”Så jag undrar om du vill vara min dejt på en middag med några av mina vänner” säger han och tittar hoppfullt på mig.

”Ja visst, när är den?”

”De har middag för familjen på lördagen så på söndag blir det”

”Är det någon som fyller år eller?” frågar jag nyfiket och Niall börjar le stolt.

”Nä, Liam och hans flickvän har förlovat sig” förklarar han. Jag tittar chockat på Niall, Alex har visat mig bilder på killarna med sina flickvänner och jag har en vag bild av paret.

”Oj, är inte det ganska personligt? Och jag som aldrig träffat dom, du borde kanske gå utan mig” säger jag och Niall skrattar lite.

”Det är lugnt, bara du inte går och berättar för varenda tidning i landet”

”Det lovar jag” säger jag och Niall ler.

”Nu ska jag inte låta dig frysa mer” säger han och vi stannar till. ”Jag hämtar dig på söndag runt sex”

”Okej” säger jag och får en kram innan vi går skilda vägar, jag mot tunnelbanan och Niall säkert mot sin miljonvilla.

”Han skrev Ellen på min kopp, hur kan man ens höra så fel?” säger Alex och inspekterar sin pappersmugg från starbucks fylld med en rykande latte. Jag skrattar och håller upp min egen med samma innehåll.

”Abbey funkade i alla fall” flinar jag och Alex räcker ut tungan åt mig. Vi börjar gå längs trottoaren på väg tillbaka till studenthemmet men plötsligt är det någon som ropar Alex namn. Vi vänder oss båda om och ser Meredith komma vandrande emot oss. Hon ler mot Alex och ger henne en kram men totalignorerar mig. Det har varit såhär ett tag nu och jag börjar bli trött på det.

”Hej!” säger hon och ler mot Alex.

”Hej.” säger Alex lite osäkert. Hon är nog lite förvirrad med den här ignorera-Abbey-grejen.

”Så vad gör du här i stan?” kvittrar Meredith.

”Jag och Abbey ville bara ha lite kaffe.” Meredith ger mig en snabb blick som bara visar irritation över hela min existens.

”Så när jag ändå träffar dig såhär kan jag ju meddela att det blir en extra fotbollsträning imorgon kväll runt sex eftersom vi har match på torsdag.”

”Okej, jag ska komma ihåg det” säger Alex och klistrar på ett leende.

”Okej men hejdå då.” Och så är Meredith borta igen och Alex och jag vänder oss om och börjar gå mot studenthemmet igen.

”Vad är hennes problem?” säger jag irriterat.

”Ingen aning, hon har varit såhär sedan Niall kom till fotbollsträningen.”

”Det kanske har något med det att göra?” mumlar jag.

”Jag kanske kan dra henne åt sidan och fråga lite diskret på söndag?” föreslår Alex.

”Söndag? Vad händer på söndag? Frågar jag förvirrat.

”Det är ju filmkväll för hela laget på söndag.” säger hon som att det var självklarast i världen. ”Meredith har ju bjudit alla… åh”

”Ja alla hon pratar med” suckar jag. Och Alex ger mig en medlidande blick. ”jag kan ju i alla fall inte ändå.” säger jag och känner mig genast på lite bättre humör när jag kommer att tänka på Niall.

”Juste, du får hänga med one direction medan jag får se she’s the man för hundrande gången.” säger Alex och ger ifrån sig en djup suck.

*

”Så din lagkapten pratar inte med dig och du har ingen aning om varför?” summerar min bror min livshistoria jag just dragit för honom.

”Japp.” bekräftar jag och nickar.

”Du borde ställa den där bitchen mot väggen.” säger han och tar en bit av sitt äpple. Lika ful i munnen som vanligt men innan jag hinner kommentera det knackar det på dörren. Conor ser förvånad ut som att han inte förväntade sig besök men försvinner ut i hallen för att se vem som vill träffa honom. Jag hör hur dörren öppnas och att han säger något i ett förvånat tonläge sedan hör jag en tjejs stämma:

”Jag fick sluta tidigare” Hon låter glad och pratar högt. Nyfiket går jag också ut i hallen och ser hur en mörkhårig kvinna tar av sig sin röda regnjacka. Den ser blöt ut och när jag tittar ut genom fönstret ser jag att det börjar regna.

”Jag är lite upptagen.” förklarar min bror för henne, ingen av dom har sett mig än. När hon hängt upp sin jacka vänder hon upp ansiktet och blicken fastnar direkt på mig. Hon är riktigt fin, för fin för att ägna min bror en blick. Håret är lite blött efter regnet men fina lockar slingrar sig fortfarande nerför hennes axlar. Hennes ögon är tydligt gröna och läpparna är fylliga och glänser från en läppglans. Hyn ser solbränd ut och får den vita T-shirten att lysa.

”Åh.” far det ur hennes mun och hon låter lite överrumplad. Conor vänder sig om och får också syn på mig.

”Rebecka det här är min syster Abbey, Abbey det här är Rebecka” säger han snabbt och Rebecka lyser genast upp i ett stort leende. Hennes tänder lyser vita och hon tar några steg emot mig.

”Hej! Din bror har berättat om dig, du spelar fotboll eller hur?” Jag nickar till svar.

”Men han har glömt att nämna dig” säger jag och vi båda ger min bror en blick. Han ser völdigt obekväm ut så Rebecka tar till orda istället.

”Vi har bara träffats i någon månad”

”Vadå dejtar ni?” Frågar jag skeptiskt.

”Vad ska det betyda?” frågar min bror och tar ett steg fram och slingrar sin ena arm runt hennes midja.

”Inget, bara det att du verkar för bra för att dejta min bror.”

”Ouch tack för självförtroendeboosten Abbey” säger min bror.

”Nu är det ju så att jag gillar din bror väldigt mycket” lägger Rebecka till och så kysser dom varandra.

”Okej, jag går nu hejdå” säger jag och tar mig förbi dom, sätter på mig mina skor snabbt och sliter åt mig jackan innan jag försvinner ut genom dörren. Hellre går jag i regnet än att stanna kvar och se min bror och Rebecka trycka tungorna nerför varandras halsar.