-And this is my girlfriend Elise. Jag ler blygt åt alla som tittar på mig med nyfikna ögon. De sträcker fram händerna för att presentera sig och jag tar vänligt emot dom. 

-But she is going home to New york tomorrow, säger Harry dystert.

-You are? frågar Liam förvånat.

-Yeah, I have some family-things to take care of, förklarar jag.

-Are Blake going home to? frågar Niall oroligt.

-No, I convinced her to stay, säger jag lugnande och Niall skiner upp. Harry ber de andra maka på sig så vi två kan få plats vilket vi får med nöd och näppe. Dock stannar vi inte så länge då jag har packing att göra och ett flyg som går vid lunch imorgon. 

---

 

Jag och Blake står i hallen påklädda och med våra väskor packade. Harry kommer ut från sovrummet och lyfter upp en av resväskorna på väg ut. Vi släpar ner all packning och slänger in allt i bilen innan vi själva hoppar in och Harry börjar köra mot flygplatsen. Under hela färden dit frågar Blake flera gånger om hon ska följa med till New York i alla fall men jag säger lugnt nej. Jag märker att hon faktiskt blir lättad när jag säger nej. Igår när jag och Harry kommit hem hade jag berättat för Blake om hur orolig Niall blivit när han trott att hon också skulle hem och om hur lättad han blivit när jag berättat att hon skulle stanna. Hela hon hade strålat av glädje och jag antar hon inte vill åka hem till New York där innerst inne men att hon övertygat sig själv om att det är det som är rätt. Harry parkerar utanför flygplatsen och vi kliver ur bilen. Tillsammans får vi ur mina stora tunga väskor och ställer dom på trottoaren.

-Do you have everything? frågar Harry.

-Yeah, I think so, säger jag och tar i handtaget på en av väskorna medan Harry tar den andra. Det första vi gör är att checka in väskorna. Kön är väldigt lång så när vi är klara med det är det dags för mig att gå.

-Well I guess this is it, mumlar jag och Blake och Harry mumlar ett "mm" till svar. Jag tar ett steg fram och kramar om Blake och går sedan vidare till Harry.

-I love you, don't forget that, mumlar jag i hans öra.

-I love you too and I will miss you everyday, viskar han tillbaka innan vi släpper taget om varandra. Vi kysser varandra en sista gång innan jag säger:

-Well bye then, och vinkar lite tafatt innan jag vänder mig om och går iväg. Innan jag försvinner runt hörnet vänder jag mig om och slänger en slängkyss mot Harry och Blake som står och tittar efter mig. Jag får två slängkyssar tillbaka som jag fångar upp och stoppar ner i fickan innan jag försvinner runt hörnet helt ovetande om när jag kommer få se dom personerna jag håller kärast igen.

 

Jag och Harry ser Elise försvinna runt hörnet och vi vänder oss ledsamt om och går ut från flygplatsen. Under tystnad sätter vi oss i bilen och Harry kör ut på vägen. Jag har fortfarande inte vant mig vid att man kör på vänster sida här och blir lite stressad när han kör på "fel" sida. Vi småpratar lite men lyssnar mest på musik. Det märks att Harry är nedstämd över att hon är på väg över atlanten tillbaka hem. Han är sammanbiten och hans ögon är lite blanka. Harry saktar in och stannar längs trottoaren utanför hotellet där jag bokat rum. Båda kliver ur bilen och Harry tar ut min stora svarta väska från bilen.

-Should I help you with it? frågar Harry och syftar på väskan.

-No thank you, säger jag tacksamt och fäller upp handtaget på den. Till skillnad från Elise har jag bara en väska och hon har trots allt lämnat lite kläder hemma hos Harry medan jag packat ner allt jag äger. Jag vinkar ett hejdå till Harry och går in på hotellet. När jag checkat in och fått min nyckel skyndar jag upp på mitt rum och slänger mig i den sköna sängen. Men jag hinner knappt andas ut ordentligt innan mobilen börjar ringa. Jag kommer snabbt på fötter och springer fram till handväskan som jag slängt på golvet en bit bort. Stressat letar jag igenom den innan jag finner mobilen i ett litet fack inuti väskan. Snabbt trycker jag på den gröna luren och sätter  telefonen mot örat.

-Hello? säger jag.

-Hi, it's Siv Barker from Elite. You remember me right? hör jag från andra änden.

-Of course I do, försäkrar jag och sätter mig på sängkanten. En nervositet  växer inom mig. Vill dom ha mig eller inte?

-Excelent! We would love to work with you. Can you come down to the office tomorrow at twelve o'clock? Orden sjunker sakta in och jag sitter tyst ett tag tills jag hör hur Siv harklar sig.

-Oh sorry. Yes, I can come over tomorrow, säger jag generat.

-Okay, se you then bye. Hon lägger på vilket jag också gör och slänger mig sedan ner på sängen igen. I can't believe it.

---

Min kära vän hade lite grejer att fixa innan hon kommer hit så jag han skriva det här! 

 

Och hur många ska köpa biljetter imorgon då? Lycka till och hoppas alla mina läsare får möjlighet att går på konserten ♥