-How did it go? 

-Honestly I don't know, she had a pokerface, säger hon.

-Didn't she say anything? frågar jag nyfiket, jag vill veta varenda detalj. Om jag kunnat hade jag gjort mig själv till en fluga och satt på väggen där inne under castingen.

-She said we needed to work on my walk but otherwise I was good.

-That must mean that you're hired or how you say it, skrattar jag.

-Let's hope so, skrattar hon. She said they will call.

-Let's do some shopping wile waiting for that phonecall! säger jag och drar med mig Blake

---

Jag springer mot stranden med Harry, Blake och mina vänner från New york hack i hälarna.

-Last in buy ice-cream for everyone! ropar jag samtidigt som mina fötter når det kalla vattnet. Jag fortsätter springa och slänger mig sedan ner i vattnet så hela jag hamnar under ytan. När jag kommer upp ser jag att alla doppat sig förutom Lauren som står med vatten till höfterna och varje gång en liten våg nuddar hennes mage tjuter hon till. Vi alla skrattar åt henne och jag känner ett par armar runt min midja. Jag vänder mig om möter Harrys leende gröna ögon. Precis när jag ska till att kyssa honom börjar min telefon ringa. Förvånat kollar jag ner på min kropp för att se vart jag kan ha lagt min mobil men jag har ju bara en bikini på mig. Ljudet blir bara högre och högre och frustrerat letar jag efter den även om jag vet att jag inte har den. 

 Jag öppnar sakta ögonen och förstår att det bara var en dröm men mobilen fortsätter ringa. Mobilen lyser nästan upp det nedsläckt sovrummet och jag funderar över vad klockan kan vara. Jag plockar upp min mobil och ser att det är mamma som ringer, åh nej. Med en suck trycker jag på grön lur och sätter mobilen mot örat.

-Hello? säger jag så trött som möjligt så att mamma ska förstå att lag låg och sov.

-Elise? nästan skriker mamma i luren. Jag tittar ner på Harry som ligger bredvid men han verkar sova hur tungt som helst.

-Yes? säger jag med en suck.

-I think you need to come home, grandad is at the hospital again and his condition is very serious, säger mamma och jag kan höra att hon är nära att börja gråta.

-What happened? frågar jag med gråten i halsen.

-He got a stroke in his sleep and now he is in a coma and the doctor say that he just have a couple of days to live, säger mamma medan hon hulkar av gråt. Jag blir stum, vad svarar man på det? En tår letar sig nerför min kind jag torkar snabbt bort den men fler kommer och tillslut orkar jag inte bry mig mer.

-Can you book a flight? får jag fram.

-Of course honey.

-Thank you.

-I'll text you when it's done.

-Okay, bye. I love you.

-I love you to. Samtalet avslutas och jag lägger tillbaka mobilen på nattduksbordet.

-Who do you love? Förvånat vänder jag på huvudet och ser att Harry har vaknat och ligger ner i sängen och tittar på mig med ett leende men när jag snyftar till och han ser tårarna på mina kinder försvinner det snabbt.

-What happened? frågar han oroligt och sätter sig upp och lägger en arm runt mina axlar.

-Grandad is going to die, stammar jag fram i all gråt. Det känns konstigt att säga dom där orden. Jag kommer ihåg farfar som den glada friska gubben. Förutom på thanks giving har han aldrig varit sjuk och jag har alltid trott han skulle leva tills han var hundra. Harry drar mig närmare och pressar ansiktet in i mitt hår och viskar:

-I'm sorry. Han vaggar mig fram och medan tankarna snurrar runt i mitt huvud. Nu kommer Farfar aldrig få träffa Harry, jag vet att de skulle gillat varandra. De har samma typ av humor. Jag har nog ärvt min humor från morfar efter all tid vi spenderat tillsammans. Morfar och jag har alltid stått varandra nära. När jag var liten brukade han och farmor sitta barnvakt och då brukade han visa bilder från när han var liten och berätta historien bakom varje foto. Jag tyckte det var så inressant och när mamma och pappa kom för att hämta mig ville jag aldrig gå. Harry lägger sig sakta ner och drar mig med sig så jag hamnar med huvudet på hans bröst. Jag känner en kyss på huvudet och jag sluter ögonen för att försöka somna om igen.

 

När jag vaknar nästa gång lyser solens strålar igenom persiennerna och bildar ett mönster över täcket. Minnena från natten kommer tillbaka och önskar djupt att det bara varit en dröm men när jag tar upp min mobil och går in på samtal ser jag att mamma ringt klockan 03:12 så det är sant, farfar kommer dö. En tår letar sig nerför min kind igen och jag torkar frustrerat bort den. Jag reser mig upp från sängen och går in i badrummet för att ta en dusch. Efter att ha blandat mina salta tårar med det varma vattnet tar jag på mig Harrys onepiece som jag hittat långt in i garderoben för nån dag sen. Den är en aning för stor men den är mysig och luktar Harry så den är perfekt. Harry är och jobbar och kommer nog inte hem förrän ikväll. Mobilen plingar till när jag får ett sms och jag och hämtar den. Det är från mamma som säger att hon beställt biljetter, flyget går imorgon klockan tolv. En lättnad blandad med sorg skäljer över mig. Jag vill inte lämna Harry men det var tur att det fanns flyg så jag kan träffa Farfar. Jag slänger mobilen på sängen låter blicken glida över rummet. På dörren skymtar jag en lapp och när jag kommer närmare ser jag vad det står.

 

 

Jag ler, Harry är bara för söt. Han måste ha gått upp hur tidigt som helst för att hinna göra pannkakor innan jobbet. Harry vet då hur man får mig på bättre humör. Jag hasar mig ut från sovrummet och ser att lägenheten ekar tom. Blake måste fortfarande ligga och sova. Jag hasar mig vidare till kylskåpet och tar fram pannkakorna. En skål med grädde står bredvid och jag ler för mig själv när jag tar fram den också. Jag värmer några pannkakor snabbt i micron och sätter mig sedan ner framför tvn där ett avsnitt av top model visas samtidigt som jag äter.

---

Okej jag vinner nog priset i sämst uppdatering haha. Åkte till Stockholm i fredags och gick på x-factor! Hamnade på första raden alldeles vid scenen, pratade med J.E.M, Awa, Oskar och Malcolm och fixade ett mobilskal med Zayn. Bra kväll helt eneklt, bästa på länge faktiskt!

 

Vilka/vilken är er favorit i x-factor? Mina är J.E.M!

 

I allafall kom jag hem i lördags, ingen röst och var grymt förkyld så vilade lite och igår hängde jag med en kompis som sov över men nu är jag alone! hehe så här har ni kapitel 42 i alla fall! :))