När flygplatsrösten säger att flyget från New York har landat pirrar det till lite i min mage, inte av nervositet utan av glädje. Jag har inte träffat Blake på mer än en vecka och jag har faktiskt saknat henne. Snart ser jag Blakes mörkruna hår över folkmassan som kommer ut i ankomsthallen. Jag lämnar Harry som står bredvid mig och skyndar fram till henne. Jag slänger mig över henne ger henne en stor kram så hon vinglar till lite men hon skrattar bara åt det. 

-Hi El! säger hon glatt och tar tag i rullväskan som hon släppt för att krama mig tillbaka.

-Hi! säger jag glatt. Hon följer efter mig när jag går bort mot Harry som står på precis samma plats där jag lämnat honom.

-Welcome to London! säger han och sträcker ut armarna för att ge henne en kram. Hennes annars äppelvita kinder blir rosa när hon nervöst kramar honom. Blake blir aldrig nervös, det var hon ju inte ens när vi träffat hela bandet backstage men nu är hon det och jag ler bara åt hur söt hon är.

-Thanks, säger hon och tar ett kliv tillbaka. Vi börjar gå ut från flygplatsen, väl ute slänger Harry in Blakes väska i bilen och vi tre hoppar in. Under hela resan pratar jag och Blake non stop medan Harry bara kör. När vi stannar utanför Harrys lägenhet spärrar Blake upp ögonen.

-I can't believe that I am going to stay in Harry Styles apartment, säger hon fascinerat. Jag ler mot henne och kliver sedan ur bilen. Som den gentleman Harry är tar han Blakes resväska över parkeringen och upp för trapporna. Jag kan höra Blake viska omg hela vägen från bilen fram till Harrys dörr. Harry låser upp dören och alla går in.

-And here is your room, säger Harry som redan har gått fram till rummet jag haft fram till idag. Blake går snabbt dit och kikar in.

-Really! Omg it's perfect, säger hon och tar sin resväska för att gå in. Jag tar av mig vinterjackan och byter ut mina uggs mot raggsockorna. Harry går in på toaletten så jag blir själv kvar i hallen/vardagsrummet/köket. Jag går och sätter mig på en av barstolarna och tar upp mobilen för att logga in på twitter. Jag hör steg och kollar upp och ser att Blake kommit ut från rummet som nu tillfälligt är hennes. Hon går runt i lägenheten och kollar på varenda liten detalj samtidigt som hon viskar "omg". Jag ler åt henne och återgår till mobilen och twitter.

-Omg is this you and Harry? You two are just too sweet, hör jag Blake säga. Jag tittar upp och ser att Blake står och tittar på bilden från London Eye, jag ler till svar och känner mig stolt på något sätt.

-I actually don't know if it's going to be fun living with a couple, säger Blake och börjar gå över rummet mot mig.

-Eh, you used to hang out with me and Chris, påpekar jag.

-Are you serious? Didn't you notice that I always went home when he came over?

-You did? säger jag och tittar förvånat på Blake.

-Yep, you were always giving each other compiments and kissing and hugging, säger hon och rynkar på näsan. Jag skrattar åt henne och säger sedan:

-Get your own boyfriend then.

-For some pople it isn't that easy, säger hon och sätter sig på den ena barstolen.

-We are going to a big party tomorrow with a lot of cute british boys, I'm sure you will find someone, säger jag.

-Yeah I totally want my boyfriend to live on the other side of the atlantic ocean, säger hon sarkastiskt och jag himlar med ögonen.

-You see, You are to fastidious, säger jag.

När vi ätit upp vår frukost lämnar vi caféet och börjar gå längs Londons gator.

-Have you gone on the London eye? frågar Harry.

-Actually not.

-Let's go then! säger han och går fram till vägkanten för att fånga en taxi. Londons taxibilar är dom sötaste jag någonsin sett i massor av olika färger. Den här gången stannar en rosa och jag hoppar glatt in. Taxin stannar och vi får gå den sista biten fram till det gigantiska parisehjulet. Vi går direkt in och köper biljetter och ställer oss sedan i kö för att få kliva på. Innan vi kliver på kollar dom om vi har vapen på oss och kör med en metalldetektor över våra kroppar. När vi kliver in i den stora glasbubblan säger jag:

-Luckily I didn't bring my handgun. Harry skrattar och nickar till svar. Som alltid får man dela vagn och bänken i mitten är redan occkuperad så vi ställer oss vid glasväggen för oss själva. Vi börjar åka och det pirrar till lite i magen, det är ju faktiskt ett ganska högt hjul. Harry pekar och visar mig olika saker på vägen upp. När vi nästan är uppe tar jag upp min mobil för att ta bilder. När vi stannar allra högst upp tar jag en bild på oss båda med London i bakgrunden och twittrar den sedan. När jag stoppat ner mobilen i min handväska tar Harry tag i mina axlar och drar mig närmare för att ge mig en kyss. Jag känner att våra medressänerer kollar på oss men jag orkar faktiskt inte bry mig. Hjulet startar igen med ett ryck och jag tappar balansen och går in i Harry. Han tar emot mig och vi börjar skratta. 

-You know they take a photo right? frågar Harry.

-They do? frågar jag förvånat.

-Yes.

-When?

-When you are nearly at the ground. Jag nickar till svar och tittar ut där vi ser mindre och mindre av staden. Jag vill faktiskt inte att åkturen ska ta slut.

-Come, säger han och drar med mig till en annan del av vagnen. Han vänder sig mot mig och ger mig en kyss med armarna runt min midja och jag lägger armarna runt hans nacke. Omvärlden försvinner och jag märker knappt blixten som kommer när fotot tas. Vagnen stannar och inte förens då släpper Harry taget om mig. Vi står bara där ett tag och tittar på varandra medan vagnen töms på medresenärer. Harry ger mig ett leende och säger:

-Let's go get the photo. Han tar min hand och jag följer efter honom. Han köper fotot där vi står längst fram och kysser varandra medan de andra är helt ovetande om att de tar kort, det ser iallafall ut så. 

-Oh my god I look so wierd without makeup, säger jag med blicken på fotot.

-Shut up, you're beautiful, säger han och pussar mig på kinden. Jag känner att jag rodnar och fäster blicken på mina skor. 

-So, something more ypu haven't seen in London? frågar Harry.

-My mum hate sightseeing so the only things I have seen is hotelrooms, resturants and inside of the stores, säger jag.

-Then we have a lot of things to do, säger han glatt.

-Can we go to madame tussauds? frågar jag.

-Ofcourse! säger han och snabbar på stegen för att fånga en taxi.

-Do they have one direction dolls? frågar jag när vi satt oss i bilen.

-Actually they do. Jag spärrar upp ögonen och skrattar till.

-This will be fun, säger jag och lutar mig tillbaka i taxin.

 

När vi gått runt inne på madame Tussauds i nästan en timme och tagit kort med nästan varenda vaxdocka skymtar jag en lockig kalluffs.

-There you are! ropar jag och småspringer fram till vax-Harry som sår bredvid de andra killarna. Harry kommer efter och skrattar åt mig.

-Take a photo! säger jag och ställer mig mellan Harry och Liam och poserar. Harry tar några bilder sedan övertygar jag honom om att ställa sig bredvid sig själv i vax. Jag tar några foton sedan säger vi hejdå till vax-one direction och går vidare. 

När vi tillslut har gått igenom hela madame Tussauds har klockan hunnit bli sju och bådas magar kurrar.

-Do you wanna eat out? frågar Harry.

-You know what? I am so tired, can't we just go home and order something? säger jag och känner faktist att en gäspning är på väg men jag håller den tillbaka.

-Yeah ofcourse, säger han med ett leende. Någonting säger mig att det är precis vad han vill.

Det första Harry gör när vi kommer hem är att sätta upp fotot från London Eye på väggen sedan går han iväg till köket för att beställa pizza. Jag står kvar och studerar fotot ett tag. Så lyckliga vi ser ut, så glada, så kära. Jag ler åt mina tankar. Plötsligt känner jag två armar runt min midja och Harrys haka mot min axel.

-We are the most beautiful couple right? säger han som om han kunde läsa mina tankar. Jag nickar till svar och vänder mig sedan om och kysser honom.

 

Tjugo minuter senare sitter vi framför Tvn med varsin pizzaslice i handen.

-I have actually never done this, säger jag.

-Done what? frågar Harry.

-Eating pizza in front of the TV.

-Never? säger Harry förvånat.

-Never, svarar jag och tar lyckligt en ny tugga.

