”Niall Horan kommer till vår fotbollsträning och frågar efter dig och jag tror inte det var för att fråga efter tips om hur man skjuter i krysset.” Säger Maggie och tar en tugga av sitt röda äpple. Resten av tjejerna instämmer och jag suckar tyst. Det känns som att jag inte får berätta om Niall för någon annan, jag vet inte riktigt varför. Kanske för att han är en stor popstjärna och det känns som att man berättar alla hans hemligheter han försöker hålla undan från världen. Men han är ju trots allt en vanlig kille och jag borde behandla honom som en också, det är nog det han vill dessutom.

”Han har SMSat några gånger.” Säger jag tills slut.

”Va?” ”Vad skriver han?” ”ska ni träffas snart?” ”Har ni inte träffats?” Frågorna kommer från alla håll och jag känner mig lite lost i all uppmärksamhet.

”Hemligt.” Säger jag lurigt 

”Du kan kanske ha den här med den här, eller jag vet! Den här kjolen till den här tröjan”

”Alex…”

”Eller den här klänningen kanske, den skulle du passa jättebra i” Hon fortsätter babbla.

”Alex!” försöker jag med igen och reser mig upp från skrivbordsstolen jag suttit på. ”Jag lät dig sminka mig och inget illa menat men jag ser sjuk ut så helst väljer jag ut kläderna själv” säger jag och tittar mig själv i spegeln igen. Det var inte det att hon sminkat mig dåligt men jag passar helt enkelt inte i eyeliner och läppglans, det är inte jag. Men nu får det väl vara.

”Men kan jag inte få vara smakråd då?” frågar hon hoppfullt.

”Visst.” skrattar jag och går in i garderoben och börjar rota igenom kläderna. Londons klimat är ju inte det varmaste direkt och såhär års ligger det där i gränslandet mellan jeans och shorts. Tar man jeans blir det varmt mitt på dagen i solen men tar man shorts blir det för kallt på kvällen. Till slut blir det att Alex väljer ut kläder i alla fall, hon är envis den där flickan. Men hon tycker att det är roligt så jag får väl låta hennes göra det. En vinröd skjorta fast i klänningsform och svarta tajts får jag bära, allt från hennes del av garderoben. Som sagt är jag mer jeans-och-T-shirt-typen.

”Det där blir perfekt för din dejt!” säger hon glatt och inspekterar sitt mästerverk. ”Din dejt med Niall”

*

Snabbt visar jag upp tunnelbanekortet för dessa hightechmaskiner på stationen och jag kommer smidigt igenom.  Jag skyndade ner för rulltrapporna för att hinna med tunnelbanan som skulle ta mig till Oxford street där vi skulle mötas upp någonstans. Det är inte så många människor här som man föreställer sig på en tunnelbanestation i London. Ett orangefärgat tåg glider in på stationen och stannar smidigt, det verkar som att jag kom precis i tid. Jag kliver på men tyvärr är det fullsatt så jag får ställa mig bredvid en stång för att hålla i mig. Det är något speciellt med att åka tunnelbana tycker jag, man känner sig vuxen på något speciellt vis. Jag är ju i och för sig vuxen men jag ser mig själv inte som 18 år än, mer som 16. Vi har inte tunnelbana hemma i Portlaoise så det känns annorlunda på något vis och jag kan inte sätta fingret på vad. Jag har ju åkt tunnelbana någon gång tidigare när jag varit i London för att hälsa på min bror men då vill pappa alltid ta vägen till fots så man ser mer av staden och inte en massa svarta tunnlar, pappa logik. Jag försöker i alla fall få med folk på tunnelbanan så ofta som möjligt när vi ska någonstans men alla gillar dom inte så mycket som jag. Dörrarna glider igen och vi bär igen. Dom går så frukansvärt fort att hjärnan knappt hinner med, vid varje station tar det minst en sekund innan jag fattar att den stannat. Efter några stationer finns det tomma platser och jag sätter mig snabbt ner bredvid någon äldre dam som tagit fram sin stickning. Jag tar upp mobilen från jackfickan och ser att jag har fått ett SMS från Niall.

Vart är du? Är redan där, kan inte vänta till att träffa dig! Xx

Sitter på tunnelbanan några stationer ifrån. Mycket intressant pågår här, en halsduk är in the making här bredvid! Kan inte vänta heller!!! Xx

Hahah jag väntar på perrongen så vi kan ha ett movie-moment när du kommer fram xx

Det låter bra! Vem vill inte att livet ska vara som en film liksom?

