The only one I wanted - kapitel 3
-Do you know what I got today! säger jag exalterat.
-Eh no?
-One direction concert tickets!
-What? Plötsligt lät hon mycket mer vaken.
-Yeah front row and everything!
-You have to be kidding me!
-No I am not, skrattar jag och lägger mig ner på sängen.
-When is it? frågar Blake ivirgt. Jag reser mig igen och går bort till dörren där jag slängt väskan på golvet. Jag plockar fram biljetterna och tittar på datumet, till min förvåning är konserten om bara två dagar.
-On friday, säger jag.
-Really, that is like two days from now!
-Yes it is, säger jag och ler för mig själv. Det känns bra att kunna göra en vän såhär glad.
-But I need to go now, säger jag och känner hur en gäspning är på väg.
-Okay, by I love you sooooo much, säger Blake. Jag skrattar och lägger sedan på.
När klockan slår fem på fredagseftermiddagen står jag i en hiss på väg upp till Blakes lägenhet. Hissdörrarna åker upp och jag möts av ett stort leende. Jag ler tillbaka och kliver sedan ut ur hissen för att ge Blake en kram.
-What do you think about my outfit? frågar Blake oroligt. Jag skrattar åt henne, det var första gången jag hörde henne säga ordet "outfit". Min blick glider över Blakes svarta converse, svarta slitna jeans och den röda och svart-rutiga skjortan.
-You look fine, säger jag med ett leende.
-You to, säger Blake med leende. Jag kollar ner på kläderna jag valt. En beige klänning med svarta nylon-tajts och svarta converse jag också eftersom vi antagligen kommer stå upp under hela konserten. Blake tar sin svarta skinnjacka och så går vi in i hissen.
Vi går ut på den folkfyllda trottoaren och börjar vår vandring mot McDonald's där vi tänker äta innan konserten. Inne på resturangen är det lika fullt som vanligt men vi lyckas hitta ett bord när vi fått vår mat.
-I can't believe I'm going to meet one direction! tjuter Blake när vi satt oss ner.
-You are not going to meet them, you are going to look at them while they are singing, påpekar jag med ett leende.
-Same thing, säger blake samtidigt som hon himlar med ögonen. Jag skrattar och hugger sedan in på min burgare. När maten är slut reser vi oss och går ut för att få tag på en taxi. Blake har ett leende på läpparna under hela bilfärden och jag kan inte sluta le åt henne. Jag betalar taxichauffören sedan kliver vi ut framför madison square garden där konserten ska vara. Blake studsar ivrigt fram mot entren och jag följer efter. Utanför står det en folksamling tjejer men vi pressar oss förbi den och lyckas komma in i entren. Som tur är har dom redan öppnat upp så man kan gå in och hitta sin plats. Vi får visa våra biljetter och får sedan en vägbeskrivning om vilken dörr vi ska gå in i. Eftersom både jag och Blake har varit här tidigare hittar vi rätt snabbt och kommer in i den gigantiska lokalen. Min blick far över publiksektionen och jag tänker på hur mycket folk det faktiskt kommer vara här inne när konserten drar igång. Blake drar i min arm och jag går efter henne genom första raden tills vi hittar våra platser som är ungefär precis mellan mitten och platserna längst ut. Lokalen är redan nästan full även fast den är en halv timme kvar. Vi sätter oss ner och tittar upp på scenen som är mörkbelagd men man kan höra hur folk håller på där uppe.
-We are in the same building as one direction, säger Blake exalterat. Jag ler bara mot henne och tar fram min mobil och går in på instagram.
-Blake! säger jag och håller upp kameran framför bådas ansikten. Mobilen klickar till när den tar kort och sedan vänder jag på den för att vi ska kunna se på bilden. Bilden blir inte så bra på grund av det dåliga ljuset i lokalen men jag orkar inte bry mig. Jag skriver "front row at the one directions concert, jealous?" och laddar sedan upp bilden. Jag och Blake pratar ett tag tills ljuset helt plötsligt går på och varenda människa i publiken skriker till. En video på killarna börjar visas på en stor skärm på scenen. Vi har rest oss upp och Blake är helt paralyserad och jag ser hur hennes ögon blir blanka. Videon börjar räkna ner från fem och snart springer fem killar ut på scenen. Det känns nästan som att taket ska rasa när hela rummet skriker och jublar. Blake hoppar och skriker och jag gör samma sak. Na Na Na drar igång och jag och Blake sjunger mer. Vi hoppar och sjunger faktiskt med under hela konserten och när killarna försvinner från scenen och konserten är slut känner jag mig faktiskt lite ledsen. Vi går efter alla ut ur konsertlokalen och kommer ut i samma korridor som vi gått i innan konserten. Jag fortsätter gå efter alla men någon tar tag i min handled och drar mig tillbaka. Jag vänder mig förvånat om och ser att det är Blake.
