-Okay I'll see you later, säger jag och ger Harry en snabb kyss innan jag försvinner ut igenom bildörren. Klockan har hunnit bli tre och Harry har skjutsat mig och Blake till stan för att shoppa! Jag har varit här i London i snart en vecka och det enda jag köpt är tuggummi typ. Jag börjar vant gå nerför gatan där Harry släppt av mig med Blake bredvid mig. Jag har varit här några gånger tidigare och hittar faktiskt ganska bra. 

-I jus need to take out some cash just in case, säger Blake och nickar mot en pengarautomat.

-I'll wait here, säger jag och sätter mig ner på en bänk. När jag sedan ser Blake komma gående emot mig efter att ha tagit ut pengar reser jag mig upp och tar någa steg fram för att möta henne.

-Whore! hör jag någon ropa bakom och jag vänder mig om för att se vad som händer, är det några som bråkar? Något träffar min axel och när jag kollar ner för att se vad det är ser jag krossat äggskal och dess innehåll utsmetat på min röda jacka. När jag tittar upp för att se vem det var som kastat ser jag fyra tjejer stå lite längre bort och skrattar. Rätt som det är ser jag ett nytt ägg flyga imot mig, sen ett till och ett till. 

-You stupid ugly bitch, Harry is mine! ropar en av tjejerna innan dom springer iväg åt andra hållet. Jag står bara där förstenad, tårarna bränner i ögonen men jag vill verkligen inte börja gråta såhär mitt på stan. Och inte för att några avundsjuka one direction-fan som inte ens känner mig har äggat mig och skrikit elaka ord. Människorna runtomkring mig ger mig medlidande blickar men ingen gör något mer, jag känner mig ensammast i världen. Plötsligt ställer nån sig framför mig och kramar om mig. Det går så snabbt att jag hinner se vem det är men förstår snabbt att det är Blake. Tårkanalen brister och det börjar forsa och jag hulkar och snörvlar.

-Let's go home, viskar Blake och släpper mig sakta. Jag nickar till svar och torkar bort tårarna som rinner nerför mina kinder.

-Come, säger hon och ler vänligt. Hon tar mig under armen och drar med mig mot en taxi som stannat längs trottoaren.

-Hi can you drive us home? frågar Blake chauffören som står lutad mot motorhuven i väntan på kunder. Han skiner upp i ett leende och öppnar bildörren åt oss. Vi hoppar in och han hoppar in i förarsätet och startar bilen. Han svänger ut på vägen och Blake rabblar upp vart han ska köra. Jag lutar mig mot fönstret och händelsen spelas upp gång på gång i mitt huvud. Tårarna kommer igen och jag snörvlar tyst till. Jag känner en hand på min axel och vänder mitt huvud mot Blake och ger henne en tacksamt leende som jag tror jag misslyckas totalt med.

-Can I ask what happened? frågar chauffören försiktigt och tittar på oss i backspegeln.

-Some idiots egged her, fräser Blake.

-Oh my, DIíd thet have any reason for doing that? frågar han och man kan se medlidandet i  hans ögon.

-I'm daiting their big love, säger jag med en suck.

-Jealousy change people till something bad, säger han och skakar på huvudet. Jag nickar till svar och plötsligt är vi framme vid Harrys lägenhet. Vi tackar och Blake betalar innan vi kliver ur taxin. Direkt när vi kommer in i lägenheten slänger jag mig ner på soffan och sätter händerna framför ansiktet. Blake slänger sig ner bredvid mig och suckar högt.

-They are not worthy of your tears you know, säger hon.

-Yeah but It's just so hard! I don't check my mentions any more you know, säger jag.

-You can't avoid it forever.

-I know but you should think about that before you and Niall goe any further.

-Yeah but I can handle it, we will always have each other.

-Yeah that's of course, säger jag och känner en liten lättnad skölja över mig. Jag har aldrig tänkt på det, att jag har Blake att snacka med om allt och inget. Det blir tyst och vi ligger bara där i soffan ett tag.

-Well I think we should do something fun to get our minds on something else, säger Blake till slut och sätter sig upp i soffan. Jag stönar till, till svar och ligger kvar i den bekväma soffan.

-Come on! säger Blake och reser sig upp och drar mig i armen för att få mig upp ur soffan och tillslut måste jag ge med mig och ställer mig upp bredvid henne.

-We should start with washing our jackets though, säger hon och tittar ner på sin svarta jacka som blivit nerkladdad med ägg när hon kramat mig.

-Yey fun! säger jag med ironi i rösten men spricker sedan upp i ett leende, Blake må vara den bästa vännen i hela världen. Hur kunde jag ha sån tur att jag både träffat henne och Harry?

-Blake, I love you, flyger det ur mig.

-Aww love you to, säger hon och slår armarna runt mig i en kram.

 

Två timmar senare står det en äppelpaj i ugnen och vi har precis blivit klara med att städa köket och slänger oss ner i soffan för att titta på tv medan vi väntar på att pajen ska bli klar. Skrammel hörs från ytterdörren och strax kliver Harry in.

-Are you home alredy? frågar han förvånat. Jag och Blake tittar på varandra och Harry tittar på oss med ett stort frågetecken i pannan. Egentligen vill jag nog inte berätta om det här för det kommer bara göra honom orolig men innan jag ens hunnit tänka klart har Blake öppnat munnen.

-Elise got egged by some one direction-fans, säger hon irriterat och jag kan se Harrys ansikte gå från förvirrat till chockat.

-What? säger han och spärrar upp ögonen. Jag vänder blicken ner i knät där jag snurrar min ring runt och runt mitt finger. Han skyndar fram mot mig och sätter sig ner bredvid mig i soffan.

-Is this true? frågar han argt. Jag skruvar nervöst på mig, jag är inte van vid att se Harry så här.

-Is it? säger han högre och tar tag i min handled för att få mig att sluta hålla på med ringen och titta på honom istället.

-Ehm yes, får jag ur mig till slut och jag vågar inte möta hans blick.

-Oh my god, säger han för sig själv och släpper min handled och när jag tillslut vågar titta upp från mitt knä ser jag att han har ansiktet i änderna och skakar frustrerat på huvudet. Blake som sitter på andra sidan Harry ger mig ett oroligt ögonkast. Jag känner att tårarna är på väg igen och jag snörvlar till. Harry tittar snabbt upp på mig och när han ser att jag är på väg att börja gråta kramar han om mig hårt.

-Oh Babe, säger han med en medlidsam suck samtidigt som han drar med handen över min rygg för att trösta mig. Tårarna börjar spruta och jag stänger ögonen och fokuserar på att andas in Harrys doft och tänka på annat och till slut har jag lugnat ner mig. Harry släpper mig och letar sig in i mina ögon och stryker med sina tummar över mina kinder för att torka bort tårarna. Jag ser en ensam tår leta sig nerför hans kind.

-Why are you crying? frågar jag förvånat.

-Because you are crying, säger han och jag känner hur jag rodnar, varför vet jag inte.

-I love you Elise and I hope that nothing can come between us, säger han sedan och ler lite smått.

-I feel the same way, säger jag och vågar på mig ett litet leende.

-Who want some pie! Jag vänder mig om och där står Blake och med tallrikar, skedar, vaniljsås och pajen balanserande i händerna. Jag hade inte ens märkt att hon lämnat soffan.

-Me! säger Harry glatt och hjälper Blake att ställa ner allt på soffbordet.

-I think you could make it as a waitress Blake, säger jag och alla tre skrattar. Jag är nog väldigt lyckligt lottad ändå.

---