---

Och förlåt igen för att det inte kom upp något kapitel igår. Åkte bort, fick gäster, det föddes kattungar och så var det OS-invigningen. Busy day! Tycker dock att kapitlet blev ganska långt?

Yes yes I know det inte finns one direction vax dockor.... än! Men ville göra det roligare ^^

Och förlåt om jag gjorde er hungriga med pizza-bilden.

-I love it! säger han och plockar upp en marabou. I kartongen finns nämligen massor av svenskt godis och annat gott. Jag ler åt honom när han snabbt sliter av papperet och tar en rad med choklad och ger till mig och tar sedan en till sig själv. Jag bryter av en ruta och stoppar i munnen och vi sitter tysta och äter våran choklad.

-I guess this is my breakfast then, säger jag när han räcker mig en ny rad.

-I haven't eaten neather, maybe we can go out and eat breakfast? frågar Harry.

-Yeah, säger jag och nickar glatt.

-Go get dressed then so we can go, säger Harry. Jag gör som Harry säger och hoppar ner på golvet och försvinner in på mitt rum.

---

Vi går längs den skottade trottoaren i jakt på ett café. Klockan har hunnit bli tolv och aktiviteten på Londons gator är hög. 

-There! säger Harry och pekar mot ett café längre fram på gatan. Vi snabbar på stegen för att komma undan kylan och in på det varma cafét. Vi går fram till kassan och beställer. Vi får vårat kaffe eller te och sätter oss ner vid ett ledigt bord i väntan på resten av frukosten vi beställt. Caféet är nästan tomt, bara två män i kostym har haft samma frukost idé som oss. 

-So is Blake coming? frågar harry.

-Yes, tomorrow at two o'clock. She was so happy when I said that she could come, säger jag och skrattar.

-So should we pick her up? And were will she be staying?

-Yeah if it's okay, she can be quite confused and I don't know were she will stay. Harry nickar till svar och det blir tyst en stund. Jag vänder blicken ut mot gatan där människorna stressar förbi med telefonerna mot örat eller shoppingkassar i händerna.

-Elise, can I ask you something? säger plötsligt Harry försiktigt. Jag tittar på honom och ser att han är lite nervös.

-Ofcourse Harry! Han sväljer och öppnar sedan munnen.

-Well, I really like you Elise and I hope ypu feel the same so I like wondered if you want to be my girlfriend? Like for real. It would be nice to know were we stand you know, säger han med blicken fladdrande mellan bordet och mig. Jag ler mot honom, åt hur söt han är när han är nervös.

-I really like you Harry... säger jag och jag ser hur rädd han är för vad som kanske kommer att komma ut ur min mun.

-And I would love to be your girlfriend, Harry! säger jag och ett leende sprider sig på bådas ansikten.

-Really?! säger han glatt.

-No, säger jag och leendet på mina läppar försvinner och Harrys leende bleknar och han ser förvirrad ut.

-I'm just messing with you, säger jag och ler mot honom igen. 

-So you are my girlfriend then?

-Yes! Han visar sina vita tänder i ett leende igen och så böjer han sig över det lilla runda bordet och kysser mig lätt på läpparna. Han lutar sig tillbaka i stolen igen och säger:

-But then you can move in with me and Blake can have the room you have.

-Why are so desperate for me to sleep in the same bed as you? frågar jag men med ett leende på läpparna.

-But it's at night I miss you the most. You know, you lay there in the dark and think and I always think about you! And I miss you even though you are in the room next to mine, säger han och ger mig en ledsen blick jag inte kan motstå.

-Okay then! säger jag. Harry skiner upp och ler stort mot mig. Precis då kommer våra tallrikar med frukost in som servitören ställer framför oss. Vi hugger in med god aptit direkt eftersom klockan hunnit bli lite över tolv och det enda vi ätit idag är lite choklad.

---

Blev inget kapitel igår, förlåt för det! Var borta all day och senare när jag kom hem krånglade bara blogg.se Men nu så! Inte så lång dock men är dödstrött! Godnatt (:

-What did you pick? frågar jag när han sätter in den i DVDn. 

-Saw, säger han med ett stolt leende.

-Why do guys always pick scary movies? suckar jag.

-Because the girls always get scared and want to cuddle, säger han stolt. Jag himlar med ögonen och motstår frestelsen att utmana honom med att jag tänker sitta i andra änden av soffan hela filmen. Jag reser mig upp och springer in i mitt rum för att hämta en kudde att gömma ansiktet i. Harry skrattar åt mig när jag kommer ut igen. Jag sätter mig ner i soffan så nära Harry det går och han sätter igång filmen.

---

Jag slår sakta upp ögonen och märker att jag är kvar i vardagsrummet. Tvn är avstängd och den enda ljuskällan kommer från en liten fönsterlampa. Hade jag somnat under en skräckfilm? Jag sätter mig försiktigt upp och ser att jag legat lutad mot Harry som nu sover. En gäsp kommer ut ur min mun och jag sträcker på mig. Ett mummel hörs från Harry som sedan trött öppnar ögonen.

-Are you awake? mumlar han trött och jag får en ideé om att skoja lite med honom.

-Ssh I think it's someone in the apartment, viskar jag.

-What? säger Harry förvirrat.

-Yes, I heard something from your room, like someone was walking. Harry vaknar till lite och spärrar upp ögonen.

-Are you serious? frågar han och jag nickar till svar.

-Wait here, säger han och reser sig sakta.

-Are you leaving me here alone when it maybe is a crazy murderer in here?

-Come along then, säger Harry och börjar sakta gå mot sitt sovrum och jag följer tätt efter. När han kommer till dörröppningen stannar han till och kikar runt i rummet.

-Check the bathroom, viskar jag och harry börjar sakta gå över sovrummet mot sitt badrum. När han precis ska till att öppna dörren ropar jag:

-Harry! Och precis när han ska vända sig om träffas han av min kudde som jag kastat. Han skriker förfärat till och slår snabbt till kudden så den flyger några meter över rummet. Jag bryter ut i skratt och är tvungen att sätta mig ner på huk. Jag känner att tårar är på väg för att jag skrattar så mycket.

-Omg, you got so scared, flämtar jag fram mellan skratten. 

-No I didn't, protesterar Harry. Mitt skratt lugnar ner sig och jag ställer mig upp igen.

-Yes you did, fortsätter jag.

-No I didn't! Jag skrattar åt honom.

-Good night my little warior, säger jag och går fram till honom och kysser honom på kinden. Sedan plockar jag upp min kudde och går in i mitt rum.

 

När jag kommer ut från mitt rum nästa morgon ser jag att Harry sitter på en av barstolarna och håller på med sin mobil. Framför honom ligget en julklapp fint inslagen i guldigt papper med en lila rosett.Jag ställer mig bakom honom och kikar på mobilen för att se vad han håller på med, han är inne på twitter. Han stänger ner det och lägger ner mobilen på köksbänken innan han snurrar på stolen så han är vänd mot mig. 

-Good morning! Slept well? säger han med ett leende.

-Good morning, indeed, säger jag och lutar mig fram och kysser hans läppar lite lätt.

-I forgot to give you your christmas present! säger han och sträcker sig efter julklappen på köksbänken.

-I have one for you too! säger jag och går in i mitt rum för att leta reda på julklappen jag köpt åt Harry. Den här julklappen är inslagen i rött papper med tomtar på som jag lånat av mormor. När jag kommer ut räcker jag fram presenten som är ganska stor och Harry tittar leende på den. 

-Okay you can open your first, säger Harry och ställer ner sin julklapp bredvid min.

-Okay, säger jag och sätter mig ner på en barstol. Harry sätter sig ner på den andra och följer mig med blicken när jag sakta tar bort inslagspapperet. En mörkblå ask uppenbarar sig. Jag lyfter av locket och där i ligger ett vackert berlockarmand av silver. Två berlocker sitter redan på. Ett H och ett E, för Harry och Elise. Jag plockar försiktigt upp det oc inspekterar det.

-Do you like it? frågar Harry osäkert.

-I love it! Can you help me to put it on? säger jag och håller fram min arm så Harry kan fästa armbandet runt min handled.

-Now it's your turn! It's hard to buy a present to someone who can by whatever they want so I bought something you only can by in Sweden, säger jag och skjuter fram julklappen mot honom.

-It was hard tou buy to you too. I know that you have money too.

-I don't have money, my parents got money, påpekar jag. Harry svarar inte utan vänder blicken mot sin julklapp och börjar skala av papperet. Inuti är det en kartong och när han öppnar den och tittar ner glittrar hans ögon till och ett leende sprider sig på hans läppar.

