Mitt liv fortsätter som innan Harry kom in i det, förutom en sak. Varje dag bär jag en saknad, en tomhet. Som att Harry tog med sig en bit av mig med sig till England. Jag har blivit lite tystlåten och inåtvänd sen Harry åkte. Blake gör allt för att muntra upp mig och jag kan se att mamma är orolig. Hon drar ut mig på shoppingrundor och till skönhetssalonger för lite "mamma-dotter-tid" i hopp om att hennes glada sprudlande dotter ska komma tillbaka. I helgen är det thanksgiving också som vi ska spendera med pappas släkt. Alla vänner som går på college kommer tillbaka till stan för att fira thanksgiving med sina familjer och Lauren, en vän från skolan, har anordnat en fest så alla från min gamla klass kan träffas igen, Blake är till och med inbjuden. Jag är lite orolig inför den festen faktiskt, antagligen kommer Chris vara där. Men han har säkert hittat nån solbränd blondin på sitt college i Californien. Jag avbryts i mina tankar av att mobilen ringer. Jag skyndar upp från golvet där jag satt och kollade igenom foton från förra sommaren. Det var innan jag träffat Blake och jag hade spenderat den i The Hamptons med Lauren, Hannah och Jessica. Vi hade köpt en polaroidkamera som vi använde flitigt och nu hade jag hittat lådan med alla bilderna vi tagit. Jag slänger mig på sängen och sträcker mig efter mobilen på nattduksbordet.
-Lauren is in town! ropar Lauren i luren. Jag blir genast på bättre humör än vad jag varit för en sekund sen. Jag inser inte förens nu hur mycket jag saknat mina vänner.
-We have to meet up! Heard you are dating Harry Styles. Wow he is hot, good work! Jag skrattar igen. Lauren är alltid så... ja jag vet inte hur jag ska beskriva det, glad, social, ärlig, hyper?
-Yes, we really need to meet up, säger jag och rullar över på rygg.
-Cool, I will be there soon! säger hon och lägger på. Jag lägger tillbaka mobilen på nattduksbordet och kryper tillbaka till platsen på golvet där jag kollat igenom bilderna. Jag lägger tillbaka bilderna i lådan och reser mig upp för att ställa den på sängen, jag tänker visa dom för Lauren. Idag har jag inte lämnat lägenheten så jag har på mig pyjamasbyxor, en gammal T-shirt och ett par rosa tofflor så jag går in i garderoben för att hitta något att ta på mig. Jag kommer ut igen i ett par jeans och en vit tröja med svarta ärmar. På fötterna har jag fortfarande mina rosa tofflor som jag använt flitigt sen Harry åkt eftersom jag spenderat mycket tid hemma och deppat. Jag borstar igenom håret och tar på lite mascara, det är allt jag hinner innan jag hör mamma ropa:
-Lauren is that you? Jag springer så fort jag kan nerför trapporna och till hallen där Lauren står fullt påklädd i jacka, mössa och vantar och hennes kinder är rosiga efter höstkylan som slagit till i New York. Ett stort leende sprider sig på mina läppar och det gör det på Laurens också. Jag springer och slänger mig i hennes famn och vi kramas länge. Vi har inte sett varandra på två månader vilket kanske inte är så farligt länge men det har hänt så mycket så det känns som det gått ett halvår, minst. Lauren släpper mig och tar ett steg bakåt för att se på mig.
-I have missed you so much Elise, säger hon och ler.
-I have missed you to, säger jag och känner att ögonen börjar tåras.
-Now you have to tell me everything! säger hon och börjar klä av sig ytterkläderna.
-And you have to tell me everything!
-It's so cold here, säger hon och sliter av sig mössan och hennes hår står åt alla håll.
-It's New York, säger jag med en axelryckning. Lauren skrattar och nickar. Hon ger ytterkläderna till hushållerskan och vi går upp på mitt rum.
-Look what I found, säger jag och håller upp lådan med bilderna. Lauren kikar ner i lådan och tar upp ett av fotona.
-Omg, I had totally forgot about these! säger hon och tar kartongen från mina händer. Vi sätter oss på sängkanten och går igenom varenda liten bild och återskapar alla minnen. När kartongen är tom på bilder vänder sig Lauren mot mig.
-Okay tell me everything, säger hon och jag antar att hon menar Harry så jag berättar om middagen hos Mr. och Mrs. Robertson där jag fått biljetterna till då jag stått och tittat efter Harry senaste gången jag sett honom.
-Omg, I'm so jealous of right now. He is like the perfect man! säger hon när jag berättat klart.
-So how are the boys at your college? frågar jag.
-Well I met this boy Matthew or Matt that everyone calls him, säger hon.
-Tell me about him, is he this perfect boy you always been... säger jag exalterat men avbryts av Lauren:
-But he cheated on me whit this girl Rachel. Jag gapar stort.
-What an idiot and what a whore! säger jag.
-Yeah, but we weren't really together, säger hon sedan. Jag tittar frågande på henne och hon suckar innan hon börjar berätta hela historien. Hur hon och Matt träffats på gräsmattan utanför skolbyggnaden och hur hans blonda hår glänste i solskenet sedan om alla deras dejter och deras första kyss och sedan om den gången hon klivit rakt in på hans rum och hittat honom ovanpå Rachel. Jag kramar om henne men hon säger att det är okej, han var en ganska dålig kyssare ändå. Jag skrattar och hon skrattar också. Jag frågar om hennes college i allmänhet och hon börjar berätta igen. Några timmar senare står vi nere i hallen igen för att säga hejdå.
-You will come to my party right? frågar hon.
-Of course I will, säger jag.
-Good, säger hon och kramar om mig.
-Bye!
-Bye! Hissdörren åker igen och så står jag där igen, själv. Hålet i hjärtat visar sig igen och tankarna vandrar till Harry igen. Gud vad jag saknar honom!