The only one I wanted - kapitel 60
Nialls perspektiv:
Solen har gått ner men stadens alla sorts lysen lyser upp allt. Mina händer är långt nertryckta i mina fickor i ett försökt att undkomma kylan. Jag är på väg hem efter en middag med några vänner. Mätt och belåten känner jag mig men när jag ser starbucks en bit bort kan jag inte låta bli att känna suget av en av deras muffins. Så jag skyndar på stegen för att snabbare komma bort från de låga graderna utomhus. När jag är en bit ifrån ser jag Blakes bekanta ansikte bland folkmassorna på trottoaren. Hon står och pratar med en kille som står med ryggen mot mig. En grupp människor går ivägen och när Blake kommer inom synåll igen ser jag att hon och killen kysser varandra. En till grupp med människor går i vägen och när dom gått förbi står killen där själv. I ren chock vänder jag mig bara om och fortsätter gå utan att riktigt veta vart jag ska. Vem vard det? Och vad är på gång mellan han och Blake?
Blakes perspektiv:
Jag öppnar kylskåpet för säkert hundrade gången men där finns inget som drar till sig min uppmärksamhet. Är hungrig men för lat för att fixa något, standard. Jag vandrar över till soffan igen och sätter min ner och fortsätter halvkolla på något skitprogram som på något sätt är intressant. Harry och Elise är ute och roar sig på ett eller annt sätt i London och jag sitter bara här och möglar. Jag befinner mig i London för i helvete och jag sitter inne. I och för sig bor jag i New York och där sitter jag inne mesta av tiden. Antingen i mitt rum eller hemma hos Elise. Jag plockar upp min mobil som jag slängt i soffan och leker lite med den. Jag kanske kan ringa Niall? Vi har inte träffats sen Harry fördelsedag vilket var några dagar sedan. Jag går in på kontakter och letar upp Nialls namn där hans nummer finns. Några signaler går fram och sedan hörs hans röst i luren:
-Hi.
-Hi, it's Blake.
-Yeah I saw that, svarar han kort. Lite förvånad över hans korta sura svar blir jag tyst någon sekund. Han som brukar vara så glad.
-Do you want something or? frågar han med en suck.
-Ehm yeah, do you wanna hang out today? Elise and Harry left me here all by myself, säger jag och ignorerar hans sura ton.
-I don't know... säger han osäkert.
-Come on! I haven't seen you for days. We kinda need to talk, säger jag och syftar på kyssen som vi inte sagt ett ord om sen det hände.
-Yeah I agree, we need to talk. Jag vet inte riktigt om han syftar på kyssen med hans tonfall men jag bestämmer mig för att fråga vad som är fel när vi träffas face to face.
-So, can we meet at the starbucks that is around the corner? frågar jag.
-Yeah sure, bye, säger han och sen hörs ett pip. Utan att komma överens om någon tid osv. men jag antar att vi ska träffas nu. Snabbt är jag på fötter och slår av TVn för att gå in i sovrummet för att piffa till mig. Jag tar av mig den gamla gråa T-shirten jag har på mig och tar på mig ett svart linne och sedan en lång mysig grå kofta över. Jeansen låter jag sitta kvar. Några drag med borsten och jag ser anständig ut. Jag plockar på mig det jag möjligtvis kan behöva och tar på mig mina hederliga converse. Snabbt låser jag bara upp mobilen för att se om något nytt har hänt och ett nytt sms har trillat in. Det är från Adam dock och det sänker mitt humör lite. Inte för att jag helt plötsligt börjat hata honom nu men han har smsat och ringt miljontals gånger vilket jag har ignorerat. Förstår han inte att jag inte vill prata just nu? Jag trycker upp smset och läser de fyra orden jag fått för mycket av för min del de senaste 20 18 timmarna, We need to talk. Ja visst jag vet men inte just nu okej? Snabbt trycker jag ner det och återgår till att tänka på Niall. Varför var han sur? Har jag gjort något? Oron stiger i mig och jag vill bara komma fram till starbucks och möta den vanliga spralliga Niall.
Tyvärr gör jag inte där för när jag kommer in i lokalen sitter han vid ett av borden med en trumpen min. Han verkar inte se mig och jag går långsamt fram mot honom. När jag är någon meter bort lyfter han blicken och den borrar sig rakt in i min. Hans blick är tom men samtidigt finns det en besvikelse där inne.
-What have happened, why are you so grouchy? frågar jag oroligt och sätter mig ner mittemot honom.
-I saw you, mumlar han tyst med blicken ner i bordsskivan. Jag blir tyst, menar han kyssen med Adam? Jag bestämmer mig för att spela dum och säger:
-What are you talking about? En klump befiiner sig i min hans, en klumo av oro.
-You kissing a boy right outside here, svarar han och tittar upp och han har samm blick som innan. Jag blir tyst igen, vad svarar man på det?
-It was not as it looked like, säger jag till slut.
-So how was it? frågar han och nu med en högre mer upprörd röst.
-I guess you didn't see the wole thing; he kissed me and I pulled away. That's it, you have to trust me, säger jag och lägger handen på hans som ligger på bordet men han drar sig undan.
-Well, it took nearly a month before you trusted me so I don't know, säger han och reser på sig.
-Niall, please. He's only a friend to me, säger jag och reser även jag på mig. Ögonen tåras på mig, Niall ser det och vägrar möta min blick.
-I'll go home to Ireland tomorrow, I'll think about it then, säger han och med de orden går han förbi mig och ut från starbucks. Då känner jag en ensam tår leta sig ner för min kind.
God jul på er!!! Nästa kapitel kanske kommer upp imorgon (idag om man ska kolla på klockan) för är i princip klar med det! Som en julklapp till er eller nåt, love ya! ♥
Kommentarer
Trackback