-Maybe not as good as this beautiful bracelet but... säger jag men avbryts av Harry.

-I love it! säger han och plockar upp en marabou. I kartongen finns nämligen massor av svenskt godis och annat gott. Jag ler åt honom när han snabbt sliter av papperet och tar en rad med choklad och ger till mig och tar sedan en till sig själv. Jag bryter av en ruta och stoppar i munnen och vi sitter tysta och äter våran choklad.

-I guess this is my breakfast then, säger jag när han räcker mig en ny rad.

-I haven't eaten neather, maybe we can go out and eat breakfast? frågar Harry.

-Yeah, säger jag och nickar glatt.

-Go get dressed then so we can go, säger Harry. Jag gör som Harry säger och hoppar ner på golvet och försvinner in på mitt rum.

---

Ett ganska random kapitel (:

När jag hittat min väska på rullbandet skyndar jag mig den sista biten ut till ankomsthallen. När jag får syn på Harry släpper jag allt på golvet och springer dom sista metrarna fram till Harry och kastar mig i hans famn. Harry håller sina armar hår runt min midja men lättar på greppet så jag sakta hamnar på golvet igen.

-Hi! får jag ur mig och Harry skrattar.

-Hello! svarar han och tittar rakt in i mina ögon innan han kysser mig lätt på läpparna. 

-Harry, Harry! hör jag några ropa längre bort. Jag vänder blicken dit och ser några tjejer med kameror och mobiler riktade mot oss. 

-Let's go, muttrar Harry och släpper mig för att ta lite av min packning. Jag tar en av mina väskor och vi går sedan ut från flygplatsen.

-Will they not get angry because you ignored them? frågar jag försiktigt.

-I don't care, they make me angry. I haven't seen you in a month, säger han och stannar vid en blänkande sportbil. Han slänger in mina väskor och öppnar sedan dörren för mig.

-Thanks, säger jag glatt i ett försök att lätta upp stämningen efter händelsen med fansen. han ler mot mig och stänger dörren efter att jag satt mig ner. Han går runt bilen och sätter sig ner på förarplatsen. Han startar bilen och sedan susar vi iväg.

---

Vi kommer inte fram till Harry förren någon timme senare eftersom det var en jättelång seg bilkö. Harry tar min stora resväska och jag tar mitt handbagage och så går vi över parkeringen mot ingången till det höga lägenhetskomplexet där Harry tydligen bor. Eller kanske inte så högt om man jämför med New Yorks skyskrapor.

-I have cleaned just because you're coming, säger Harry stolt när vi börjar gå uppför trapporna.

-You have? Now I feel very special, I know that boys don't clean for anyone, svarar jag med ett leende. När vi gått upp fyra våningar stannar Harry framför en dörr och ställer ner min väska på golvet för att ta upp nyckeln ur fickan. Han låser upp dören och öppnar den och låter mig gå in först. När jag kommer in möts jag av... ingenting. Jag tittar runt i det öppna rummet jag klivit in i och det enda jag ser är en soffa, ett soffbord, den största TV jag någonsin sett och så köket i anda änden av rummet där det står två barstolar vid köksbänken, inget mer. Inte några foton eller några blommor, inte ens gardiner. Det sitter några diplom/priser på väggarna från hans sångkarriär men det är det enda.

-I don't know what clean means in England but that you get rid of all your belongings is a little bit to far, säger jag och tittar mig omkring.

-I'm not home that much so I haven't really cared, säger Harry med ett leende och går över rummet mot en dörr.

-You can sleep in here if you don't want to sleep with me, säger Harry och blinkar. Jag höjer ögonbrynen åt honom och går sedan förbi honom in i rummet. I det här rummet finns det bara en säng med vita sängkläder, två sängbord och en garderob. 

-Wow, when I thought it couldn't get any cleaner, säger jag och sätter mig försiktigt ner på sängen och tar av mig min vinterjacka. Harry ställer min resväska precis innanför dörren och säger sedan:

-Make youself at home, the housetour starts here in ten minutes. Och sedan går han iväg. Jag reser mig från sängen igen och öppnar en vit dörr där ett litet vitt badrum befinner sig  för att se hur det ser ut och sedan går jag fram till fönstret och tittar ut över det numera vita London. Klockan är nio här och det har börjat mörkna och alla stadens ljus börjar tändas. Jag har varit här många gånger förut men det kändes speciellt den här gången. Nu ska jag få se Harrys London. Jag går tillbaka över rummet fram till min resväska och öppnar den. Jag sätter mig ner på golvet och sliter av mig mina snöiga uggs och tar fram mina raggsockor jag fått av mormor i julklapp och sätter på mig dom istället. Medan jag väntar på Harry tar jag upp mobilen och går in på twitter och skriver:

 

 

Sedan loggar jag ut. Jag kollar aldrig mina mentions längre. Jag går in på facebook och kikar runt, mestadels bilder från folks julfiranden även om det var tre eller fyra dagar sedan. Jag hör tre knackningar och kikar upp mot dörröppningen där Harry står. Han har satt på sig en vit t-shirt och jag kan se att kan fixat till håret lite grann.

-Ready for the housetour my young lady? frågar han och sträcken fram handen för att hjälpa mig upp. Jag tar emot den och tar mig upp på fötter. Jag går sedan efter honom ut i vardagsrummet/köket.

-Well here is my very clean kitchen, säger han och pekar på köket.

-And here is my very clean livingroom, fortsätter han och pekar mot delen av rummet där soffan och den stora TVn står. Han börjar gå och stannar vid en öppen dörr.

-And here is were the magic happens, säger han.

-I really didn't need to know that, säger jag och rynkar på näsan men ger honom sedan ett stort leende. Jag kikar in och ser att det här rummet nästan är lika tomt som mitt förutom att det finns en hylla på väggen och en fåtölj i hörnet. 

-And there is a toilet, säger han och pekar mot en dörr nästan precis vid ytterdörren. 

-I would really like to use it, säger jag med ett leende. Harry ler tillbaka och jag går förbi honom och in på toaletten. 

När jag kommer ut står Harry i köket och har tagit fram bröd och pålägg.

-Are you hungry? frågar han och kollar upp från sin smörgås han håller på att bre.

-Like crazy, säger jag och går till köket och börjar bre mig en egen macka. 

-So do you wanna watch a movie? frågar Harry.

-Yeah, okay. What do you got? frågar jag.

-Not much, säger han och nickar mot TV-bänken där det står en rad med kanske tio filmer.

-You know what? I got a movie for christmas. It's called bridesmaids. Wait I can go and get it, säger jag snabbt innan Harry kan protestera och försvinner in i mitt rum. Jag rotar runt i resväskan tills jag hittar den och går sedan ut till Harry igen.

-Here it is, säger jag och håller upp den.

-Have you watched it? frågar jag och går fram för att lägga den på soffbordet.

-Eh no, säger han osäkert.

-So we can watch it then?

-Yeah okay, if I got to choose the next movie.

-Deal, säger jag och går tillbaka till köket för att bre mig en till macka.

När vi fixat några mackor var sätter vi oss i soffan med ett glas O'boy och sätter på filmen.

När filmen är slut reser sig Harry upp och går fram till sin filmsamling och tar fram en film. Fodralet ser oroväckande mörkt ut och jag anar att det är en skräckfilm.

-What did you pick? frågar jag när han sätter in den i DVDn. 

-Saw, säger han med ett stolt leende.

-Why do guys always pick scary movies? suckar jag.

-Because the girls always get scared and want to cuddle, säger han stolt. Jag himlar med ögonen och motstår frestelsen att utmana honom med att jag tänker sitta i andra änden av soffan hela filmen. Jag reser mig upp och springer in i mitt rum för att hämta en kudde att gömma ansiktet i. Harry skrattar åt mig när jag kommer ut igen. Jag sätter mig ner i soffan så nära Harry det går och han sätter igång filmen.

---

Visste ni att det bara finns O'boy i norden???? hur lever resten av omvärlden? DOm får dock dricka det i novellen för jag är snäll :)

 

Jag tror vi alla vet vilken dag det är idag, One directions andra årsjubileum!

Vet inte riktigt vad jag ska säga, bara att jag älskar dom här fem killarna. Har svårt att sätta ord på mina känslor men dom är helt fantastiska helt enkelt.

Och jag är stolt att kalla mig själv en directioner

Grattis pojkar! Jag är så stolt över er ♥

-I need to shower now. We can talk later my prince, säger jag och tar allt jag behöver i famnen för att gå till badrummet.

