Bilen saktar in och stannar längs trottoarskanten. Eftersom jag sitter vid fönstret är det jag som får gå ut först. Sakta öppnar jag dörren, medveten om den kyla som kommer omsluta min inte så påklädda kropp. Dock är det inte kyla som chockar mig när jag slagit upp dörren helt utan flera stycken starka kamera blixtrar riktade mot mig. Jag slänger snabbt bak blicken mot Harry som ger mig en ledsen men samtidigt irriterad blick. Jag vänder blicken ut igen där kamerorna fortfarande avfyras för fullt. Jag reser mig och flyttar åt sidan för att låta Harry och Blake ta sig ur bilen innan vi går in mot nattklubben. Harry lägger armen om mina axlar och leder mig mot ingången då varje blixt bländar mig och jag ser knappt någonting. Jag hör Blakes klackar slå mot asfalten i snabb takt precis bakom oss även om fotograferna ropar och skriker hej vilt. Vakten som står utanför nattklubben öppnar dörren för oss och stänger den sedan efter oss när vi står helskinnade inomhus. Jag pustar ut och rättar till klänningen jag bär innan jag vänder upp ansiktet för att möta Harrys blick.

-Sorry about that, säger han och ger mig ett snett leende.

-It's okay, I understand, säger jag samtidigt som jag krånglar av mig jackan för att sedan ge den till kvinnan i garderoben.

-Maybe you even liked it, säger Harry och puttar till mig lite retsamt.

-Becoming half blind? Not so much, svarar jag skämtsamt och väntar sedan in min pojkvän och min bästa vän när de lämnar in sina jackor. Jag slingrar min arm runt Harrys och vi går igenom en ganska lång korridor för att komma in till själva klubben. Vi möter några unga tjejer som är på väg ut och man ser klart och tydligt att de känner igen Harry. De börjar viska frenetiskt och slänger snabba blickar mot honom. När vi går förbi dom bländar Harry dom med ett leende som får dom nästan att börja tjuta men dom tystar sig själva innan ett ljud ens kommit ut från deras mun utan de går bara förbi.

Vi anländer in i vimlet bland de festande människorna. Harry fortsätter vant gå igenom lokalen mot VIP-avdelningen som finns på andra sidan rummet. Varken jag eller Blake har varit här tidigare så vi går bara efter honom som två ankungar följer efter sin mamma. Han riktar stegen mot en sektion med några soffor och ett bord och personerna som redan sitter där reser sig direkt när de ser han komma.

-Here we have the birthday boy! Säger en kille med mörkbrunt hår som ger Harry en broderlig kram. Alla ansikten är obekanta förutom Louis och och Zayns som redan anlänt. 

-And you must be Elise, säger killen som kramat Harry till mig. 

-And that's not a question, I've seen you in the newspapers, säger han sedan med ett skratt och ger även mig en kram. Lite förvånat lägger jag armarna på hans rygg innan han med ett ryck släpper taget om mig, det märks att han haft något att dricka innan vi kommit. Killen säger dock aldrig sitt namn för han vänder sig direkt till Blake och Harry är upptagen av att få gratulationer så hans identitet blir oklar. 

 

 

Vi sätter oss alla ner förutom några killar som går iväg för att beställa något att dricka. Jag hamnar mellan Elise och någon kille som presenterat sig som Jonas. Alla pratar glatt med Harry och vänder sig då och då till Elise för att säga något pinsamt om Harry vilket får alla att börja skratta. Eftersom Harry och Elise är dom enda jag bara har något att säga till och dom är upptagna med att prata med resten av gruppen förblir jag tyst. När vi suttit här i kanske en kvart och fått våra drinkar ser jag äntligen den blonda kaluffsen röra sig mot oss. Han har som vanligt sitt speciella leende på läpparna vilket får mig alltid att le. Harry reser sig upp för att möta honom med en kram samtidigt som de byter några få ord. Elise flyttar ett steg ifrån mig och jag ger henne en frågande blick och hon svara genom att "peka" på Niall med ögonen en snabbis och jag förstår precis. Niall damper ner bredvid mig och vrider huvudet mot mig.

-Hi, säger han.

-Hi, svarar jag och känner hur kinderna blir varma. Hur kan en människa ha en sådan effekt på mig? Hur kan han få mig att rodna av bara ett litet "hi"? Jag vänder bort ansiktet för att undvika att han ser mina röda kinder men han fortsätter prata med mig så jag är tvungen att vrida ansiktet mot honom igen.

