-Thanks babe, säger han och placerar en kyss i mitt hår innan han tar emot kläderna och ber mig hålla i smörgåsen medan han tar på säg dom. Jag tar en liten tugga av mackan och följer varenda rörelse Harry gör medan han drar på sig jeansen och tröjan. När han är klar tar han fram ett par strumpor från ur garderoben och fixar till håret en sista gång innan han tar tillbaka mackan som nu är tre tuggor mindre än när han gav den till mig. 

-I really need to get going but I'll see you tonight around eight, säger han och kysser mig en sista gång innan han vänder sig om och går.

-I love you! ropar han innan dörren går igen och jag hinner inte ens svara med ett "I love you too". Och i min ensamhet kryper jag tillbaka under täcket, stänger ögonen och somnar om.

---

  

 

När jag kliver ut från sovrummet nästa morgon ser jag att Elise sitter vid köksön med en kopp kaffe i handen och näsan i en tidning.

-Good morning, säger jag och hasar över golvet fram till kylskåpet för att finna något att äta.

-Good morning, säger Elise och vänder upp blicken en kort sekund för att möta mina ögon. 

-Has Harry already left? frågar jag medan jag ställer fram porslin och mat till mig själv. Elise nickar bara till svar, tidningen verkar vara väldigt intressant så jag säger inget mer utan börjar bara äta ur skålen med mjölk och cornflakes jag fixat. 

 

När jag ätit upp frukosten återvänder jag till sovrummet och slår mig ner i sängen med mobilen i handen. Elise hade slitit sig från tidningen en kort sekund för att fråga om jag skulle hänga med Niall ikväll då hon skulle fixa middag till Harry. Jag hade bara ryckt på axlarna till svar för jag visste ju inte. Nu när vi äntligen är sams vill jag ju inte direkt klänga efter honom hela tiden. Jag har aldrig dejtar förut och vet inte riktigt hur det går till. Det slår mig att jag ska fylla tjugo långa år och att jag aldrig haft en pojkvän. Med det i bakhuvudet bestämmer jag mig jag mig för att inte ringa Niall utan Adam som jag inte hört av sen vi var och "shoppade". Signalerna går fram och tillslut rasslar det till och någr andetag hör i andra änden.

-Hello? säger jag lite försiktigt.

-Hello? säger Adam lite smått andfått.

-Hi, it's Blake, säger jag ifall han inte förstått det.

-Oh hi Blake! I've been waiting for you to call. Adams röst låter glad och jag kan höra Londontrafiken i bakgrunden, om han nu befinner sig i London.

-Yeah, I've been waiting to hear from you to, mumlar jag och känner att jag blir lite smått irriterad, han kunde väl ringa själv om han nu ville prata med mig?

-Sorry about that. The day after We met I dropped my phone in the toilet and it doesn't work at all. Luckily I fixed so I have my old number, förklarar han och mitt humör mjukas upp och jag börjar skratta åt hans klumpighet.

-It's not funny, telephones is expensive these days, säger han med ett seriöst tonfall men börjar sedan också skratta.

-So why are you calling just today? frågar han sedan.

-Maybe you wanna hang out tonight? frågar jag och slutar andas i en sekund i väntan på hans svar.

-I would love to, säger han och jag kan höra han le genom telefonluren.

-Great! But I'll text you later, I have to go, säger jag snabbt då Elise ropat på mig.

-Okay bye, säger han och med ett klick är han borta igen.

 

Jag kisar ögonen mot den starka vårsolen som slagit till i London. Snön är nästan helt bort på gatorna och jag har för en gångs skull inte vantar på mig. Elise har dragit med mig till affären för att handla grejer till middagen och vi går nu runt i kvarteret på jakt efter en mataffär då hon bara tagit för givet att det skulle finnas en runt hörnet vilket det inte hade.

-So, was it Niall you were talking to on the phone? frågar hon och jag förstår att hon hållt på den frågan länge.

-No, it was just a friend, säger jag och låter blicken vandra på alla människor som gett sig ut på en dag på stan.

-A friend? Who? säger hon förvånat.

-You sound surpriced? You are not my only friend, säger jag och sätter handen vid pannan som ett skydd mot solen för att kunna titta på Blake.

-Sorry, but who is it? frågar hon nyfiket.

-Just someone I met after you went back to the Us, säger jag och försöker låta oberörd även om det var kul att se hur förvirrad och förvånad Elise var över det.

-So you are hanging out with her tonight instead or what? 

-Ehm yes, säger jag och ignorerar det faktum att hon sagt "her" och inte "him". Hon nickar bara till svar och vänder blicken från mitt ansikte och framåt på trottoaren.

-Oh look! utropar hon och pekar lite snett över vägen. Jag följer hennes pekande arm med blicken och ser att det är en mataffär hon syftar på.

-Come on! utropar hon glatt och tar tag i min handled för att dra med mig.

 

Jag vandrar med snabb takt mot punkten där jag och Adam bestämt oss för att träffas. Han står redan där ser jag när jag kommer närmare och när han ser mig höjer han handen för att vinka. Jag vinkar till svar och ökar på de sista stegen som är kvar.

-Hello, säger jag och ler.

-Hi, säger han och ett leende sprider sig även i hans ansikte.

-It's nice to see you! säger jag glatt.

-It's nice to see you to, säger han.

-And it's nice to hang out with a friend like this you know, säger jag och för ett ögonblick ändras Adams glada blick till en lite mörkare nedstämd ton men de ändras snabbt tillbaka. Det bara blixtrar till kan man säga.

-Yeah, säger han och vänder sig mot fönstret vid biosalongen där dom satt upp affischer på vilka filmer som visar för tillfället.

-So which one? frågar han.

-Ehm I don't know, can't we ask the person wo is selling the tickets to surprice us? frågar jag glatt.

-Yeah, sure, säger han med en axelryckning. Vi går in i och ber som sagt kvinnan i kassan att bara ge oss biljetter till någon random film för att överaska oss. När vi får biljettern undviker vi att titta vilken filmtitel som står på dom utan tittar bara på vilken salong vi ska till. När vi hittar rätt går vi in och sätter oss på en bra plats i mitten av salongen. Inte många har kommit än och med öronen på spets hör jag att någon säger att det börjar om tjugo minuter. Vi är tidiga alltså. Men för att fördriva tiden så berättar jag om min resa hem till New York och han berättar lite mer detaljerat om hur hans mobil hamnat i toan.

 

Filmen är slut och den lite kyliga luften slår till oss när vi kliver ut från biosalongen. Jag tar ett djupt andetag av den friska luften och njuter av energin som genast sprider sig i kroppen. Solen har gått ner för länge sen och det är bara fönstren från husen runt omkring och bilarna som lyser upp staden. Vi börjar vandra längs trottoaren och stannar vid ett kvällsöppet café för att köpa med oss kaffe och en varsin muffin.

-So why did you go home so sudden? frågar Adam plötsligt.

-Ehm just some boy-trouble, säger jag och sparkar på en burk som ligger slängd på marken.

-Who is it? What did he do? Do you want me to lern him a lesson? säger han oroligt. Jag börjar skratta när han lyfter på armen för att visa sina, inte så stora, muskler.

-No, It's okay now, försäkrar jag och han nickar bara tyst till svar. Plötsligt stannar han vilket jag då också gör och ger honom en frågande blick.

-Wanna go in here? frågar han och nickar mot de som befinner sig alldeles framför oss, en spelhall.

-Bring it on, skrattar jag och går förbi honom in.

---

comment♥

 

Fixar bilder imorgon, I'm tired!