-Nice to meet you Blake and I hope Adam take your number so I can see you again, säger Rosie och vinkar till Adam och mig som står ute på trottoaren igen efter att jag bytt om till mina vanliga kläder och betalat för hela outfiten som Rosie satt ihop. Jag har tappat räkningen på hur många gånger Adam suckat åt sin syster vid det här laget men där kom en till. Själv skrattar jag bara till svar och säger ett "hejdå" innan jag vänder mig om och går med Adam längs trottoaren. 

-So how about a cup of coffee? säger jag och sparkar på ett godispapper som ligger slängt på marken.

-That sounds great! säger Adam och ler. 

-Maybe over there? säger jag och pekar över gatan mot ett café.

-My favorite, how did you know? säger han och flinar.

-I'm psychic, säger jag och skrattar. Och om jag tänker efter har jag inte varit så här glad på flera dagar.

---

Taxin stannar utanför Zayns stora villa. Precis som för snart två veckor sen. Fast då hade jag haft sällskap av Harry och Elise, nu är jag själv. Jag hör den dunkande musiken ända in i taxin och känner en nervositet bubbla där nere i magen. Orolig för vad jag ska göra när jag ser Niall. Orolig för vad han ska göra. Kommer han bara fortsätta ignorera mig? Jag fattar faktiskt ingenting om vad som hänt mellan oss två. Vad jag kommer ihåg var den senaste dejten jättetrevlig. Taxichauffören harklar sig och jag rycker till. Vant tar jag upp några sedlar ur clutchen som jag ger honom innan jag hoppar ur bilen. Så självsäkert jag kan går jag över trottoaren och går med nån grupp okända människor över Zayns tomt och upp till huset. De går rakt in vilket jag också gör men jag stannar precis innanför dörren och tittar mig omkring. Jag vet inte riktigt vad jag ska göra så jag blir bara stående där. Inte så fasligt länge då jag hör någon ropa på mig bland folkmassorna. Det är Harry som tränger sig förbi alla människor och kommer fram till mig.

-Hi, säger jag och vinkar men Harry tar tag i mig och ger mig en kram. Lite förvånat kramar jag honom tillbaka, han verkar inte riktigt nykter.

-You came! utropar han och slår ut med armarna omedveten om att han bara varit nån centimeter från att slå en kille bakom i ansiktet.

-Here I am! utropar jag och slår ut med armarna jag med men mer försiktigt så jag inte ska slå till någon. Harry skrattar och skålar i luften innan han tar en klunk av ölflaskan han har i handen. Jag skymtar Zayns quiff bland folkmassorna och det går upp för mig varför den här festen hålls i huvudtaget.

-Maybe I should wish Zayn happy birthday, säger jag och börjar gå mot rummet där jag sett honom.

-No, wait! He is not in there, he is in the kitchen, säger Harry och stoppar mig och pekar mot köket som ligger åt andra hållet.

-I just saw him Harry, skrattar jag och går runt Harry som ställt sig framför mig när han stoppat mig. 

-But Blake just... suckar Harry men avbryter sig själv när jag redan kommit därifrån. Jag kliver in i rummet och kollar mig omkring för att se vart Zayn tagit vägen men jag ser något helt annat och förstår då varför Harry inte ville att jag skulle gå in här. På andra sidan rummet står Niall, med en tjej. En blond tjej med Nialls tunga nedtryckt i halsen. Jag stelnar till och stirrar bara på dom två i chock. Plötsligt lutar sig Niall bort från tjejen och tittat över rummet och hans blick fastnar i min. Vi stirrar på varandra ett tag. Även om han står på andra sidan av ett stort rum fyllt av högljudda dansade människor ser jag den förtvivlan som visar sig i hans ögon. Tjejen han står med tar tag i hans haka för att vända hans ansikte mot henne men han tar sig ur hennes grepp och sätter fart mot mitt håll. En miljon tankar snurrar runt i mitt huvud men de handlar alla om samma sak; vad ska jag göra? Slutsatsen blir att vända på klacken och gå därifrån. Jag klarar inte av att prata med honom just nu, jag klarar inte ens av den här festen. Jag flyr ut ur huset och småjoggar så gått det går i de höga klackarna över den stenbelagda gången mot vägen. Frustrerat stannar jag och tar av mig skorna. Marken är iskall då det bara är Januari men jag orkar inte bry mig. Någon kommer småspringande bakom mig och snart hör jag Nialls röst:

-Blake! Jag tar ett djupt andetag men börjar sedan gå igen. Niall kommer efter och tar tag i min arm för att stoppa mig och få mig att vända mig mot honom. Jag sätter på ett pokerface och förbereder mig för att höra hans ursäkt.