-Yes and will I see you in a week, säger han med betoning på see.

-Yes I'm so excited!

-Me to, säger han och jag ler för mig själv.

-Now I'm walking into the bathroom so I guess this is good bye, säger jag och stänger dörren efter mig och låser.

-Okay bye, miss you!

-Miss you more.

-Miss you the most. Jag skrattar och lägger sedan på. Jag skruvar på vattnet och klär av mig innan jag ställer mig under den varma strålen.

---

När jag kommer nerför trappan efter duschen står pappa vid ytterdörren.

-There is my beautiful daugther! Are you ready to skii? säger han muntert. Jag nickar till svar och plockar upp mina skidor innan vi ropar hejdå till mormor  och mamma och försvinner ut genom dörren. Solen lyser och snön glittrar vackert så långt ögat kan nå. Vi slänger in all utrustning i mormors bil och sedan sätter vi oss själva i bilen och åker iväg. Så här brukar det vara varje år. Pappa och jag åker skidor medan mamma och mormor är hemma och fixar med mat och lite pynt. När jag och pappa kommer hem ikväll kommer vi klä granen och sedan dricka glögg och titta på film. Varje jul är det samma sak men jag älskar det!

 

24 timmar senare står jag i hallen för att säga hej till alla släktingar som kommer.

-Hej Elise! säger min moster glatt och kramar om mig. Sedan kommer min lilla kusin Maja på 6 år och kramar om mitt ena ben.

-Hej Maja! säger jag och skrattar. Min mosters man kommer in tillsammans med min andra kusin Mattias som är 8 år. Vi går tillsammans in i köket där mormor, mamma och pappa befinner sig. Alla hinner knappt hälsa på varandra innan det ringer på dörren igen, jag antar att det är min morbor och kusin Joakim. När jag öppnar dörren ser jag att jag haft alldeles rätt. Där ute står Morbror Erik och Joakim helt vita av snön som faller ute.

-Hej, säger jag skrattandes och släpper in dom. Dom klär av sig ytterkläderna och tar av sig skorna och följer efter mig in i köket där alla äntligen kan slå sig ner för att hugga in på maten. När maten är uppäten och alla bara sitter och pratar ropar Maja:

-Kalle anka! och hoppar ner från stolen och springer in till vardagsrummet tillsammans med Mattias. Jag och Joakim skrattar åt dom och reser oss sedan för att följa efter. Under programmets gång burrar min mobil till och visar att jag fått ett sms. Den ligger på vardagsrumsbordet och Joakim sträcker sig snabbt efter den. Jag gör ett försök i att ta tillbaka den men Joakim rycker snabbt undan den. Han är bara ett år yngre än mig och väldigt lång.

-Ooh vem är Harry då, din polkvän? säger han. 

-Maybe, säger jag och försöker ta den igen.

-"Merry Christmas sweetie! Miss you like crazy, see you soon xx", läser han upp. Jag himlar med ögonen och fortsätter min kamp med att få tillbaka mobilen.

-Aww, så vad ska vi svara då? säger han och trycker på "svara".

-Om du skriver ett enda litet tecken till Harry får du inte din julklapp från mig, hotar jag. Joakim stannar till och suckar sedan innan han ger mig mobilen.

-Tack, säger jag och skriver sedan ett snabbt svar: "Merry christmas to you too! Even though you are celebrating tomorrow. Miss you more than crazy xx" och skickar sedan iväg det.

När programmet är slut äter vi efterätt och Maja och Mattias tjatar hela tiden om julklapparna. Till slut ställer sig Erik upp och säger:

-Nä nu ska jag väl gå och köpa tidningen. 

-Men det är väl stängt i affären nu? säger Joakim för att retas.

-Nä det är det inte, säger Erik och nickar menande mot småkusinerna.

-Jo dom stänger fyra, fortsätter Joakim. 

-Jag går nu iallafall, säger Erik envist men jag och Joakim brister ut i skratt.

Tio minuter efter att Erik gått knackar det på dörren och Maja och Mattias är snabbt uppe på fötterna.

-Tomten! hör vi det sedan ropas utifrån hallen. Alla reser sig upp från bordet och går ut i hallen där Erik står i tomtedräkt.

-Ho ho, finns det några snälla barn här? säger han med blicken på Maja och Mattias. Det skriker "ja" och springer sedan ut i vardagsrummet där granen och alla julklapparna finns.

-Varför kommer tomten och delar ut alla julklappar när det är vi som köpt dom? Han tar liksom all cred, säger jag till Joakim.

-Ingen aning, det har jag inte tänkt på, säger Joakim med en axelryckning. Vi sätter oss ner i soffan och Erik, eller ja tomten, börjar dela ut julklapparna. När alla julklapparna är utdelade och tomten gått och Erik har kommit tillbaka börjar vi öppna alla julklapparna. Såklart har Maja och Mattias fåt flest och deras ögon glittrar av glädje när dom tittar på sin hög med klappar. Själv öppnar jag mina julklappar försiktigt och inuti hittar jag bland annat böcker, smycken, kläder och pengar. Jag tackar artigt för presenterna och tittar sedan på när alla andra öppnar sina. Under resten av kvällen spelar vi sällskapsspel och äter julgodis långt in på natten. Alla sover över hos mormor den här natten. Hon har ett väldigt stort hus så alla får plats.

 

När jag hittat min väska på rullbandet skyndar jag mig den sista biten ut till ankomsthallen. När jag får syn på Harry släpper jag allt på golvet och springer dom sista metrarna fram till Harry och kastar mig i hans famn. Harry håller sina armar hår runt min midja men lättar på greppet så jag sakta hamnar på golvet igen.

-Hi! får jag ur mig och Harry skrattar.

-Hello! svarar han och tittar rakt in i mina ögon innan han kysser mig lätt på läpparna. 

-Harry, Harry! hör jag några ropa längre bort. Jag vänder blicken dit och ser några tjejer med kameror och mobiler riktade mot oss. 

-Let's go, muttrar Harry och släpper mig för att ta lite av min packning. Jag tar en av mina väskor och vi går sedan ut från flygplatsen.

-Will they not get angry because you ignored them? frågar jag försiktigt.

-I don't care, they make me angry. I haven't seen you in a month, säger han och stannar vid en blänkande sportbil. Han slänger in mina väskor och öppnar sedan dörren för mig.

-Thanks, säger jag glatt i ett försök att lätta upp stämningen efter händelsen med fansen. han ler mot mig och stänger dörren efter att jag satt mig ner. Han går runt bilen och sätter sig ner på förarplatsen. Han startar bilen och sedan susar vi iväg.

---

Äntligen är dom tillsammans på riktigt igen, Wiho!!!

 

Jag öppnar bildörren och vinterkylan blåser in. Jag sätter ner mina uggsbärande fötter på den snötäckta marken och går till bakdelen av bilen för att ta min del av packningen. Jag har med mig två stora resväskor och så mitt handbagage. Mormor står på verandan och vinkar och jag går så fort jag kan med all packning över gången som går upp till det röda huset. Jag krånglar med att få upp väskan för trappen men lyckas till slut. 

-Mormor! säger jag glatt och kramar om henne. 

-Du bara växer och växer, säger hon och sätter sina varma händer på mina kalla kinder. Jag skrattar och tar sedan tag i min packning för att gå in i huset. Mormor bor i ett stort rött hus ute på landet långt uppe i Norrland. Jag älskar att vara här, det är så mysigt och hemtrevligt jämfört med alla gråa höghus i New York. Jag förstår inte hur mamma kunde välja bort det här. Jag släpar upp väskorna för trappan och in på rummet där jag alltid bor när jag är här. Efter att jag lämnat väskorna går jag ner igen. Mamma, pappa och mormor sitter vid köksbordet och pratar när jag kliver in i köket. Tyvär dog min morfar innan jag ens fötts så mormor bor här alldeles själv. Jag sätter mig ner på en ledig stol och lyssnar på samtalet. Mormor var huvudsakligen anledningen till varför mamma lärt mig svenska. Mormor kan inte engelska och nu satt mamma och översatte allt vi sa för att alla ska förstå, pappa kan ju inte svenska. På bordet står mormors hembakade bullar och jag tar en som jag sätter tänderna i. Mormors bullar är något speciellt.

