Stressat och smått irriterat zick-zackar jag fram bland människorna på trottoaren. Även om jag bott i New York hela mitt liv har jag inte riktigtaccepterat såna här rusningar. Snart ser jag i alla fall starbucks skylten och jag ökar på stegen ytterligare. Jag kommer närmare och närmare och till slut kan jag slänga mig in genom dörren till starbucks. Jag pustar ut efter all den stress jag upplevt där ute och tittar sedan ut över lokalen. Adam sitter vid ett litet bord längre in och ett leende sprider sig på hans läppar när han ser mig. Jag svarar på samma sätt när jag ser honom och jag rör mig över lokalen mot honom.

-Hi, säger jag och slår mig ner på stolen mittemot.

-Hi, säger han och lägger ner tidningen han läst på bordet. Jag krånglar av mig jackan och reser sedan på mig igen.

-I'll just go get some coffee, säger jag och Adam nickar till svar. Jag snurrar runt och rör mig mot den ganska långa kön.

 En suck slipper ur min mun när jag stått i kön i säkert tio minuter. Jag och Adam ger varandra blickar, sneda leenden, och axelryckningar med gämna mellanrum. Det är en kvinna som står en bit framför mig som stått längst fram i säkert fem minuter. Hon kom för att klaga på att hon fått fel sorts drink. Tjejen i kassan hade direkt gått med på att fixa en ny eftersom hon såg kön bestående av stressade människor men kvinnan fortsatte prata. Det är ganska hög ljudnivå i rummet så jag hör inte varje ord hon säger men hon verkar inte nöjd. Tjejen i kassan som verkar vara den enda som jobbar just nu flackar stressat med blicken och gör allt i sin makt för att få bort kvinnan men då kommenterar kvinnan med att hon är otrevlig. Ännu en suck slipper ur min mun innan jag öppnar min mun för att göra det jag skulle gjort för länge sedan.

-Ecxuse me. She's not the rude one, you are. Do you see this line? Everyone here wants to order but you are just holding up the queue, ropar jag till kvinnan. Hon fnyser bara till svar och fortsätter sedan prata med tjejen som jobbar här. Rummet har tystnat till lite efter min kommentar och jag hör hur tjejen i kassan säger att jag har rätt. Kvinnan ser förvånad ut men säger inget till henne utan vänder på klacken och går ut samtidigt som hon med en dramatisk röst säger:

-Everyone hates me.

-Wonder why, säger jag tyst för mig själv men tjejen framför skrattar till åt min kommentar. Hon vänder sig sedan om och säger:

-Thank you!

-You're welcome, I think everyone in here was close to a nervous breakdown, säger jag och känner mig stolt över min handling till att få bort kvinnan härifrån. Tjejen skrattar till och nickar instämmande innan hon vänder sig om igen och äntligen rör sig kön framåt igen. 

 När jag kommer tillbaka till Adam igen har jag säkert varit borta i en kvart. 

-Sorry but I think you saw the lady right? säger jag och slår mig ner.

-Yes and I'm proud that you took matters into your own hands, säger han och plockar upp muffisen han köpt innan men väntat med att äta. 

-So how have you been? frågar jag och släpper ämnet om den dryga kvinnan.

 

Jag och Adam kliver ut från starbucks tillsammans.

-And my sister really wanted to see you again, säger Adam samtidigt som han snurrar halsduken ytterligare ett varv runt halsen. 

-She did? frågar jag förvånat.

-Yes, maybe some day next week? föreslår han.

-I'll text you cause I really need to get going, säger jag efter att ha get klockan ett ögonkast och insett att jag lovat Elise att jag skulle vara hemma till middagen om en kvart. Londons trafik är ju ingens bästa vän direkt. 

-Yes of course, säger Adam och jag tittar upp på hans ansikte igen för att säga hejdå. Plötsligt lutar sig Adam fram och trycker sina läppar mot mina. Jag hamnar först i chock och bara står där någon sekund innan jag reagerar och drar mig undan. Vi blir stående en stund och bara stirrar på varandra. Hans är skamsen och besviken och jag är bara chockad, jag vet inte riktigt vad jag ska göra. Så jag bara vänder på klacken och går därifrån. 

 

 

Solen har gått ner men stadens alla sorts lysen lyser upp allt. Mina händer är långt nertryckta i mina fickor i ett försökt att undkomma kylan. Jag är på väg hem efter en middag med några vänner. Mätt och belåten känner jag mig men när jag ser starbucks en bit bort kan jag inte låta bli att känna suget av en av deras muffins. Så jag skyndar på stegen för att snabbare komma bort från de låga graderna utomhus. När jag är en bit ifrån ser jag Blakes bekanta ansikte bland folkmassorna på trottoaren. Hon står och pratar med en kille som står med ryggen mot mig. En grupp människor går ivägen och när Blake kommer inom synåll igen ser jag att hon och killen kysser varandra. En till grupp med människor går i vägen och när dom gått förbi står killen där själv. I ren chock vänder jag mig bara om och fortsätter gå utan att riktigt veta vart jag ska. Vem vard det? Och vad är på gång mellan han och Blake?

---

Förlåt för dålig uppdatering men har haft det fullspeckat den här veckan. Men nu är det loooooooov!!!