”Hallå, hallå, vad sa han? Vad ville han?” Träningen är slut och jag och Alex är på väg tillbaka till våra rum. Hon är på väg att spricka av nyfikenhet och jag skrattar åt henne. Innan hade nästan hela laget hoppat på min och bombarderat mig med frågor men jag hade smidigt tagit mig ur det. 

”Han ville ha mitt nummer” säger jag lite tyst. Alex tvärstannar och stirrar på mig.

”Du skämtar med mig va?” frågar hon och gapar stort.

”Nä, det gör jag faktiskt inte.”

”Jag vill ha hela mötet in i minsta detalj, pronto!” säger Alex och vi börjar gå igen. Vi går förbi Meredith och jag vinkar till henne och säger hejdå men till svar får jag bara en snörpning på munnen innan hon kastar håret över axeln och börjar prata med några tjejer från laget. Konstigt.

(bild kommer någon annan dag)

12:07 får jag mitt första SMS från Niall. Det är mitt under lunchen och jag sitter med Alex och äter varsin pastasallad. Just idag, på tisdagar, så är Alex den enda av mina vänner som jag har lunch tillsammans med. Jag blir lite förvånad när mobilen plingar till för jag är inte direkt personen som får SMS eller skickar SMS. Min umgängeskrets är inte på det sättet helt enkelt. De enda SMSen vi skickar till varandra handlar mest om vart, när och hur vi ska träffas. Och jag kan inte ljuga och säga att mitt hjärta inte tar ett litet skutt när det är ett nummer jag inte känner igen. Jag öppnar SMS:et och läser:

Hej! Vad händer? J xx

Snart trillar även ett till in:

och det är Niall btw

Ett stort leende sprider sig över mina läppar och jag tittar förvånat upp på Alex som inte kommenterar det. Hon är djupt försjunken i en tidning och verkar inte vara medveten om omvärlden. Jag återgår till mobilen och funderar över vad jag ska svara. Jag har aldrig haft det svårt för att prata med folk men att SMS:a var något helt nytt för mig. Till slut skriver jag in ett svar och skickar iväg det.

Hejsan! jag knaprar på en pastasallad, och vad händer i ditt fabulösa liv? Xx

Haha det låter trevligt. Själv så jobbar jag ;) xx

Jo det är det väl, förutom att min vän ägnar sig mer åt en tidning än åt mig

Om det var jag skulle jag inte kunna slita blicken ifrån dig xx

Hela min kropp hamnar i något slags paus-läge när de senaste SMS:et trillar in. Jag stirrar på det en stund och funderar över vad det kan betyda. Han måste ju mena att jag ser bra ut eller hur? Åh nej nu börjar jag rodna.

Tack, antar jag haha xx

”Jag har nog aldrig sett dig SMS:a.” Jag hoppar till och ser att Alex nu har slitit blicken från tidningen.

”För att jag aldrig brukar SMS:a.”

”Så vem är det som får sådan specialbehandling?” Frågar hon nyfiket.

”Ingen.”

”Hur var det med att man inte kan SMS:a med ingen?” Säger hon och höjer ett ögonbryn. ”Åh är det Niall?” frågar hon sedan högt. Jag kollar mig omkring för att se så ingen reagerat på namnet hon precis i princip skrikit över cafeterian.

”Kanske.”

”Vad skriver han?” Frågar hon nyfiket och lutar sig lite över bordet som att hon skulle hunna se mobilen då.

”Inget speciellt.” Säger jag och låser mobilen och lägger den upp och ner på bordet. Jag känner helt enkelt inte för att läsa upp vår konversation för henne.

”Men kom igen!” Klagar hon och jag tar en tugga av min sallad.

”Hur mycket fick jag höra ur dina och Shanes SMS?” säger jag och Alex gör en ledsen min.

”Visst, gör som du vill.” Säger hon och spelar oberörd.

Och den kvällen ligger jag och Alex i varsin säng och SMSar. Vi måste ju få pris för vår socialitet tycker jag, lägg märke till sarkasmen där.

*

Så när kan vi ses igen? Xx

Jag ler när jag läser SMSet från Niall. Skolkorridoren är livlig då de flesta har lunch precis nu och jag får ursäkta mig när jag går in i en killes axel.

Som en dejt? ;)

Jag skickar iväg SMSet och stoppar sedan ner mobilen i väskan innan jag går in i cafeterian. Jag köper en macka och en juice och tittar sedan ut över lokalen i jakt på tjejerna från fotbollslaget som har lunch samtidigt som jag. Dom sitter i mitt i smeten lite längre bort och jag banar mig igenom alla bord och stannar framför mina vänner.

”Tjäna!” Säger jag med ett leende och sätter mig ner på en ledig plats.

”Hej.” Får jag till svar av de flesta och en nickning av vissa. Meredith sitter dock med blicken ner i sin sallad. Hon ser ut att inte vilja bli störd så jag låter henne vara.

”Så hur går det med Niall?” Fråga Maggie som är en av tjejerna i laget. Hon är en sån där person som alla gillar utan att hon egentligen vet om det. Hennes gröna ögon lyser alltid av glädje och hon är alltid trevlig mot alla.

”Vadå?” Säger jag oskyldigt och tar bort plasten från mackan.  Jag kommer och tänka på om han har svarat på mitt SMS men vill inte ta upp mobilen nu för jag kan ana hur de andra kommer reagera.

”Niall Horan kommer till vår fotbollsträning och frågar efter dig och jag tror inte det var för att fråga efter tips om hur man skjuter i krysset.” Säger Maggie och tar en tugga av sitt röda äpple. Resten av tjejerna instämmer och jag suckar tyst. Det känns som att jag inte får berätta om Niall för någon annan, jag vet inte riktigt varför. Kanske för att han är en stor popstjärna och det känns som att man berättar alla hans hemligheter han försöker hålla undan från världen. Men han är ju trots allt en vanlig kille och jag borde behandla honom som en också, det är nog det han vill dessutom.

”Han har SMSat några gånger.” Säger jag tills slut.

”Va?” ”Vad skriver han?” ”ska ni träffas snart?” ”Har ni inte träffats?” Frågorna kommer från alla håll och jag känner mig lite lost i all uppmärksamhet.

”Hemligt.” Säger jag lurigt 

Jag känner mig som en dålig människa efter sån här dålig uppdatering