Efter att ha sagt hejdå och kramat om Blake ordentligt sitter jag nu i bilen åkandes på motorvägen. Harry är koncentrerad på vägen och jag är nästan lite rädd i början eftersom det inte riktigt gått in i skallen att de kör på vänster sida här. Hela bilen är ju bakvänd dessutom. När rädslan lugnat ner sig tar jag upp min mobil och kollar runt lite. Jag uppdaterar instagram med en liten bild på utsikten från fönstret och sitter sedan och stirrar på alla likes som trillar in. Lite smått beroende är man ju. 

-Something interesting? frågar Harry och ger mig en roat leende.

-No, just instagram, säger jag och låser mobilen. Ni kanske är nyfikna över kläderna Harry valde? Ett par ljusblå jeans och en ljusrosa långärmad tröja som är utsvänd länst ner, som en volang. Jag gillar det, jag har underskattat honom. Jag har dock slängt på mig några smycket för att piffa upp lite.Med en suck sjunker jag längre ner i sätet och vrider huvudet mot Harry.

-How long is it left? frågar jag.

-It takes about four hours to get home, säger han exalterat med ett nöjt leende på läpparna

---

Jag hör att Harry säger någonting men inte vad så jag sänker snabbt ljudet på radion där vi sjungit med under hela bilresan.

-What? frågar jag.

-We're here now, säger han och pekar på en skylt med "holmes chapel" tryckt i röd färg mot den vita bakgrunden. Jag sätter mig rakt upp i sätet och tittar på staden som kommer närmare och närmare. Allt är så engelskt och allt är så grönt. Fina gamla byggnader. Så olikt Amerika. Harry kör vant igenom staden som han vuxit upp i. Staden där han spenderat mestadelen av sitt liv. Jag inspekterar den noga. Han svänger av vägen och in på ett område med radhus. Han saktar in och kör in på uppfarten på den första uppfarten. Huset har rött tegel vid nedervåningen och sedan är det vitt vid övervåningen. 

-It's so differente but beautiful here, säger jag faschinerat när jag tar loss bältet och slår upp dörren. 

-Yeah, I miss it alot when I'm away, säger han lite dystert men skiner upp när dörren till huset slår upp och en mörkhårig kvinna kliver ut. Han är snabbt ute ur bilen och låter kvinnan, som jag förmodar är hans mamma, kliva in i  hans famn. Jag kliver också ur bilen och tittar över bilens tak när dom kramar varandra, så mycket kärlek i en kram. Hans mammas ögon är blanka och jag ser vilket hårt grepp hon har runt honom. Konstigt nog har Harry aldrig nämnt sin mammas namn, han säger alltid "mum". Så jag har faktiskt ingen anig om hennes namn. Jag kommer säkert verka oartig, som att jag inte lyssnat när Harry pratat om sin familj. Okej nej Elise, sluta tänk så. De kommer älska dig! Jag tänker orden men dom sjunker inte riktigt in och innan jag vet ordet av har Harrys mamma lämnat hans famn och är på väg runt bilen mot mig.

-Hi, I'm Anne, säger hon och räcker fram handen.

-Nice to meet you, I'm Elise, säger jag och kramar om hennes hand.

-I know, Harry talk about you whenever he get the chance, säger hon och ger Harry ett ögonkast när han suckar och skakar hopplöst på huvudet. Jag skrattar bara men kinderna blir lite varma av rodnad.

-What? It's a mums job to embarrass her son for his girlfriend, säger Anne till Harry och släpper min hand. 

-Please mum... säger han men ett leende leker på hans läppar.

-My mum is quite good at embarrass me so it's good if you even it out, säger jag och Anne börjar skratta. Harry öppnar bagageluckan och lyfter ut våra väskor. För ovanlighetens skull har jag bara med mig en väska eftersom jag inte vill verka divig eller nåt. Jag vet, jag har tänkt på allt. Jag går bort till han och tar min egna väska för att ta in den i huset. Harry passar på att luta sig fram och viska:

-Don't listen to anything that my mum say, okay? Jag fnissar tyst och viskar sedan:

-But when she tells me what an amazing son you are, I shouldn't believe it?

-Everything positive she say about me is true, okay? svarar han och jag skakar roat på huvudet innan vi släpper ämnet och följer med Anne in i huset. 

I hallen hänger vi av oss ytterkläderna och vandrar sedan in i köket där Ann befinner sig.