-Look, säger hon högt för att överrösta allt prat från de som går förbi. Hon pekar mot en dörr i motsatt håll i korridoren. Jag tittar frågande på henne.
-That's backstage, förklarar hon. Jag tittar ännnu mer frågande på henne och blir orolig för jag förstår nästan vad hon tänker på.
-Let's go in there, säger Blake och tittar på mig med ett leende.
-No no no, protesterar jag och drar mig ur henne grepp.
-Come on!
-What do you think will happen? That you will meet one direction and then you will go up to them an be like "Hey wanna hang out?"? säger jag med höjda ögonbryn.
-No but we can just watch...
-Is it even open? suckar jag och syftar på dörren.
-Let's try. Blake börjar gå mot dörren och jag följer snabbt efter för att stoppa henne.
-It's going to be securety and everything, försöker jag mig på men Blake bara igrorerar mig. När hon är framme vid dörren trycker hon ner handtaget och drar i dörren och som tur är, är den låst. Jag pustar ut men sätter snabbt andan i halsen när jag ser hur Blake tar ut ett hårspänne ur håret och viker upp det för att sedan trycka in det i låset. Jag vet att hon kan få upp dörrar efter att vi smög oss in i skolans pool. Ett klick hörs och jag stelnar till. Blake ler nöjt och öppnar dörren.
-Are you coming? frågar hon.
-Blake... säger jag varnande.
-Fine, I will go by myself. Hon öppnar dörren mer för att gå in. Jag suckar och går efter, jag tänker inte lämna henne helt själv. Dörren åker igen bakom mig och vi kommer in i en ny korridor. Blake börjar gå och jag går osäkert efter. Korridorerna är väl upplysta men det känns ändå läskigt, som om det ska komma en mördare springades efter oss. Plötsligt hör vi några röster längre bort i korridoren. Både Blake och jag stelnar till och sneglar på varandra. Lite längre fram skymtar jag en en korsning så jag börjar gå igen för att kunna svänga in där och komma undan vilka det nu är och hör att Blake kommer bakom mig. När vi är på väg att svänga hör vi någon ropa:
-Ey! Jag vänder blicken frammåt i korridoren och ser två stora svartklädda män komma gående emot oss. Jag tittar snabbt på Blake och sedan börjar vi springa. Vi hör hur männen ropar igen och dom börjar också springa. Paniken stiger i kroppen, vad kommer hända nu? En dörr öppnas längre fram i korridoren och jag börjar sakta in lite. Blake springer om mig och fram till dörren, jag ser hur hon knuffar in någon i rummet och försvinner in där själv. Jag springer dom sista metrarna och kommer också in i rummet. Jag stänger snabbt dörren och vänder blicken in mot rummet för att se vart Blake tog vägen. Men min blick hamnar på någon helt annan. Inne i rummet står alla fem killarna från one direction. Jag stelnar till och jag ser att Blake står likadant några meter bort. Killarnas blickar åker fram och tillbaka på oss och sedan tittar de på varandra.
-Ehm who are you? frågar Liam. Jag tittar osäkert på Blake.
-Don't tell them we are here, slänger hon ur sig innan hon dyker bakom en klädstång full med kläder. Hon vinkar till mig att följa efter, jag tittar fram och tillbaka på killarna som ser väldigt förvirrade ut innan jag dyker efter Blake
-What, who? säger Liam förvirrat. Precis då flyger dörren upp och jag kan se igenom kläderna att det är samma män som jagade oss.
-Have you seen two girls? säger en av männen andfått.
Mitt internet vill inte samarbeta idag så det blir ingen bild till kapitlet just nu men kan fixa det imorgon!