Eller hur! 

Och innan jag vet ordet av så är jag framme. Jag reser mig upp tillsammans med tanten bredvid och vi går av tillsammans med några andra passagerare. Ute på perrongen spanar jag efter Niall och ser han stå lite längre bort lutad mot en pelare. Han får syn på mig också och tar några kliv fram innan han börjar springa i slow motion. Jag hänger på och vi stannar skrattande framför varandra. Vi har flera blickar på oss men just nu bryr jag mig inte.

”Hej.” klämmer Niall fram när skrattet lugnat ner sig.

”Hej.” svarar jag och ler mot killen framför mig. Han ler tillbaka och jag ser att hans tänder inte pryds av en tandställning längre.

”Hey! Vad hände med tandställningen?" Säger jag och Niall flinar.

”borta!” säger han stolt och jag ler.

”Så vart tänker du ta mig?” frågar jag.

”Tänkte middag på Nandos kanske?” säger han osäkert och jag nickar.

”Det låter bra.”

Vi kliver in på restaurangen en stund senare. Det är nästan helt tomt förutom tre bord som är upptagna. Vi sätter oss ner vid ett bord vid fönstret och får varsin meny i händerna nästan på en gång. Jag skummar igenom den lite och lägger ner den på bordet när jag vet vad jag vill ha.

”Har du ätit här förut?” frågar han över sin egen meny.

”Japp” säger jag och nickar. Jag har varit på nandos med Alex några gånger. Hon älskar att äta där, det har något med one direction att göra. Det är deras favoritrestaurang eller något sånt. Alltid samma prat om att one direction kanske varit där och att Niall kanske har setat på den stolet hon sitter på, hon är alltid lika söt. Kyparen kommer fram för att ta våra beställningar och Niall börjar:

”Nummer 49 och en cola tack” Kypare antecknar i sitt block och vänder sig sedan mot mig.

”Ehm, den vegitariska lasagnen och mineralvatten tack” säger jag och kyparen antecknar det också innan han går iväg med våra menyer.

”Är du vegetarian?” frågar Niall förvånat.

”Ja eller nej eller halvt, jag äter kyckling och fisk ibland men inte så ofta men jag funderar på att sluta helt med allt kött” säger jag och känner att jag rodnar.

”Jasså, tur att jag inte lagade en stor fläskfilé hemma att bjuda dig på då.” säger han och flinar och jag ler tillbaka.

”Nä tur det” säger jag samtidigt som vår dricka kommer in.

Efter den mättande middagen vandrar vi omkring på Londons gator och småpratar. Det är lite kyligt ute och mina ben som bara är klädda i tajts håller på att ta kol på mig. Jag drar jackan tätare om mig när en vindpust drar förbi när vi går in i en liten park.

”Fryser du?” frågar Niall och jag nickar till svar.

”Min kompis envisades med vad jag skulle ha för kläder”

”Tyvärr kan jag nog inte vara sådär romantisk som på film och ge dig mina byxor.” säger han och ser ner på mina svarta tajts. Jag skrattar och tittar i avundsjuka ner på hans blåa jeans.

”Det är lugnt.” försäkrar jag.

”Jag tycker det här har varit en bra dejt” säger Niall på tal om ingenting.

”Jag med” ler jag.

”Så jag undrar om du vill vara min dejt på en middag med några av mina vänner” säger han och tittar hoppfullt på mig.

”Ja visst, när är den?”

”De har middag för familjen på lördagen så på söndag blir det”

”Är det någon som fyller år eller?” frågar jag nyfiket och Niall börjar le stolt.

”Nä, Liam och hans flickvän har förlovat sig” förklarar han. Jag tittar chockat på Niall, Alex har visat mig bilder på killarna med sina flickvänner och jag har en vag bild av paret.

”Oj, är inte det ganska personligt? Och jag som aldrig träffat dom, du borde kanske gå utan mig” säger jag och Niall skrattar lite.

”Det är lugnt, bara du inte går och berättar för varenda tidning i landet”

”Det lovar jag” säger jag och Niall ler.

”Nu ska jag inte låta dig frysa mer” säger han och vi stannar till. ”Jag hämtar dig på söndag runt sex”

”Okej” säger jag och får en kram innan vi går skilda vägar, jag mot tunnelbanan och Niall säkert mot sin miljonvilla.

Har lov och har varit på skidsemester, sorry!

Det kommer inget kapitel i helgen för att åker till Stockholm för att 1Dworld

Och Niall i duschen och Nyvakna Zayn dödar mig, hejdå!