"Så är ni taggade för fotbollssäsongen?" Ingen hinner dock svara för min mobil vibrerar på bordet och får allt att skaka. Alex hinner se vem det är och ger mig ett stort flin. Jag himlar med ögonen och plockar upp mobilen för att läsa SMSet.

"Vad skriver han?" Frågar Alex.

"Är det din pojkvän?" Frågar Meredith nyfiket.

"Nej, säger jag, trött på den frågan, men samtidig.t" säger Alex: ”ja."

"Han är bara min kompis okej?" Säger jag en aning irriterat och Alex ger resten av tjejerna en blick.

"Ja men vi ska väl inte lägga oss i det." säger Meredith och jag tackar henne tusen gånger om inombords. ”Vad beställde ni?”

”hey collegebruden, hur går det med livet? Shane öppnar sin famn så jag kan gå in i den.

”Bäst tiden på länge, tills nu” säger jag och tar ett steg bakåt och tittar upp på min långa kompis.

”du har inte förändrats ett dugg” skrattar han och tar mig under armen för att dra mig in i studenthemmet. Vi går sådär tills han ser mitt namn på en av dörrarna. Där stannar han och öppnar den för att kliva in.

Där inne ligger Alex på sin säng och ögon förstoras dubbelt när vi kliver in i rummet. Shane ser väl inte dålig ut direkt, raka motsatsen faktiskt. Han har alltid tjejernas uppmärksamhet om han så spelar fotboll eller äter en varmkorv. Och jag har alltid dom där avundsjuka blickarna efter mig när vi går i stan.

”Och det här måste ju vara mitt största fan” säger han och går fram till Alex som nu satt sig upp. Hon ger mig en frågande blick och jag kväver ett skratt i tröjärmen.

”Ehm hej” säger hon osäkert.

"Jag ser att jag inte är den enda mannen i ditt liv." Mumlar Shane och tittar upp på väggen full med one direction. Alex kinder blir rosa och hon tittar blygt ner i knät. Jag har svårt att hålla mig för skratt och gömmer munnen i tröjärmen.

"Jag går och köper en varsin cola." Ursäktar jag mig med och försvinner ut ur rummet för att gå till drickautomaten som finns längre bort i korridoren. När jag kommer tillbaka till rummet med tre kalla burkar är jag beredd på att möta en pinsam tystnad men på sängen sitter Alex och Shane och pratar glatt med varandra. Försiktigt går jag in i rummet och tittar misstänksamt på dem. Jag räcker dem varsin dricka och sätter mig sedan ner på min säng och tittar på dem medan de pratar om nån film.

”Försök inte sno min pojkvän” säger jag till Alex och de tystnar tvärt. Alex ger mig en sur blick och Shane bara ler fånigt.

”Bara ni inte gör något medan jag är här” fortsätter jag och reser mig upp och försvinner in i badrummet.

*

På kvällen ligger jag och Alex helt utmattade i våra sängar efter en intensiv fotbollsträning. I tio minuter har jag försökt hålla en konversation med Alex men det enda svar jag får är ”mm” och sedan fnittrar hon åt något i mobilen.

"Vem smsar du med” frågar jag till slut. Alex verkar inte höra mig så jag får ställa frågan ytterligare en gång innan hon ger mig sin uppmärksamhet men svaret jag får är ändå meningslöst:

”ingen”

”Vadå, man kan väl inte SMS:a med ingen, kom igen”

”men det är ingen speciell” mumlar hon och skriver in ett nytt SMS. Utan vidare tålamod tar jag ur sängen och snabbt fram till Alex för att rycka telefonen ur Alex’s händer. Mobilen plingar till och Shanes namn lyser på skärmen. Jag hamnar i ett litet chocktillstånd men säger inget utan lämnar bara över telefonen till Alex igen med ett flin på läpparna. Alex däremot har samma hudfärg som en tomat.

Det här blev ju väldigt kort men ni kan få nästa imorgon :))