-I've waited all day to see you again, säger han vilket inte har en positiv effekt på mina kinder direkt. 

-Me too, får jag ur mig till sist och river av ett stort leende. 

-So maybe you want to follow me to the bar? I haven't got anything to drink yet, säger han och låter blicken glida över det stora runda svarta bordet fullt med halvtomma glas. Jag nickar till svar och säger:

-Yeah sure. Han reser sig upp och tar några smidiga steg för att komma över alla ben och ut på fri yta och jag är tätt efter. VIP-avdelningen ligger som på en stor balkong och om man blickar ner ser man den fulla lokalen nedanför. Folk svettas på dansgolvet och baren är överfull av kunder. VIP-avdelningen är inte lika full dock. Det känns nästan lite tomt. Alla sitter på sina platser och inget dansgolv finns det heller. Medan min blick far över rummet fastnar det på en välkänt ansikte och jag stannar till vilket Niall också gör strax efter. Lite längre bort sitter Ed Westwick i egen hög person. Efter alla gånger Elise tvingat mig till att titta på gossip girl för att "ge det en chans" har jag lite av fallit för honom, eller ja, för Chuck Bass. Medan Elise babblat på om hur het Nate är har jag i hemlighet haft mina ögon riktade på Chuck aka Ed. Varje gång hon slår på ett nytt avsnitt av gossip girl klagar och protesterar jag men i hemlighet tänds en liten låga inom mig, en ny chans att låta ögonen vila på Ed. Och nu sitter jag i samma rum som han, vi andas samma luft. Vad gör han här föresten? Jag vet att han är engelsk men också att han bor i New York, det kan ju hända att jag stalkat han lite smått.

-Is that Ed Westwick? frågar jag Niall fast jag klart och tydligt ser att det är han.

-Who? frågar Niall. Jag pekar lite diskret på honom och Niall kollar på honom en snabbis men skakar sedan på huvudet.

-I have no idea who Ed is or if that's him, säger han. Jag svarar inte utan låter blicken vila på Ed igen, jag kan faktiskt inte förstå att han är här.

-Should I be jealous? frågar Niall men skrattar. 

-No, no, säger jag snabbt och vrider på huvudet så blicken vilar i Nialls blåa ögon istället. Han skrattar igen och tar mig sedan i handen för att få mig att börja gå igen. Jag följer med honom till baren där han vant beställer något jag inte har en aning om vad det är. Han beställer dock två så jag antar att den ena är till mig. Jag blir förvånad när han slår sig ner på en av barstolarna men jag gör samma sak. Ska vi sitta här när födelsedagen är längre bort? Här uppe är baren konstigt nog tom om man tänker på hur den såg ut där nere. Ljudnivån är dock densamma. Sorlet från samtal här uppe blandat med den höga musiken och rop där nerefrån. Bartendern ställer ner två glas fyllda med någon grön men inbjudande vätska. Niall tar genast ett och tar en stor klunk innan han ställer ner glaset på bardisken igen. Själv tar jag en försiktig sip för att prova den främmande drinken men den är god. Ingen smak av alkohol utan den är söt och fräsch. Jag ställer också ner drinken på bardisken och Niall frågar:

-Did you like it? Jag nickar till svar och fingrar lite på glaset. Niall ben rör sig i snabb takt upp och ner med jeansen glidande mot min hud, han verkar lite smått nervös. 

-Blake... säger Niall försiktigt. Jag flyttar blicken från glaset upp till Niall ansikte som är vridet mot mig.

-Yes? frågar jag. Det blir tyst någon sekund igen innan Niall lutar sig närmare. Helt plötsligt känns det som att jag befinner mig i ett sånt där "movie-moment" där båda har samma tanke, en kyss. Jag lutar mig också framåt i långsam takt och sluter ögonen. Tusen tankar cirkulerar runt i min skalle; Kommer han bara gå till kinden igen? Tänk om han bara skulle viska något? Då blir det här pinsamt. Men när hans läppar äntligen når mina flyger alla tankarna iväg. Hans läppar smakar lite som drinken han beställt och min ena hand är snart bakom hans nacke och hans hand ligger på min rygg. Och hela världen runt omkring försvinner, precis det man ser på film.

---

Here you have it my readers!!! :)