Jag öppnar bildörren och vinterkylan blåser in. Jag sätter ner mina uggsbärande fötter på den snötäckta marken och går till bakdelen av bilen för att ta min del av packningen. Jag har med mig två stora resväskor och så mitt handbagage. Mormor står på verandan och vinkar och jag går så fort jag kan med all packning över gången som går upp till det röda huset. Jag krånglar med att få upp väskan för trappen men lyckas till slut. 

-Mormor! säger jag glatt och kramar om henne. 

-Du bara växer och växer, säger hon och sätter sina varma händer på mina kalla kinder. Jag skrattar och tar sedan tag i min packning för att gå in i huset. Mormor bor i ett stort rött hus ute på landet långt uppe i Norrland. Jag älskar att vara här, det är så mysigt och hemtrevligt jämfört med alla gråa höghus i New York. Jag förstår inte hur mamma kunde välja bort det här. Jag släpar upp väskorna för trappan och in på rummet där jag alltid bor när jag är här. Efter att jag lämnat väskorna går jag ner igen. Mamma, pappa och mormor sitter vid köksbordet och pratar när jag kliver in i köket. Tyvär dog min morfar innan jag ens fötts så mormor bor här alldeles själv. Jag sätter mig ner på en ledig stol och lyssnar på samtalet. Mormor var huvudsakligen anledningen till varför mamma lärt mig svenska. Mormor kan inte engelska och nu satt mamma och översatte allt vi sa för att alla ska förstå, pappa kan ju inte svenska. På bordet står mormors hembakade bullar och jag tar en som jag sätter tänderna i. Mormors bullar är något speciellt.

Den svenska tiden visar att klockan hunnit bli tolv men eftersom det bara är eftermiddag i USA är jag hur pigg som helst medan mormor nästan håller på att somna där hon sitter så tillslut ställer hon sig upp och säger att hon ska gå och lägga sig. Mamma, pappa och jag sitter och pratar ett tag men till slut börjar jag faktiskt känna mig lite sömning. Jag reser mig upp och lämnar mina föräldrar för att gå och lägga mig. Eftersom jag mestadels bara suttit på ett flyg idag så hade jag pyjamasen redan på mig och inge smink hade jag heller så det enda jag behövde göra är att borsta tänderna. När min mun är ren slänger jag mig ner i sängen och plockar upp min laptop för att logga in på twitter där jag skriver:

 

 

Jag läser igenom dom senaste tweeten vilket inte var många eftersom resan varit lång och tråkig. Jag smäller igen locket på datorn och ställer den på nattduksbordet och släcker lampan för att sedan krypa längre ner under täcket. 

När jag kommer ner för trapporna nästa morgon ser jag att mormor redan är vaken och sitter vid köksbordet och äter frukost med radion på. 

-God morgon, säger jag med min amerikanska brytning och slår mig ner mittemot mormor.

-God morgon, säger hon och tar en klunk kaffe. Min blick far över frukosten som är framdukad och till slut brer jag en smörgås och lägger på en skinkbit. Jag sitter och läser i en tidning när jag hör att mormor suckar.

-Vad är det? frågar jag oroligt.

-Det är bara den här sången, dom spelar den hela tiden, säger hon och nickar mot radion. Eftersom jag varit så inne i läsandet hade jag inte hört vilken låt de börjat spela, What makes you beautiful. Jag ler lite för mig själv, mormor vet ju inte om Harry.

-Gillar du den inte? frågar jag.

-Kanske inte riktigt min smak, säger hon och jag ler till svar.

-Jag hörde att du träffat en pojke, säger mormor och tittar nyfiket på mig som om hon läst mina tankar tidigare.

-Ehm ja, säger jag osäkert.

-Vad heter han då? 

-Harry.

-Harry? Det hade jag en gås som hette en gång, säger mormor med ett flin. Mormor har som en lite bondgård är med höns och gäss och två hästar.

-Hade du? säger jag förvånat med ett litet leende.

-Ja, det var när din mamma var liten. Jag skrattar till och tar sedan en tugga av min smörgås. Mormor börjar prata om djuren på gården och samtalsämnet Harry glöms snabbt bort av mormor, men inte av mig. När jag ätit upp går jag upp på rummet för att byta om. Innan jag öppnar väskan med kläder tar jag upp min mobil och stirrar på den ett tag. Äntligen är jag och Harry nästan i samma tidszon och jag kan ringa honom när jag vill utan att orora mig för att han sover. Mobilen surrar till och ringsignalen drar sedan igång. Jag hoppar förskräckt till och tappar mobilen på golvet. Jag böjer mig snabbt ner och plockar upp den. På skärmen ser jag bilden jag valt som kontakt bild till Harry vilket betyder att det är han som ringer, vilket samanträffande!

-Hello! säger jag i telefonen.

-Hi beautiful, säger han och ett leende sprider sig direkt på mina läppar.

-If you could see me now, säger jag och tittar mig i helkroppsspegeln. Jag har fortfarande pyjamas på mig och håret är ruffsigt och smutsigt, jag borde nog ta en dusch.

-I wish, suckar han.

-So what are you up to? frågar jag och öppnar resväskan med ena handen.

-Just woke up, I'm going home today, säger han glatt.

-You mean to your family?

-Yes and you are in Sweden right?

-Yep, today we are skiing.

-Just don't fall and die or something, I don't want to lose my beautiful girl.

-I promise.

-Good. Jag sätter mig på huk och kikar bland kläderna, man hör nog mig stöna i telefonen för Harry säger sedan:

-What are you doing?

-Picking out clothes, I don't know which pair of jeans to wear.

-Werent you skiing?

-Yes but not naked.

-I don' think anyone care what you are wearing underneath the skiing equipment, påpekar Harry.

-Bla bla, säger jag på skoj och Harry skrattar.

-I need to shower now. We can talk later my prince, säger jag och tar allt jag behöver i famnen för att gå till badrummet.

-Yes and will I see you in a week, säger han med betoning på see.

-Yes I'm so excited!

-Me to, säger han och jag ler för mig själv.

-Now I'm walking into the bathroom so I guess this is good bye, säger jag och stänger dörren efter mig och låser.

-Okay bye, miss you!

-Miss you more.

-Miss you the most. Jag skrattar och lägger sedan på. Jag skruvar på vattnet och klär av mig innan jag ställer mig under den varma strålen.

---

Ganska långt eh?

Tänk att vi kommit till kapitel 21! Känns som det var igår jag började skriva (: