Jag tas till medvetande tack vare ett par läppar som försiktigt nuddar mina. Jag slår upp ögonen och möts av Harrys underbara gröna bara några centimeter från mina.

-And they lived happily ever after, säger han villket får mig att le. Detta måste vara bästa sättet att vakna på, ever. 

-You truly are my prince, säger jag skämtsamt.

-And you my princess, svarar han och vi skrattar till åt hur töntigt det lät. 

-But now we really need to get going, fortsätter han och studsar ur sängen. Det märks att han vaknat långt innan mig. Själv rör jag mig i långsam takt och Harry har redan tagit på sig jeans och t-shirt när jag äntligen står upp. Precis som varje dag njuter jag av den golvvärme han har någon sekund innan jag rör mig fram mot garderoben. Jag öppnar den och börjar kika igenom vad jag kan ha på mig idag.

-What did you dream about by the way, I woke up by your hand smashing into my face, skrattar Harry.

-I did? I'm sorry, säger jag men kan inte låta bli att skratta jag också. 

-So what did you dream about? A zombie invasion? frågar han.

-I don't really remember. I think it was about today actually.

-Are you nervous? frågar han.

-A little maybe, säger jag och vänder mig mot garderoben igen.

- I think the firts problem in the dream was what to wear, mumlar jag. Harry kommer och ställer sig bakom mig och lägger händerna på mina axlar.

-Let's do like we did a couple of days ago but I'll put together an outfit for you and you'll go make breakfast, föreslår han och jag lockas lite av ideen men jag vet inte riktigt om jag kan lita på honom när det gäller kläder.

-I don't know if I trust you really, säger jag lurigt samtidigt som jag plockar upp ett par jeans för att inspektera dom.

-You don't? sägar han med rösten av en som precis fått sitt hjärta krossat. Jag vänder mig om och lägger handen på hans kind.

-Okay then, I can always just blame it on you, säger jag och Harry ler stort. Vi delar en snabb puss innan jag går ut till köket för att fixa frukosten. Jag ger klockan en snabb blick, tolv. Magen ger ifrån sig ett högt läte som nästan får mig att hoppa till.

-I heard that! ropar Harry från sovrummet och jag skakar leendes på huvudet. 

 

Med frukosten framför oss sitter jag och Harry ner vid bordet och jag får äntligen tysta min skrikande mage. Blakes sovrumsdörr öppnas och den lilla vind som kommer till får min hud att knottras då jag fortfarande bara har mina sovshorts och en stor T-shirt på mig.

-You're up late, säger jag till Blake.

-No, I just waited til the breakfast was ready, säger hon med ett flin när hon går förbi för att hämta en egen tallrik. Igår kväll hade hon verkat lite nedstämd och jag hade frågat vad som var fel men hennes svar var bara "inget". Nu verkar hon mycket gladare men jag är fortfarande orolig, hade något hänt?

-You lazy bastard, säger jag och kastar en bit av ett havrekex på henne. Hon tar upp biten som landat på golvet efter att ha träffat henne på axeln och kastar tillbaka den samtidigt som hon säger:

-And proud of it. Biten kommer inte riktigt hela vägen fram till mig utan fastnar i Harrys hår.

-Sorry, I t was meant for Elises eye, säger Blake och kommer gående emot oss med tallriken, skeden och glaset hon hämtat.

-It's okay, säger Harry och skrattar till samtidigt som han letar igenom håret efter kakbiten. När han inte lyckas ställer jag mig upp och lutar mig över bordet för att plocka ut den. Blake sätter sig ner bredvid Harry på andra sidan av bordet och jag sätter mig ner på min stol igen.

-How will you survive when we are gone? frågar jag Blake.

-I won't. A skeleton will lay on the sofa when you get back, svara hon och plockar åt sig ett stekt ägg. 

-How nice, skeletons can't speak right? säger jag och stoppar in en sked med mjölk och cornflakes i munnen. Blake skrattar bara till till svar och börjar äta på sitt ägg.

-You two have a sick relationship, säger Harry och skakar roat på huvudet. Jag och Blake tittar på varandra och börjar sedan skratta.

-I guess we do, säger jag med en axelryckning.

 

Efter att ha sagt hejdå och kramat om Blake ordentligt sitter jag nu i bilen åkandes på motorvägen. Harry är koncentrerad på vägen och jag är nästan lite rädd i början eftersom det inte riktigt gått in i skallen att de kör på vänster sida här. Hela bilen är ju bakvänd dessutom. När rädslan lugnat ner sig tar jag upp min mobil och kollar runt lite. Jag uppdaterar instagram med en liten bild på utsikten från fönstret och sitter sedan och stirrar på alla likes som trillar in. Lite smått beroende är man ju. 

-Something interesting? frågar Harry och ger mig en roat leende.

-No, just instagram, säger jag och låser mobilen. Ni kanske är nyfikna över kläderna Harry valde? Ett par ljusblå jeans och en ljusrosa långärmad tröja som är utsvänd länst ner, som en volang. Jag gillar det, jag har underskattat honom. Jag har dock slängt på mig några smycket för att piffa upp lite.Med en suck sjunker jag längre ner i sätet och vrider huvudet mot Harry.

-How long is it left? frågar jag.

-It takes about four hours to get home, säger han exalterat med ett nöjt leende på läpparna

---

Merry christmas (again)!!!

 

Och jag har ingen aning om hur lång tid det tar att åka till Homes chapel från London, gissade lite.