayn blir 20 på lördag, är jag ensam om att reagera så här???