-What? säger jag så oberört jag kan men rösten svajar till så jag lyckas inte alls.

-Blake, please just... säger han och tittar skamset ner i marken.

-Just what? manar jag på och spänner blicken på honom. Han tittar upp på mig och hans blick som möter min är sorgsen.

-I... I'm sorry, slänger han ur sig.

-For what? It's not like we are together. it's quite hard to have a relationship when one of the two are ignoring the other, snäser jag. Han kliar sig skamset i bakhuvudet och vänder bort blicken.

-I didn't know you were coming tonight, I'm sorry, säger han tyst.

-God, I'm not just mad about that you just kissed another girl here tonight. It's that we've been on many dates and you haven't even kissed me yet and then I walk in here and the first thing I see is you with you tounge down some random girls throat and I guess you met her here tonight, or maybe you have been so busy with her you haven't had the time to talk to me. If you don't like me just say it so I don't have to guess. Niall står tyst och när han inte svarar vänder jag mig om för att gå men Niall stoppar mig igen. Han drar mig intill sig och pressar sin läppar mot mina. Den är snabbt över och jag stirrar bara pafft på Niall. Niall vågar sig på ett leende men jag kan bara inte ge honom ett tillbaka.

-It's to late Niall, viskar jag och vänder på klacken och går. Den här gången stoppas jag inte av honom vilket är bra för tårarna börjar rinna nerför mina kinder. Efter den där kyssen brister allt. Den var nära till perfekt, jag hade känt en stöt genom min kropp, världen omkring hade stannat och jag hade... njutit. Jag har helt klart känslor för honom och jag är säker på att han hade känt samma sak. Men samtidigt kände jag mig äcklad, han hade för bara några minuter sen haft sina läppar mot någon annans. Det är inte så här en första kyss ska vara. Jag kommer ut på trottoaren och ser att en buss stannat vi en busshållplats längre bort och jag börjar springa mot den. Men den startar när jag bara är tio meter ifrån och börjar rulla nerför gatan. En suck slipper ur min mun och jag stannar och stirrar efter den.

-Blake? hör jag någon säga bakom mig. Förvånat vänder jag mig om och ser att det är Liam och Danielle.

-Ehm, yes, säger jag och torkar snabbt bort tårarna på mina kinder.

-Are you crying? frågar Liam och tittar misstänksamt på mig.

-No, me feets are just really cold, säger jag som en dålig ursäkt. Liam höjer ett ögonbryn till svar eftersom kalla fötter inte har ett dugg att göra med tårar.

-You are crying, säger han och tar några steg mot mig.

-What happened? frågar han försiktigt och lägger en hand på min axel.

-Nothing, säger jag och tittar bort, rädd för att om jag möter hans ögon kommer det börja rinna fler tårar igen.

-C'mon tell me, I want to help, manar han på med en vänlig röst. Men vad ska jag säga? Anledningen är hans bästa kompis.

-But it's nothing, säger jag men jag börjar bara tänka på Niall och snart börjar jag gråta igen. Liam drar in mig i hans famn och kramar om mig länge.

-Can we at least give you a ride home, säger han och skjuter mig ifrån sig för att kunna titta på mig.

-No thanks, it's okay. I don't want to ruin you partynight, I'll just call a cab, säger jag och famlar med clutchen för att ta fram mobilen men Liam tar tag i min arm för att stoppa mig.

-No, I see you as my friend and I want to help you so just sit down in the car and we will drive you home, säger han och lägger armen om min rygg och leder mig mot bilen. Jag tittar lite försiktigt på Danielle, jag vill ju inte förstöra hennes kväll heller men hon fyrar av ett tröstande leende och öppnar dörren till förarsätet. Och snart är jag på väg tillbaka till mitt hotell igen.

---

 Långa kapitel nu för tiden eller vad tycker ni? :)