Den svenska tiden visar att klockan hunnit bli tolv men eftersom det bara är eftermiddag i USA är jag hur pigg som helst medan mormor nästan håller på att somna där hon sitter så tillslut ställer hon sig upp och säger att hon ska gå och lägga sig. Mamma, pappa och jag sitter och pratar ett tag men till slut börjar jag faktiskt känna mig lite sömning. Jag reser mig upp och lämnar mina föräldrar för att gå och lägga mig. Eftersom jag mestadels bara suttit på ett flyg idag så hade jag pyjamasen redan på mig och inge smink hade jag heller så det enda jag behövde göra är att borsta tänderna. När min mun är ren slänger jag mig ner i sängen och plockar upp min laptop för att logga in på twitter där jag skriver:

 

 

Jag läser igenom dom senaste tweeten vilket inte var många eftersom resan varit lång och tråkig. Jag smäller igen locket på datorn och ställer den på nattduksbordet och släcker lampan för att sedan krypa längre ner under täcket. 

När jag kommer ner för trapporna nästa morgon ser jag att mormor redan är vaken och sitter vid köksbordet och äter frukost med radion på. 

-God morgon, säger jag med min amerikanska brytning och slår mig ner mittemot mormor.

-God morgon, säger hon och tar en klunk kaffe. Min blick far över frukosten som är framdukad och till slut brer jag en smörgås och lägger på en skinkbit. Jag sitter och läser i en tidning när jag hör att mormor suckar.

-Vad är det? frågar jag oroligt.

-Det är bara den här sången, dom spelar den hela tiden, säger hon och nickar mot radion. Eftersom jag varit så inne i läsandet hade jag inte hört vilken låt de börjat spela, What makes you beautiful. Jag ler lite för mig själv, mormor vet ju inte om Harry.

-Gillar du den inte? frågar jag.

-Kanske inte riktigt min smak, säger hon och jag ler till svar.

-Jag hörde att du träffat en pojke, säger mormor och tittar nyfiket på mig som om hon läst mina tankar tidigare.

-Ehm ja, säger jag osäkert.

-Vad heter han då? 

-Harry.

-Harry? Det hade jag en gås som hette en gång, säger mormor med ett flin. Mormor har som en lite bondgård är med höns och gäss och två hästar.

-Hade du? säger jag förvånat med ett litet leende.

-Ja, det var när din mamma var liten. Jag skrattar till och tar sedan en tugga av min smörgås. Mormor börjar prata om djuren på gården och samtalsämnet Harry glöms snabbt bort av mormor, men inte av mig. När jag ätit upp går jag upp på rummet för att byta om. Innan jag öppnar väskan med kläder tar jag upp min mobil och stirrar på den ett tag. Äntligen är jag och Harry nästan i samma tidszon och jag kan ringa honom när jag vill utan att orora mig för att han sover. Mobilen surrar till och ringsignalen drar sedan igång. Jag hoppar förskräckt till och tappar mobilen på golvet. Jag böjer mig snabbt ner och plockar upp den. På skärmen ser jag bilden jag valt som kontakt bild till Harry vilket betyder att det är han som ringer, vilket samanträffande!

-Hello! säger jag i telefonen.

-Hi beautiful, säger han och ett leende sprider sig direkt på mina läppar.

-If you could see me now, säger jag och tittar mig i helkroppsspegeln. Jag har fortfarande pyjamas på mig och håret är ruffsigt och smutsigt, jag borde nog ta en dusch.

-I wish, suckar han.

-So what are you up to? frågar jag och öppnar resväskan med ena handen.

-Just woke up, I'm going home today, säger han glatt.

-You mean to your family?

-Yes and you are in Sweden right?

-Yep, today we are skiing.

-Just don't fall and die or something, I don't want to lose my beautiful girl.

-I promise.

-Good. Jag sätter mig på huk och kikar bland kläderna, man hör nog mig stöna i telefonen för Harry säger sedan:

-What are you doing?

-Picking out clothes, I don't know which pair of jeans to wear.

-Werent you skiing?

-Yes but not naked.

-I don' think anyone care what you are wearing underneath the skiing equipment, påpekar Harry.

-Bla bla, säger jag på skoj och Harry skrattar.

-I need to shower now. We can talk later my prince, säger jag och tar allt jag behöver i famnen för att gå till badrummet.

-Yes and will I see you in a week, säger han med betoning på see.

-Yes I'm so excited!

-Me to, säger han och jag ler för mig själv.

-Now I'm walking into the bathroom so I guess this is good bye, säger jag och stänger dörren efter mig och låser.

-Okay bye, miss you!

-Miss you more.

-Miss you the most. Jag skrattar och lägger sedan på. Jag skruvar på vattnet och klär av mig innan jag ställer mig under den varma strålen.

---

Ganska långt eh?

Tänk att vi kommit till kapitel 21! Känns som det var igår jag började skriva (:

Har tråkigt och inget speciellt inplanerat under veckan, alla mina vänner är bortresta. Så snälla! Om ni har en novell om one direction, Justin Bieber eller någon annan kändis kommentera en länk till den så jag kan läsa den (:

 

 

-That is answer enough for me, I forgive you Elise and by the way weren't we really together so you couldn't cheat. Lyckan sprider sig i kroppen, Harry hatar mig inte och han förlåter mig. Skuldkänslorna sitter fortfarande kvar men dom lättar lite och jag slänger mig runt Harrys hals.

-Can I kiss you now? frågar han. Jag skrattar och tar bort huvudet från Harrys axel så jag kan komma åt hans läppar. Jag nästan slänger mig över honom med läpparna hårt tryckta mot hans. Först känner jag att han blir förvånad men han kysser mig snart tillbaka. När jag drar mig ur Harrys famn biter jag mig i läppen och ett leende sprider sig sedan på mina läppar, I really like you. Det var så han hade sagt. Harry gillar mig!

---

-You know what! säger jag och sätter mig häftigt upp och tittar ner på Harry som ligger bredvid. Vi har legat i Harrys säng i timmar och bara pratat och vi har nu kommit in på ämnet om avståndet mellan våra hem.

-What? frågar Harry nyfiket.

-We always go to Sweden over christmas and maybe I can fly over to England after and stay over New year!

-Yes! Zayn is having a party at his new house.

-Cool, säger jag och nickar.

-I guess I need to get going, säger Harry och reser sig från sängen samtidigt som han tar upp mobilen ur fickan för att titta på klockan. Jag ställer mig upp jag också och följer Harry med blicken när han tar upp sitt bagage och börjar gå ut från rummet. Jag följer ledsamt efter honom. I lobbyn kramar han om mig och ger mig sedan en snabb kyss på munnen.

-I'll see you soon, säger han med ett leende. Jag ler tillbaka och tittar efter honom när han försvinner ut från hotellet. Det har börjat regna så jag köper ett paraply från hotellet för att kunna gå till Blake som inte bor så långt bort. 

När hissdörrarna åker upp står Blakes mamma där.

-Hi Elise! säger hon och kramar om mig även om jag blivit lite blöt.

-Is Blake here? frågar jag och tar av mig jackan som jag ger till deras hushållerska.

-In her room, säger hon och nickar mot trappan lite längre bort i rummet. Jag tackar och går sedan över rummet mot trappan. 

Jag knackar försiktigt på Blakes dörr och ett "yes?" hörs inifrån. Jag öppnar dörren och kikar in. Blake sitter framför datorn vid skrivbordet och ett leende sprider sig på hennes läppar när hon får syn på mig.

-So, How did it go with Harry? frågar hon nyfiket och snurrar på stolen så hon är vänd åt mitt håll. Jag går in och sätter mig på sängkanten och Blake snurrar på stolen lite till.

-Well, he wasn't mad, börjar jag och jag ler stort när jag tänker på vad som hänt.

-Are you back together? frågar hon nyfiket.

-We were never together, säger jag och Blake himlar med ögonen. 

-But we talked a lot and we kissed, säger jag glatt och studsar nästan där jag sitter.

-You did! säger Blake glatt.

-Yes, and I will go over to England over New year!

-You are? I've heard that Zayn is throwing this huge party at his new house.

-I know, Harry told me about that.

-So it's true?

-Ehm, I guess.

-I'm so jealous of you right now, suckar Blake.

-Maybe you can come to? föreslår jag.

-You think? säger Blake och hennes ögon spärras upp.

-I can ask.

-Omg I love you so much! säger Blake och studsar upp från stolen och slänger sig över mig så jag ramlar bak på sängen. Jag skrattar och knuffar bort henne.

-I guess I love you to, säger jag och knuffar henne lätt på armen.

När jag kommer hem efter några timmar hos Blake letar jag direkt upp mamma och berättar exalterat om dagen och om min England-resa.

-That sounds lovely and he seems like a good boy, säger mamma.

-So I can go? frågar jag glatt.

-Of course. You are nineteen and it's not like you have school to go to. Jag himlar med ögonen men kramar sedan om mamma innan jag glatt springer upp på mitt rum för att boka biljetterna direkt.

---

Inte så nöjd över kapitlet men whatever! ;)

comment little princesses♥

-I will meet him at his hotel, säger jag stressat samtidigt som jag reser mig från sängen och rusar in i min garderob.

-Oooh, säger Blake och jag kan tänka mig hur och vickar på ögonbrynen men jag orkar inte bry mig. Jag tar på mig första bästa par jeans, ett vitt linne, en baseball-jacka och ett par converse. Jag springer ut från garderoben och in i badrummet för att sminka mig och fixa håret. Egentligen skulle jag nog behöva duscha, mitt hår är ett kråkbo eftersom jag haft lockat hår igår. Men jag hinner inte så jag sätter upp det i en slarvig toffs på huvudet. När jag är klar går ur från badrummet och ställer mig framför Blake.

-Do I look good? frågar jag och hon gör en tummen upp åt mig. Jag pustar ut och sliter åt mig en jacka och en väska där jag slänger ner det nödvändigaste. Blake som antagligen vaknat upp långt före mig har redan fixat sig följer efter mig när jag stressar ut från mitt rum och ner till hissen. När vi kommer ut på gatan vinkar jag åt mig en taxi och vi båda hoppar in för att Blake bor på vägen mot hotellet.

---

När jag kliver in på hotellet ser jag att Harry sitter i en av fåtöljerna och väntar på mig. Han kollar upp på en gång och ler mot mig. Jag ler tillbaka och börjar gå mot honom och han reser sig upp och möter mig med en kram. 

-Hello beautiful, säger han när han släppt taget om mig. Jag rodnar och flackar med blicken runt i rummet innan den fäster sig på Harrys leende ansikte.

-Hi, säger jag och hans leende smittar av sig.

-Should we go? säger han och tittar bort mot hissen. Jag nickar till svar och vi går över rummet mot hissen. Han trycker på hissknappen och hissdörrarna öppnas på en gång. Vi kliver in och under hela färden upp är båda tysta. Jag är nervös för vad han ska säga, om han hatar mig. Fast om han kommer till New York i två dagar för min skull kan han väl inte hata mig, eller? Hissen stannar och dörrarna glider upp. Korridoren vi kliver ut i har heltäckningsmatta och vita väggar med vackra tavlor. Jag följer efter Harry till höger och vi går bara förbi några fåtal dörrar innan han stannar och tar upp en nyckel som han trycker in i låset. Dörren glider upp och ett enkelt vitt rum visar sig. Jag går in efter Harry och sätter mig försiktigt ner på sängkanten. Harry sätter sig bredvid och det blir tyst ett tag.

-I have missed you very much Elise, säger plötsligt Harry. Jag tittar upp på honom snabbt men vänder snabbt bort blicken när kinderna blir varma.

-And you are so cute when you're blushing, säger han och lägger fingrarna under min haka för att vända mitt ansikte mot honom. Jag vänder upp blicken och möts av hans fantstiska gröna ögon. Gröna ögon är så vackert, det har jag alltid tyckt men det är något speciellt med Harrys. Han böjer sig framåt och jag förstår att han är på väg att kyssa mig. Även om jag så himla gärna vill kyssa dom där läpparna kan jag inte på grund av min ångest sen händelsen med Chris så jag knuffar lätt till honom och säger:

-Harry, we were going to talk. Harry tittar ursäktande på mig och vänder blicken ner i sitt knä i några sekunder innan han tittar upp på mig igen.

-So let's talk then so I can kiss you before I die, säger han och ler. Jag är förvirrad, varför vill ha kyssa mig?

-Why do you want to kiss me after what I did? säger jag.

-Because I really like you maybe? säger han fortfarande med ett stort leende på läpparna.

-But I kissed another guy Harry! säger jag lite irriterat.

-At least you got the guts to tell me.

-But... säger jag men kommer inge längre. Jag vet inte vad jag ska säga. Harry tar min hand i sin och tittar djupt in i mina ögon.

-Look, you are not together with this guy right? säger han och jag skakar på huvudet till svar.

-That is answer enough for me, I forgive you Elise and by the way weren't we really together so you couldn't cheat. Lyckan sprider sig i kroppen, Harry hatar mig inte och han förlåter mig. Skuldkänslorna sitter fortfarande kvar men dom lättar lite och jag slänger mig runt Harrys hals.

-Can I kiss you now? frågar han. Jag skrattar och tar bort huvudet från Harrys axel så jag kan komma åt hans läppar. Jag nästan slänger mig över honom med läpparna hårt tryckta mot hans. Först känner jag att han blir förvånad men han kysser mig snart tillbaka. När jag drar mig ur Harrys famn biter jag mig i läppen och ett leende sprider sig sedan på mina läppar, I really like you. Det var så han hade sagt. Harry gillar mig!

---

Nu är jag hemma igen! Har saknat er sötisar. kapitlet blev skiiiiit kort jag vet men jag är dödstrött!

Om ni kommenterar en fråga så svara jag på den i kommentaren (nya blogg.se) så om ni vill se svaret får ni gå tillbaka till inlägget där ni kommenterade så står svaret under kommentaren (:

 

-Goodnight Elise, I'll call you, säger han och lutar sig fram för att kyssa mig på pannan. Jag ler generat och sätter mig sedan ner i bilen. Blake kommer utspringande från byggnaden och kommer fram till bilen. Hon hälsar snabbt på Harry och hoppar sedan in i bilen.

-Bye Harry, säger jag och vinkar. Han vinkar tillbaka och stänger sedan bildörren. Bilen kör iväg och jag lutar mig  tillbaka. Inte förens nu känner jag hur trött jag är.

-I thought you would like my present, säger Blake och vickar på ögonbrynen.

-Wait, it was you? säger jag förvånat.

-Yep, säger hon stolt. Jag knuffar till henne på skoj och hon höjer ögonbrynen åt mig.

-You are right, I loved it, säger jag.

-Yeey! ropar hon och båda börjar skratta.

-You are like the best friend ever, säger jag och ler mot henne.

-You to, säger hon och ler hon också. När vi kommer fram till min lägenhet tar vi oss ur bilen och skyndar upp. Vi går direkt in på mitt rum och slänger oss i sängen och somnar på en gång.

---

Något träffar mitt ansikte och jag spärrar förskräckt upp ögonen.

-Finally some action! Jesus you really know how to sleep, säger Blake som står lutad över mig med en kudde i högsta hugg.

-what? säger jag fortfarande inte helt vaken.

-It's two o'clock and Harry has called like a million times.

-What! did you answer? säger jag och vaknar till lite.

-Yes.

-And what did you say? frågar jag samtidigt som jag börjar leta efter min mobil.

-Just that you needed some beauty sleep. Nothing embarrassing, I promise! försäkrar hon och ger mig mobilen som legat bredvid henne. Jag tar den och ser att jag fått ett sms från Harry. Jag öppnar det och läser:

 

Jag stirrar oförstående på smset och vänder blicken på smset som var innan för att se vad han svarade på och ser att det är en bild. Jag klickar upp den och möts av mitt eget dreglande ansikte. Under bilden står det:

 

 

 

Jag spärrar upp ögonen åt bilden och tittar sedan upp på Blake.

-Did you seriously send a picture of me sleeping to Harry?

-Oh did he answer? säger hon och tar mobilen från mig för att läsa.

-If he wants to be together with you after this picture he is catch, säger hon och ger mig mobilen igen.

-ha-ha, it's not funny, I look horrible! Blake himlar med ögonen åt mig och lägger sig sedan ner i sängen. Jag letar upp Harry bland mina kontakter och ringer upp honom och han svarar nästan på en gång.

-Hi, so you have slept to beautifulness now? säger Harry och man kan höra hur han ler.

-Ha-ha you are so funny, säger jag sarkastiskt.

-Yep I know.

-Lol okay, when are you flying home? frågar jag.

-Seven so we have a couple of hours.

-Okay I will get ready and then we can meet up.

-Can't you come to my hotel? I really doesn't want any fans to interrupt if we are going to talk about what happened and about us and stuff.

-Ehm okay, säger jag osäkert. Han ger mig information om vilket hotell han bor på och sedan lägger vi på.

-So what did he say? frågar Blake som antagligen har lyssnat på vad jag har sagt under hela samtalet.

