---

När vi kommer tillbaka till lägenheten några timmar senare går mamma direkt iväg till pappas arbetsrum för att ringa några samtal. Själv går jag bara upp på mitt rum och slänger mig i sängen med datorn i knät. Jag läser igenom alla nya tweet och kollar vad folk har haft för sig på facebook. När jag sedan tittar på klockan ser jag att det redan gått en timme. Ikväll ska jag och mamma följa med pappa på någon affärsmiddag. Jag stänger igen datorn och går in i garderoben för att hitta något lämpligt att ha på mig. Tillslut blir det en svart klänning som jag lägger på sängen och går sedan ner till köket där mamma nu är.

-When is the dinner? frågar jag.

-Seven. Jag nickar och går över till kylskåpet och häller upp juice i ett glas. Dagen går ganska segt, jag sitter vid datorn den mesta av tiden.

 

Nu står vi i hissen på väg upp till lägenheten där middagen ska hålla till. Jag tittar mig själv i hisspegeln. Mitt blonda hår är lockat och ser kortare ut än vanligt, det går bara precis nedanför axlarna. Hissdörrarna öppnas och vi kliver ut. Mr. Robertson som vi skulle på middag hos står lite längre bort i hallen och slår ut med armarna och utropar ett "hi" när han får syn på oss. Skorna ekar högt genom rummet när vi går fram till honom. Han tar i hand med mina föräldrar och tittar sedan på mig.

-But hi Elise shouldn't you be in college now? säger han och ler sitt överklass-leende. Jag ska precis till att öppna munnen för att säga något men mamma avbryter mig:

-She wantet to take a year off and maybe work a bit, you know get experince. Han nickar mot mamma och ler sedan svagt mot mig. Vi går in till matsalen och sätter oss ner vid det stora bordet. Pappa och Mr. Robertson börjar direkt prata jobb och mamma börjar prata med hans fru. Jag hatar sådana här middagar, jag var bara här för att representera familjen så jag satt mest tyst. Det värsta var att middagarna oftast höll på i flera timmar. När vi ätit förrätten, varmrätten och är inne på efterrätten har jag fortfarande inte sagt ett ord förrens Mrs. Robertson vänder sig mot mig.

-So do you like this band one direction? frågar hon.

-Ehm I don't really listen to music but yeah I've heard them and they have some good music, säger jag. 

-You know Miranda, my daughter bought some tickets but can't go because of school so maybe you want them? Jag tittar förvånat på henne.

-Yeah sure that would be fun, säger jag och vågar mig på ett leende. Mrs. Robertson reser på sig och försvinner ut ur rummet och kommer snart tillbaka med två biljetter i handen.

-Here you go! säger hon och sträcker över dom till mig när hon satt sig ner igen. Jag tar dom och kollar på biljetterna. Ögonen spärras upp när jag ser att det är frontrow dessutom, biljetterna måste ha varit väldigt dyra.

-Do you want me to pay or something? frågar jag Mrs. Robertson.

-No, säger hon och ler glatt. Jag ler också och lägger ner biljetterna i min väska. Jag ska nog fråga Blake om hon vill följa med, jag vet att hon gillar dom. När middagen äntligen är slut åker vi hem och jag går direkt till mitt rum för att ringa Blake. Visst klockan är halv två på natten men det här är stora nyheter. Det hinner bara gå en signal innan hon svarar.

-Hi? säger hon och jag kan ana på rösten att hon är trött.

-Do you know what I got today! säger jag exalterat.

-Eh no?

-One direction concert tickets!

-What? Plötsligt lät hon mycket mer vaken.

-Yeah front row and everything!

-You have to be kidding me!

-No I am not, skrattar jag och lägger mig ner på sängen.

-When is it? frågar Blake ivirgt. Jag reser mig igen och går bort till dörren där jag slängt väskan på golvet. Jag plockar fram biljetterna och tittar på datumet, till min förvåning är konserten om bara två dagar.

-On friday, säger jag.

-Really, that is like two days from now!

-Yes it is, säger jag och ler för mig själv. Det känns bra att kunna göra en vän såhär glad.

-But I need to go now, säger jag och känner hur en gäspning är på väg.

-Okay, by I love you sooooo much, säger Blake. Jag skrattar och lägger sedan på. 

 Omg... När jag nästan skrivit klart kapitlet så bestämde sig datorn för att hänga sig. Jag startade om datorn och  och när jag slog på den igen så fanns det inte kvar! Jag gick iväg och firade midsommar hos grannarna sedan kom jag hem igen och tänkte sätta mig ner och skriva om allting men vet ni vad? Då kom det fram igen! Slutet gott allting gott :)