När de flesta ätit upp klingar någon i sitt glas och när jag tittar upp ser jag att det är farfar. 

-I would like to thank everyone for coming and... han börjar hosta kraftigt och farmor som sitter bredvid tittar oroligt på honom. Han ramlar ner i stolen igen och fortsätter hosta. Farmor gör allt för att hjälpa honom medan alla andra oroligt tittar på. Jag vänder blicken mot pappa som sitter på andra sidan bordet. Plötsligt reser han sig upp.

-Darling, call the ambulance, säger han till mamma innan han skyndar fram till sin far. 

---

Jag sitter nu i vardagsrummet hemma i vår lägenhet igen. Middagen hade avslutats och pappa har följt med farfar till sjukhuset medan jag och mamma åkt hem. Mamma går oroligt fram och tillbaka i rummet medan jag sitter i en av de vita skinnsofforna. Plötsligt ringer hemtelefonen och vi båda rycker till och tittar oroligt på varandra. Mamma plockar upp den och svarar.

-Mrs. Winston, säger hon. Jag hör att någon säger något i andra änden och sen går mamma ut från rummet. Jag antar att det är pappa som ringer för att berätta om farfar. Jag sitter på helspänn i någon minut innan mamma kommer tillbaka. Jag tittar hoppfullt på henne och hon lutar sig mot dörrkarmen.

-It was just a inflammation in the lungs and he will be better in a couple of weeks, säger hon och ler lite smått. Jag andas ut som om jag hållit andan sen farfar fick hostattacken under middagen. Jag tittar på klockan som sitter på väggen, den är halv ett på natten. Jag reser på mig för att gå och lägga mig. Nu när jag vet att farfar är okej kommer jag nog kunna somna lättare.

 

*

När jag kliver in i lokalen Lauren hyrt inför kvällens fest känns det som att åka tillbaka ett år i tiden, tillbaka i High school. Min blick glider förbi alla välkända ansikten som står i små grupper och prata tills jag ser vad jag letat efter. Jag tjuter till och springer emot Hannah och Jessica som också börjar springa och vi möts i en kram.

-It feels like it has been years, säger Hannah när vi släppt varandra. Lauren kommer gående och kramar också om mig innan hon ställer sig mellan mig och Hannah. Vi fyra står i en ring ett tag och snackar innan Jessicas blick hamnar på någon bakom mig och hon suckar.

-And there we have Chris, säger hon. Jag vänder mig om och precis som Jessica sagt så kommer Chris in igenom dörren. Han visar sina vita tänder i ett stort leende och ger några kompisar hive five. Våra blickar möts och hans leende bleknar lite. Alla känslor jag stoppat undan när vi gjort slut bubblar upp inom mig. Hans mörkblonda hår ligger perfekt på huvudet och hans bruna ögon glittrar. Jag sväljer hårt och när han börjar gå emot oss känner jag nervositeten komma smygande. Varför känner jag såhär? Jag har ju Harry nu. 

-Ladies, säger han sedan och nickar mot Lauren, Hannah och Jessica.

-Chris, säger alla tre i kör innan dom går iväg för att lämna oss ifred.

-I heard about your grandad, I'm sorry, säger han. Det stod om min farfar i dagens The New York times. Han var en förmögen man med stort inflytande dessutom händer det inte så mycket i New York på thanksgiving. I tidningen hade det bara stått att han blivit ivägkörd i ambulans och folk antog väl att han dött av någon konstig anledning. Under dagen har folk ringt och beklagat sorgen och farmor ringde och berättade att hon fått blommor till och med.

-Why? He is not dead, säger jag irriterat.

-He isn't? Someone said that... Säger han.

-Do you think I would come here to party if my grandad is dead?

-No, mumlar han och sedan blir det tyst mellan oss en stund.

-You look beautiful tonight, säger han och avbryter tystnaden. Inför kvällen har jag valt en kort vit och guldig klänning och samma skor som jag haft igår. Mitt hår är lockat och faller perfekt nerför axlarna. Jag tittat besvärat ner i golvet. Vad vill han? 

-Just come to the point, säger jag och lägger armarna över bröstet.

-Can we go somewhere to talk maybe? Jag suckar och börjar gå mot balkongen. Visserligen är det Oktober och kallt ute men av den anledningen finns det ingen där ute. Jag sätter mig ner i en av sofforna som står där ute. Chris stänger dörren och sätter sig sedan bredvid mig. 

-I miss you Elise, säger han och försöker fånga min blick men den fäster jag bestämt på hans mun.

-Chris, I'm kind of not single anymore, säger jag. 

-Right, that singer with curly hair, fnyser han.

-His name is Harry and he is a really nice person.

-He is not your type.

-Okay, What's my type then?

-You know, hot guys like me. Jag himlar med ögonen och reser mig upp för att gå. Jag orkar inte lyssna på hans skitsnack. Men han tar tag i min handled och stoppar mig.

-I'm sorry, I was just joking. Please sit down, säger han. Jag suckar och sätter mig ner igen. 

-I miss you and I still love you. I guess I'm just jealous, säger han. Jag stirrar chockat på honom. Hade han nyss sagt allt det där? 

-I really think we are meant to be Elise. Will you give me another chance? fortsätter han. Jag tar mig ur mållösheten för att svara.

-Ehm I don't know, I have Harry now and... mer hinner jag inte säga förren Chris trycker sina läppar mot mina. Han tar tag i mina axlar och drar mig närmare. Först sitter jag bara där chockat men sedan kysser jag honom tillbaka. Jag vet att det är fel, att jag borde dra mig undan men gud vad jag har saknat dom där läpparna. När han tillslut drar sig undan ler han mot mig.

-Is that a okay? säger han. Jag vet inte riktigt vad jag ska svara utan jag reser mig bara upp och springer in igen och raka vägen in på toaletten. När jag stängt och låst dörren rinner en tår nerför min kind och jag sätter mig ner på golvet lutad mot väggen. Vad hade jag nyss gjort? Ångesten kommer ktypande. Harry förtjänade nån annan, nån bättre, någon som inte kysste andra killar hit och dit. Jag tar upp min mobil ur väskan och letar fram Harrys nummer. Även om det är mitt i natten i London svarar han.

-Elise? säger han förvånat

-I just kissed my ex boyfriend who I still really like and I think we just got back together so I don't think we can be together anymore or whatever we are. I am so sorry Harry, säger jag snabbt innan jag lägger på. Någon börjar knacka på dörren och jag reser mig snabbt.

-Elise are you in there? Det är Chris som säger det. Jag torkar bort tårarna och fixar till sminket litegrann. Mobilen börjar ringa, det är Harry. Jag trycker bort samtalet och sedan stänger jag av mobilen. När jag kliver ut står Chris där och tittar oroligt på mig.

-What happened? säger han.

-You are right, Harry is not my type, säger jag och tar ett champangeglas från en servitris.

---

Oh no.. Vad händer nu??