-Gemma is coming for dinner tonight too, säger hon glatt och fyller ett glas med vatten för att sedan dricka det.

-Are you guys hungry by the way? frågar hon innan vi ens hunnit säga någonting om det hon sagt innan. Hans systers namn har han i alla fall nämnt så jag vet vem Gemma är.

-Yeah, that would be nice, säger Harry. Hans mamma ler mot sin son och öppnar sedan kylskåpet för att kolla vad de har. När hon precis tagit ut en kartong med ägg stelnar hon till. Jag och Harry tittar frågande på henne. Hon vänder upp blicken och tittar på sin son.

-Oh, I almost forget! My son is now 19 years old! utbrister hon och ställer ner äggen på köksbänken och går sedan fram till Harry och ger honom en kram.

-You're so grown up! I remember when you ran around the house with my bra on, säger hon och Harry ger mig ännu en ursäkta-min-pinsamma-blick och jag fnissar till. Hon släpper taget om honom och sätter händerna på varsin sida om hans huvud för att titta på honom. Hennes ögon har tårats men viftar med en hand framför ögonen för att stoppa tårarna. 

-Okay, I'm not gonna cry over this, säger hon och Harry skrattar åt henne och ger henne ännu en kram. Hon återvänder till köksbänken som hon lutar sig emot.

-So what do you want? I can do whatever you ask for. I haven't really bought anything, it's so hard buying for someone who can buy himself whatever he wants, säger hon med lite skam över det där med present.

-It's okay mum, you have already given me everything I ever needed, säger han och Ann ler tacksamt.

-So what did you get? frågar hon nyfiket.

-Most like joke-stuff you know, but Elise did a very nice dinner, säger han stolt och lägger en arm runt mig. Jag rodnar lite och vänder blicken ner i golvet.

-Damn, my idea went right down the trash, säger Ann och vi alla tre skrattar.

-So what do you want to eat? frågar hon ännu en gång då den frågan kommit bort.

-Surprise me! säger Harry och slår sig ner vid det runda köksbordet och jag följer hans exempel.

-Eh, I'll just do an omelet, do you want one too Elise? säger hon och öppnar kartongen med ägg.

-So much for a surprice, mumlar Harry och jag skrattar till lite tyst innan jag svarar på hennes fråga:

-Yes, please.

-So Elise, you're from New York right? frågar hon när hon kommit igång med omelett-görandet.

-Yep, born and raised. But now I kind of krashed at Harrys. Ann skrattar och säger sedan:

-I think Harry doesn't mind.

-Who knows? After that iCarly-episode you don't know if he's acting or not. Ann skrattar igen och nickar instämmande. 

-You've seen that? frågar Harry förvånat.

-Blake showed me it, säger jag och Harry ser nära till skräckslagen ut. Det syns att han skäms lite över det där.

-Aww, don't be ahamed about that, you were cute, säger jag och nyper honom skämtsamt i kinden.

-Cute, fnyser han tyst och jag och Ann börjar skratta. Ytterdörren smäller igen och snart står en stor man i dörröppningen till köket.

-Hi everyone! säger han och Ann är snabbt framme för att ge honom en snabb puss så jag antar att det måste vara Robin, Harrys styvpappa. Harry är snabbt uppe på fötter och ger sin styvpappa en kram. Jag reser mig också upp och presenterar mig för Robin som glatt tar emot min hand.

-Harry, you wanna see what I've been working on with the car? frågar han och Harry nickar.

-Sure. Precis innan han skå efter Robin vänder han sig mot mig för att ge mig en snabb puss.

-I love you, viskar han tyst så bara jag hör.

-I love you too.

---

Oh my god! Inga kapitel på hur länge som helst ju! Sorry sorry sorry!!! Men har varit sjuk och umgåtts med när och kära. Och ni ska bara veta hur seg min dator är. Ett halvår kvar sen tror jag på en ny! :') Jag hoppas jag är förlåten?♥

 

note: Jag vet inte om Robin är intresserad av bilar osv heh

 

Och gott nytt år på er!! Vi har ett helt år framför oss med fangirling och gråtande och skrikande och allt vad som händer. I don't know. En konsert också! TAGGAD. Och såg ni att Harrys styvpappa önskade alla sina "daughters in law" gott nytt år. hahaha dog lite :')

 

aja hejs svejs!

 

(ska äta så hinner inte läsa igenom men publicerar eftersom ni vart utan länge men rättar senare, puss puss)