-Elise, Elise wake up! Jag vaknar av att mamma skakar om mig. När jag öppnar ögonen står hon lutad över mig och tittar oroligt på mig.

-What? mumlar jag surt. Bakfyllor är aldrig kul.

-All your friends and Harry and Chris have been calling all day. I said you couldn't talk but now I think you should deal with it. What is going on? säger hon. Jag vill bara lägga mig under täcket och aldrig komma fram. Gårdagen var en aning suddig men jag kommer ihåg kyssen och samtalet med Harry alldeles perfekt. 

-Why is your phone off? muttrar mamma. Jag tittar på henne och ser att hon står bredvid sängen med min mobil i handen. Startsignalen ljuder när hon sätter på den, jag sätter mig upp och rycker på mig den. När den är helt på ser jag att jag har 29 missade samtal och 36 olästa sms. Jag klickar mig in på "missade samtal" för att se vilka som ringt vilket är precis vilka jag trodde. Hanna, Lauren, Jessica, Harry och Chris. Blake är den enda av mina närmsta vänner som inte ringt. Var hon ens på festen igår? Jag har inget minne av det i alla fall. Mobilen börjar plötsligt ringa, det är Chris. Mamma ger mig en blick som säger att jag ska svara, jag suckar och viftar med händerna för att visa att hon ska gå ut. När hon lämnat rummet trycker jag en aning nervöst på svara.

-Hello. Elise? är det första han säger.

-Ehm hi, säger jag tyst.

-Are you okay? You were quite lost last time I saw you.

-I am totally fine exept my hangover.

-I'm going back tonight so maybe you wanna meet up before I go. Plötsligt känner jag mig sur. Han hade totallurat mig igårkväll med kyssen och allt. Han känner mig och visste hur jag skulle reagera så varför hade han gjort som han gjort? 

-Why would I wanna meet you? You destroyed my reletionship with Harry, säger jag surt.

-But I tought...

-Whatever we did yesterday, I don't remember anything, was nothing.

-But just to talk.

-About what? We said everything we needed two months ago before you left, remember?

-But I want to be with you...

-Sorry Chris, säger jag och lägger snabbt på. Jag slänger mobilen tvärs över rummet och slänger mig sedan ner mot kudden och tårarna börjar rinna nerför mina kinder. Jag ångrar mig så sjukt mycket. Att jag ringt Harry, att jag kysst Chris, att jag ens gått med på att prata med honom. Jag ångrade att jag ens gått på den där festen. Jag tänker spendera hela mitt liv här inne, under täcket för vad hade jag att leva för längre? Jag mår skit dessutom är jag bakfull vilket bara gör saken värre.

-Darling what's wrong? frågar mamma oroligt. Hon har smygit in i mitt rum utan att jag märkt något.

-Get out, mumlar jag surt.

-But darling.

-Get out! nästan skriker jag. Mamma suckar men går sedan ut ur rummet. När jag legat där ett tag, jag har ingen koll på klockan, öppnas dörren igen. Jag är helt säker på att det är mamma igen men när jag lyfter huvudet från kudden står någon helt annan där, Blake.

-Elise? säger hon oroligt och stänger dörren bakom sig innan hon går fram till mig.

-Your mum called me, what's wrong? fortsätter hon.

-I called Harry and broke up whit him, snyftar jag fram.

-Wait, what! But why? säger hon och sätter sig på sängkanten.

-Chris kissed me and I kissed him back, mumlar jag.

-What!

-Why weren't you at the party? frågar jag.

-I didn't really feel welcomed.

-But why didn't you say something?

-Because then you would have stayed home with me and I wanted you to go and have fun you know. But now back to the Harry and Chris thing. Can't you and Harry talk about it then?

-No, he deserves someone better, someone who doesn't kiss other guys.

-He deserves love and you are the one who can give it to him, säger hon och stryker tröstande med handen över min arm.

-Yes I'm so lovable! säger jag sarkastiskt.

-Right! säger hon och ler.

-I'm sure Harry hate me right now, mumlar jag och bryter ut i gråt igen. Blake tittar ledsamt på mig och lägger sig sedan ner bredvid mig-

-It's going to be alright, säger hon tröstande och tar tag i min hand.