-I will meet him at his hotel, säger jag stressat samtidigt som jag reser mig från sängen och rusar in i min garderob.

-Oooh, säger Blake och jag kan tänka mig hur och vickar på ögonbrynen men jag orkar inte bry mig. Jag tar på mig första bästa par jeans, ett vitt linne, en baseball-jacka och ett par converse. Jag springer ut från garderoben och in i badrummet för att sminka mig och fixa håret. Egentligen skulle jag nog behöva duscha, mitt hår är ett kråkbo eftersom jag haft lockat hår igår. Men jag hinner inte så jag sätter upp det i en slarvig toffs på huvudet. När jag är klar går ur från badrummet och ställer mig framför Blake.

-Do I look good? frågar jag och hon gör en tummen upp åt mig. Jag pustar ut och sliter åt mig en jacka och en väska där jag slänger ner det nödvändigaste. Blake som antagligen vaknat upp långt före mig har redan fixat sig följer efter mig när jag stressar ut från mitt rum och ner till hissen. När vi kommer ut på gatan vinkar jag åt mig en taxi och vi båda hoppar in för att Blake bor på vägen mot hotellet.

---

Han inte skriva fler kapitel, sorry! Ett nytt kommer antagligen på måndag eller tisdag (:

 

 -Okay now we are going to sing happy birthday but maybe not like you are used to, säger Blake. Hannah, Jessica och Lauren kliver ut på scenen och ställer sig bredvid Blake. DJ drar igång musiken och sen börjar tjejerna sjunga men inte den vanliga "happy birthday to you" utan nån helt annan. Min reaktion blir att jag börjar skratta och jag flyttar mig till kanten av scenen så jag inte ska stå i rampljuset. In i andra versen slutar tjejerna sjunga och en killröst hörs istället. Människorna framför scenen tittar förvirrat på varandra eftersom det inte står någon kille på scenen. Men jag känner lätt igen rösten och när jag vänder mig om ser jag han komma fram bakom ett draperi och ut på scenen, Harry. 

---

Jag hör en flämtning komma från alla i rummet när dom känner igen honom. Han tittar rakt på mig medan han sjunger. Jag förstår ingenting, hur visste han? Jag lägger handen för munnen och då börjar Harry gå mot mig. Han ställer sig rakt framför mig, bara någon decimeter emellan så jag kan känna hans varma anderdräkt medan han sjunger. Sången rundar av och harry sänker micken och bara tittar på mig.

-Happy birthday Elise, viskar han. Alla i rummet är knäpptysta förutom några som viskar.

-Harry what are you doing here? frågar jag. 

-You know, just the ordinary, putting together a plan to take over the world, säger han och ler. Jag börjar skratta, det var precis så jag sa när jag träffade honom första gången. Jag tystnar tvärt när jag kommer ihåg hur det egentligen ligger till mellan oss.

-I'm sorry Harry, säger jag tyst och tittar ner i golvet. Han svarar inte utan ger mig en kram, en lång och varm kram.

-I have missed you, viskar han i mitt öra.

-I have missed you to, viskar jag tillbaka. Han släpper mig och vänder sig till publiken.

-Let's stay up all night! ropar han i mikrofonen och alla jublar. Dj:en drar igång musiken och alla börjar dansa.

-Wanna dance? säger Harry och räcker fram handen. Jag ler mot honom och lägger min hand i hans. Han leder mig ner från scenen och ut på dansgolvet. Resten av kvällen spenderar jag med Harry mestadels på dansgolvet. Han lär mig några nya danssteg och jag har den bästa födelsedagen någonsin. När festen börjar lida mot sitt slut följer Harry mig ut till bilen. Vi stannar framför bilen och Harry vänder sig mot mig.

-I'll go home tomorrow night, säger han och tar tag i mina händer.

-already? säger jag och han nickar till svar.

-But I hope we can meet up tomorrow and talk, säger han och tittar på mig med bedjande ögon.

-Yeah, that sounds good and I hope you can forgive me. Han ler mot mig och släpper sedan mina händer för att öppna bildörren åt mig.

-Goodnight Elise, I'll call you, säger han och lutar sig fram för att kyssa mig på pannan. Jag ler generat och sätter mig sedan ner i bilen. Blake kommer utspringande från byggnaden och kommer fram till bilen. Hon hälsar snabbt på Harry och hoppar sedan in i bilen.

-Bye Harry, säger jag och vinkar. Han vinkar tillbaka och stänger sedan bildörren. Bilen kör iväg och jag lutar mig  tillbaka. Inte förens nu känner jag hur trött jag är.

-I thought you would like my present, säger Blake och vickar på ögonbrynen.

-Wait, it was you who? säger jag förvånat.

-Yep, säger hon stolt. Jag knuffar till henne på skoj och hon höjer ögonbrynen åt mig.

-You are right, I loved it, säger jag.

-Yeey! ropar hon och båda börjar skratta.

-You are like the best friend ever, säger jag och ler mot henne.

-You to, säger hon och ler hon också. När vi kommer fram till min lägenhet tar vi oss ur bilen och skyndar upp. Vi går direkt in på mitt rum och slänger oss i sängen och somnar på en gång.

---

Nu kommer det inte komma kapitel varje dag eftersom jag är borta men jag har skrivit ihop några!

Den svarta bilen stannar framför en hög byggnad. Chauffören kliver ut och går fram till min dörr för att öppna den och hjälpa mig ur bilen. Den kalla novemberkylan biter i mina bara ben och jag skyndar över trottoaren fram till dörren. Dörrvakten öppnar dörren åt mig och jag skyndar in i värmen. Jag lämnar min jacka till kvinnan i garderoben och ska precis öppna dörren till festlokalen när Blake kommer springandes från andra hållet.

-Elise, wait! ropar hon. Jag sänker handen som varit påväg mot dörrhandtaget och vänder mig om.

-Hi! säger jag glatt.

-Hi, and happy birthday! säger hon och kramar mig.

-Okay, I will go in first to say that you are coming so wait here, säher hon. Jag flyttar mig åt sida och Blake går förbi mig. Hon öppnar den tunga dörren och den höga musiken flödar ut. Hon stänger dörren efter sig och det blir tyst igen. Medan jag står och väntar ritar jag osynliga mönsteri golvet med fötterna, slut öppnas dörren av Blake. 

-Happy birthday! ropar alla i rummet. Jag skrattar och kliver in, allas blickar ligger på mig. Men när musiken drar igång igen återgår alla till vad dom gjorde innan. Blake leder mig genom rummet fullt med färgglada spotlights för att visa upp det.

-And here is all your presents, säger hon och stannar vid ett runt bord fullt med presenter. Blicken glider över namnetiketterna för att hitta Blakes present.

-Were is yours? frågar jag.

-It will come later, säger hon hemlighetsfullt.

-What is it, a male stripper? säger jag och skrattar.

-Who knows, säger hon och blinkar. Vi går bort till baren och tar varsitt glas med champagne och så sätter vi oss ner. Min blick far över havet med människor, alla dansande skrattande pratande gäster. Vi har hyrt en DJ som spelar grym musik och jag får lust att dansa. Jag reser mig upp och går bort till dansgolvet. Blake är inne i ett samtal med bartendern så hon sitter kvar. På vägen skymtar jag Jessicas röda kaluffs bland alla människor. Jag syndar fram och ser att både Hannah och Lauren och är där.

-Hi! skriker jag över den höga musiken och petar till Hannah på axeln. Hon vänder sig om och ett leende sprider sig på hennes läppar.

-Hi! skriker hon glatt och kramar om mig. Vid det här laget har Jessica och Lauren också lagt märke till mig, dom kramar om mig och drar sedan in mig i dansen.

-This party is awesome! skriker Lauren medan hon hoppar runt.

-And I love your dress! skriker Jessica. Jag ler mot dom och dansar vidare i min mörka klänning med gulddetaljer. Efter ett tag går Jessica, Hannah och Lauren iväg för att de ska fixa någonting säger dom. Jag fortsätter dansa med några andra vänner men efter ett tag tystnar musiken ner och Blake kliver upp på den lilla scenen som står vid ena väggen. 

-No I would like to get the birthday girl up on stage, säger hon. Dom som står närmast vänder blickarna mot mig och jag börjar nervöst gå mot scenen. När jag kommer upp på scenen ställer jag mig bredvid Blake och tittar ut över alla människor. Det är verkligen fullt här inne och tänk att alla är här för min skull.