-Eh no?
-One direction concert tickets!
-What? Plötsligt lät hon mycket mer vaken.
-Yeah front row and everything!
-You have to be kidding me!
-No I am not, skrattar jag och lägger mig ner på sängen.
-When is it? frågar Blake ivirgt. Jag reser mig igen och går bort till dörren där jag slängt väskan på golvet. Jag plockar fram biljetterna och tittar på datumet, till min förvåning är konserten om bara två dagar.
-On friday, säger jag.
-Really, that is like two days from now!
-Yes it is, säger jag och ler för mig själv. Det känns bra att kunna göra en vän såhär glad.
-But I need to go now, säger jag och känner hur en gäspning är på väg.
-Okay, by I love you sooooo much, säger Blake. Jag skrattar och lägger sedan på.
När klockan slår fem på fredagseftermiddagen står jag i en hiss på väg upp till Blakes lägenhet. Hissdörrarna åker upp och jag möts av ett stort leende. Jag ler tillbaka och kliver sedan ut ur hissen för att ge Blake en kram.
-What do you think about my outfit? frågar Blake oroligt. Jag skrattar åt henne, det var första gången jag hörde henne säga ordet "outfit". Min blick glider över Blakes svarta converse, svarta slitna jeans och den röda och svart-rutiga skjortan.
-You look fine, säger jag med ett leende.
-You to, säger Blake med leende. Jag kollar ner på kläderna jag valt. En beige klänning med svarta nylon-tajts och svarta converse jag också eftersom vi antagligen kommer stå upp under hela konserten. Blake tar sin svarta skinnjacka och så går vi in i hissen.
Vi går ut på den folkfyllda trottoaren och börjar vår vandring mot McDonald's där vi tänker äta innan konserten. Inne på resturangen är det lika fullt som vanligt men vi lyckas hitta ett bord när vi fått vår mat.
-I can't believe I'm going to meet one direction! tjuter Blake när vi satt oss ner.
-You are not going to meet them, you are going to look at them while they are singing, påpekar jag med ett leende.
-Same thing, säger blake samtidigt som hon himlar med ögonen. Jag skrattar och hugger sedan in på min burgare. När maten är slut reser vi oss och går ut för att få tag på en taxi. Blake har ett leende på läpparna under hela bilfärden och jag kan inte sluta le åt henne. Jag betalar taxichauffören sedan kliver vi ut framför madison square garden där konserten ska vara. Blake studsar ivrigt fram mot entren och jag följer efter. Utanför står det en folksamling tjejer men vi pressar oss förbi den och lyckas komma in i entren. Som tur är har dom redan öppnat upp så man kan gå in och hitta sin plats. Vi får visa våra biljetter och får sedan en vägbeskrivning om vilken dörr vi ska gå in i. Eftersom både jag och Blake har varit här tidigare hittar vi rätt snabbt och kommer in i den gigantiska lokalen. Min blick far över publiksektionen och jag tänker på hur mycket folk det faktiskt kommer vara här inne när konserten drar igång. Blake drar i min arm och jag går efter henne genom första raden tills vi hittar våra platser som är ungefär precis mellan mitten och platserna längst ut. Lokalen är redan nästan full även fast den är en halv timme kvar. Vi sätter oss ner och tittar upp på scenen som är mörkbelagd men man kan höra hur folk håller på där uppe.
-We are in the same building as one direction, säger Blake exalterat. Jag ler bara mot henne och tar fram min mobil och går in på instagram.
-Blake! säger jag och håller upp kameran framför bådas ansikten. Mobilen klickar till när den tar kort och sedan vänder jag på den för att vi ska kunna se på bilden. Bilden blir inte så bra på grund av det dåliga ljuset i lokalen men jag orkar inte bry mig. Jag skriver "front row at the one directions concert, jealous?" och laddar sedan upp bilden. Jag och Blake pratar ett tag tills ljuset helt plötsligt går på och varenda människa i publiken skriker till. En video på killarna börjar visas på en stor skärm på scenen. Vi har rest oss upp och Blake är helt paralyserad och jag ser hur hennes ögon blir blanka. Videon börjar räkna ner från fem och snart springer fem killar ut på scenen. Det känns nästan som att taket ska rasa när hela rummet skriker och jublar. Blake hoppar och skriker och jag gör samma sak. Na Na Na drar igång och jag och Blake sjunger mer. Vi hoppar och sjunger faktiskt med under hela konserten och när killarna försvinner från scenen och konserten är slut känner jag mig faktiskt lite ledsen. Vi går efter alla ut ur konsertlokalen och kommer ut i samma korridor som vi gått i innan konserten. Jag fortsätter gå efter alla men någon tar tag i min handled och drar mig tillbaka. Jag vänder mig förvånat om och ser att det är Blake.
