-So why did you go home so sudden? frågar Adam plötsligt.

-Ehm just some boy-trouble, säger jag och sparkar på en burk som ligger slängd på marken.

-Who is it? What did he do? Do you want me to lern him a lesson? säger han oroligt. Jag börjar skratta när han lyfter på armen för att visa sina, inte så stora, muskler.

-No, It's okay now, försäkrar jag och han nickar bara tyst till svar. Plötsligt stannar han vilket jag då också gör och ger honom en frågande blick.

-Wanna go in here? frågar han och nickar mot de som befinner sig alldeles framför oss, en spelhall.

-Bring it on, skrattar jag och går förbi honom in.

---

 

Vattnet tar sig förbi locket och rinner ner över spisen. Frustrerat flyttar jag kastrullen till en avstängd platta för att sedan röra om i såsen och sedan titta till det jag har i ugnen. Förfärat ser jag att lite svarta spår har börjat visa sig på den bruna ytan och jag får snabbt ut den. Klumpig som jag är bränner jag mig dock på tummen och i ren reflex nästan kastar jag ner formen med kladdkakan på bänken och skyndar sedan fram till vattenkranen för att skölja mitt stackars finger med kallt vatten. Jag hör det välbekanta ljudet av vatten som kokar över och vänder trött blicken mot spisen igen där en annan kastull börjat koka över. Med en suck lämnar jag det sköna kalla vattnet och flyttar kastrullen och flyttar sedan tillbaka den andra kastrullen till sin platta för att riset ska kunna bli klart. Jag är inte de vassaste kniven i lådan när det gäller matlagning och nu har jag verkligen tagit mig vatten över huvudet med att laga en trerätters middag. Förrätten var i alla fall klar, det var ju bara en enkel sallad men huvudrätten var ju en helt annan femma. Kyckling fylld med ett äpple och massa kryddor jag aldrig hört talas om förut. Kanske inte låter så komplicerat men för mig är det det. Jag ställer in kycklingen i ugnen för att den ska bli klar medan vi äter förrätten och går sedan bort till presenten jag köpt till Harry idag. Halva natten hade jag och Blake suttit uppe och funderat över vad jag skulle köpa till Harry och sedan kommit fram till att en middag är perfekt men idag gick jag förbi en möbelaffär och det hade slagit mig. Ett bord är precis vad han behöver. Bordet jag valt var i svart trä och ganska lång så det får plats med tre stolar på var sida som jag även köpt i samma material. Jag flyttar ett av glasen jag dukat fram en centimeter för att få det så perfekt som möjligt och för att fördriva tiden. Det rasslar till vid ytterdörren och jag studsar glatt dit med ett brett leende på läpparna.

-Hiiii! säger jag när jag kommer fram till hallen där Harry står.

-Someone is happy, säger Harry och ler åt hur överspelt jag är.

-Why wouldn't I? You're finally home! säger jag och ställer mig på tå för att ge honom en snabb puss. Han besvarar den och tar sedan av sig ytterkläderna. När han är på väg att gå in i själva lägenheten stoppar jag honom.

-Wait, säger jag och ställer mig på tå bakom honom för att kunna lägga händerna över hans ögon. 

-What are you doing? frågar han förvirrat.

-Surprise, svarar jag och knuffar på honom bakifrån för att han ska börja gå. Jag leder honom till bordet där jag dukat upp så fint jag möjligen kan med lite nytt porslin jag också köpt idag.

-Tadaaa! säger jag och tar bort händerna från han ögon. Snabbt byter jag position så jag kan se hans reaktion. Först ser han bara chockad ut blandat med förvirring men sedan bryter han ut i ett skratt.

-You are to perfect, säger han och böjer sig ner för att ge mig en kyss.

-Do you like it? frågar jag hoppfullt.

-I love it, försäkrar han mig.

-Succes! säger jag och höjer knytnäven i luften i en slags segergest. Harry skrattar och säger sedan:

-Is food going to served here? medan han drar med fingret längs en av tallrikarnas kanter.

-Yes, wait here, säger jag och går ut i köket där jag hämtar skålen med salladen. Jag ställer ner skålen på bordet mellan de två tallrikarna och säger sedan:

-Take a seat. Harry gör som jag säger vilket jag gör. Harry häller på mat på sin tallrik och stoppar in en tugga i munnen.

-Was it okay? frågar jag och får en tummen upp till svar. Glatt tar jag en egen potion och stoppar in en tugga i munnen. Precis som Harry visat med sin tumme smakade det bra men hur svårt är det inte att göra en sallad egentligen?

 

Långt efter att förrätten, huvudrätten och efterrätten är uppätna sitter vi fortfarande kvar vid bordet och pratar.

-So how was your last day as a 18 year old boy? frågar jag.

-Really good, got the best present ever, säger han och jag börjar skratta.

-I doubt that, säger jag.

-What are you saying? I love this table! säger han och smeker det med handen. Jag skakar skrattandes på huvudet och när jag tittar på honom igen ser jag att han kommit på någon ide.

-But what about doing the day even better? säger han.

-What? säger jag förvirrat.

-Come, säger han och reser på sig för att sedan ata min hand och leda in mi i sovrummet.

 

Inte så långt osv. men är trött men ville inte göra er besvikna ♥

 

Har dock inte läst igenom det så stavfel osv kan förekomma