-Look, säger hon högt för att överrösta allt prat från de som går förbi. Hon pekar mot en dörr i motsatt håll i korridoren. Jag tittar frågande på henne.
-That's backstage, förklarar hon. Jag tittar ännnu mer frågande på henne och blir orolig för jag förstår nästan vad hon tänker på.
-Let's go in there, säger Blake och tittar på mig med ett leende.
-No no no, protesterar jag och drar mig ur henne grepp.
-Come on!
-What do you think will happen? That you will meet one direction and then you will go up to them an be like "Hey wanna hang out?"? säger jag med höjda ögonbryn.
-No but we can just watch...
-Is it even open? suckar jag och syftar på dörren.
-Let's try. Blake börjar gå mot dörren och jag följer snabbt efter för att stoppa henne.
-It's going to be securety and everything, försöker jag mig på men Blake bara igrorerar mig. När hon är framme vid dörren trycker hon ner handtaget och drar i dörren och som tur är, är den låst. Jag pustar ut men sätter snabbt andan i halsen när jag ser hur Blake tar ut ett hårspänne ur håret och viker upp det för att sedan trycka in det i låset. Jag vet att hon kan få upp dörrar efter att vi smög oss in i skolans pool. Ett klick hörs och jag stelnar till. Blake ler nöjt och öppnar dörren.
-Are you coming? frågar hon.
-Blake... säger jag varnande.
-Fine, I will go by myself. Hon öppnar dörren mer för att gå in. Jag suckar och går efter, jag tänker inte lämna henne helt själv. Dörren åker igen bakom mig och vi kommer in i en ny korridor. Blake börjar gå och jag går osäkert efter. Korridorerna är väl upplysta men det känns ändå läskigt, som om det ska komma en mördare springades efter oss. Plötsligt hör vi några röster längre bort i korridoren. Både Blake och jag stelnar till och sneglar på varandra. Lite längre fram skymtar jag en en korsning så jag börjar gå igen för att kunna svänga in där och komma undan vilka det nu är och hör att Blake kommer bakom mig. När vi är på väg att svänga hör vi någon ropa:
-Ey! Jag vänder blicken frammåt i korridoren och ser två stora svartklädda män komma gående emot oss. Jag tittar snabbt på Blake och sedan börjar vi springa. Vi hör hur männen ropar igen och dom börjar också springa. Paniken stiger i kroppen, vad kommer hända nu? En dörr öppnas längre fram i korridoren och jag börjar sakta in lite. Blake springer om mig och fram till dörren, jag ser hur hon knuffar in någon i rummet och försvinner in där själv. Jag springer dom sista metrarna och kommer också in i rummet. Jag stänger snabbt dörren och vänder blicken in mot rummet för att se vart Blake tog vägen. Men min blick hamnar på någon helt annan. Inne i rummet står alla fem killarna från one direction. Jag stelnar till och jag ser att Blake står likadant några meter bort. Killarnas blickar åker fram och tillbaka på oss och sedan tittar de på varandra.
-Ehm who are you? frågar Liam. Jag tittar osäkert på Blake.
-Don't tell them we are here, slänger hon ur sig innan hon dyker bakom en klädstång full med kläder. Hon vinkar till mig att följa efter, jag tittar fram och tillbaka på killarna som ser väldigt förvirrade ut innan jag dyker efter Blake
-What, who? säger Liam förvirrat. Precis då flyger dörren upp och jag kan se igenom kläderna att det är samma män som jagade oss.
-Have you seen two girls? säger en av männen andfått.
Mitt internet vill inte samarbeta idag så det blir ingen bild till kapitlet just nu men kan fixa det imorgon!
Kommentarer
Trackback