-Okay now we are going to sing happy birthday but maybe not like you are used to, säger Blake. Hannah, Jessica och Lauren kliver ut på scenen och ställer sig bredvid Blake. DJ drar igång musiken och sen börjar tjejerna sjunga men inte den vanliga "happy birthday to you" utan nån helt annan. Min reaktion blir att jag börjar skratta och jag flyttar mig till kanten av scenen så jag inte ska stå i rampljuset. In i andra versen slutar tjejerna sjunga och en killröst hörs istället. Människorna framför scenen tittar förvirrat på varandra eftersom det inte står någon kille på scenen. Men jag känner lätt igen rösten och när jag vänder mig om ser jag han komma fram bakom ett draperi och ut på scenen, Harry. 

---

Förlåt om det blir jätte korta kapitel men jag åker ju bort och jag hinner inte skriva ihop flera långa kapitel så det blir några korta dom här dagarna som kommer, sorry!

Och ja det förra kapitlet slutade konstigt. Jag hade skrivit längre men det publicerades inte så ja.. Det var inte så viktigt dock och jag blev ganska glad att det inte publicerades för det blev bättre utan.

-Elise, Elise wake up! Jag vaknar av att mamma skakar om mig. När jag öppnar ögonen står hon lutad över mig och tittar oroligt på mig.

-What? mumlar jag surt. Bakfyllor är aldrig kul.

-All your friends and Harry and Chris have been calling all day. I said you couldn't talk but now I think you should deal with it. What is going on? säger hon. Jag vill bara lägga mig under täcket och aldrig komma fram. Gårdagen var en aning suddig men jag kommer ihåg kyssen och samtalet med Harry alldeles perfekt. 

-Why is your phone off? muttrar mamma. Jag tittar på henne och ser att hon står bredvid sängen med min mobil i handen. Startsignalen ljuder när hon sätter på den, jag sätter mig upp och rycker på mig den. När den är helt på ser jag att jag har 29 missade samtal och 36 olästa sms. Jag klickar mig in på "missade samtal" för att se vilka som ringt vilket är precis vilka jag trodde. Hanna, Lauren, Jessica, Harry och Chris. Blake är den enda av mina närmsta vänner som inte ringt. Var hon ens på festen igår? Jag har inget minne av det i alla fall. Mobilen börjar plötsligt ringa, det är Chris. Mamma ger mig en blick som säger att jag ska svara, jag suckar och viftar med händerna för att visa att hon ska gå ut. När hon lämnat rummet trycker jag en aning nervöst på svara.

-Hello. Elise? är det första han säger.

-Ehm hi, säger jag tyst.

-Are you okay? You were quite lost last time I saw you.

-I am totally fine exept my hangover.

-I'm going back tonight so maybe you wanna meet up before I go. Plötsligt känner jag mig sur. Han hade totallurat mig igårkväll med kyssen och allt. Han känner mig och visste hur jag skulle reagera så varför hade han gjort som han gjort? 

-Why would I wanna meet you? You destroyed my reletionship with Harry, säger jag surt.

-But I tought...

-Whatever we did yesterday, I don't remember anything, was nothing.

-But just to talk.

-About what? We said everything we needed two months ago before you left, remember?

-But I want to be with you...

-Sorry Chris, säger jag och lägger snabbt på. Jag slänger mobilen tvärs över rummet och slänger mig sedan ner mot kudden och tårarna börjar rinna nerför mina kinder. Jag ångrar mig så sjukt mycket. Att jag ringt Harry, att jag kysst Chris, att jag ens gått med på att prata med honom. Jag ångrade att jag ens gått på den där festen. Jag tänker spendera hela mitt liv här inne, under täcket för vad hade jag att leva för längre? Jag mår skit dessutom är jag bakfull vilket bara gör saken värre.

-Darling what's wrong? frågar mamma oroligt. Hon har smygit in i mitt rum utan att jag märkt något.

-Get out, mumlar jag surt.

-But darling.

-Get out! nästan skriker jag. Mamma suckar men går sedan ut ur rummet. När jag legat där ett tag, jag har ingen koll på klockan, öppnas dörren igen. Jag är helt säker på att det är mamma igen men när jag lyfter huvudet från kudden står någon helt annan där, Blake.

-Elise? säger hon oroligt och stänger dörren bakom sig innan hon går fram till mig.

-Your mum called me, what's wrong? fortsätter hon.

-I called Harry and broke up whit him, snyftar jag fram.

-Wait, what! But why? säger hon och sätter sig på sängkanten.

-Chris kissed me and I kissed him back, mumlar jag.

-What!

-Why weren't you at the party? frågar jag.

-I didn't really feel welcomed.

-But why didn't you say something?

-Because then you would have stayed home with me and I wanted you to go and have fun you know. But now back to the Harry and Chris thing. Can't you and Harry talk about it then?

-No, he deserves someone better, someone who doesn't kiss other guys.

-He deserves love and you are the one who can give it to him, säger hon och stryker tröstande med handen över min arm.

-Yes I'm so lovable! säger jag sarkastiskt.

-Right! säger hon och ler.

-I'm sure Harry hate me right now, mumlar jag och bryter ut i gråt igen. Blake tittar ledsamt på mig och lägger sig sedan ner bredvid mig-

-It's going to be alright, säger hon tröstande och tar tag i min hand.

 

 När de flesta ätit upp klingar någon i sitt glas och när jag tittar upp ser jag att det är farfar. 

-I would like to thank everyone for coming and... han börjar hosta kraftigt och farmor som sitter bredvid tittar oroligt på honom. Han ramlar ner i stolen igen och fortsätter hosta. Farmor gör allt för att hjälpa honom medan alla andra oroligt tittar på. Jag vänder blicken mot pappa som sitter på andra sidan bordet. Plötsligt reser han sig upp.

-Darling, call the ambulance, säger han till mamma innan han skyndar fram till sin far. 

---

Jag sitter nu i vardagsrummet hemma i vår lägenhet igen. Middagen hade avslutats och pappa har följt med farfar till sjukhuset medan jag och mamma åkt hem. Mamma går oroligt fram och tillbaka i rummet medan jag sitter i en av de vita skinnsofforna. Plötsligt ringer hemtelefonen och vi båda rycker till och tittar oroligt på varandra. Mamma plockar upp den och svarar.

-Mrs. Winston, säger hon. Jag hör att någon säger något i andra änden och sen går mamma ut från rummet. Jag antar att det är pappa som ringer för att berätta om farfar. Jag sitter på helspänn i någon minut innan mamma kommer tillbaka. Jag tittar hoppfullt på henne och hon lutar sig mot dörrkarmen.

-It was just a inflammation in the lungs and he will be better in a couple of weeks, säger hon och ler lite smått. Jag andas ut som om jag hållit andan sen farfar fick hostattacken under middagen. Jag tittar på klockan som sitter på väggen, den är halv ett på natten. Jag reser på mig för att gå och lägga mig. Nu när jag vet att farfar är okej kommer jag nog kunna somna lättare.

 

*

När jag kliver in i lokalen Lauren hyrt inför kvällens fest känns det som att åka tillbaka ett år i tiden, tillbaka i High school. Min blick glider förbi alla välkända ansikten som står i små grupper och prata tills jag ser vad jag letat efter. Jag tjuter till och springer emot Hannah och Jessica som också börjar springa och vi möts i en kram.

-It feels like it has been years, säger Hannah när vi släppt varandra. Lauren kommer gående och kramar också om mig innan hon ställer sig mellan mig och Hannah. Vi fyra står i en ring ett tag och snackar innan Jessicas blick hamnar på någon bakom mig och hon suckar.

-And there we have Chris, säger hon. Jag vänder mig om och precis som Jessica sagt så kommer Chris in igenom dörren. Han visar sina vita tänder i ett stort leende och ger några kompisar hive five. Våra blickar möts och hans leende bleknar lite. Alla känslor jag stoppat undan när vi gjort slut bubblar upp inom mig. Hans mörkblonda hår ligger perfekt på huvudet och hans bruna ögon glittrar. Jag sväljer hårt och när han börjar gå emot oss känner jag nervositeten komma smygande. Varför känner jag såhär? Jag har ju Harry nu. 

-Ladies, säger han sedan och nickar mot Lauren, Hannah och Jessica.

-Chris, säger alla tre i kör innan dom går iväg för att lämna oss ifred.

-I heard about your grandad, I'm sorry, säger han. Det stod om min farfar i dagens The New York times. Han var en förmögen man med stort inflytande dessutom händer det inte så mycket i New York på thanksgiving. I tidningen hade det bara stått att han blivit ivägkörd i ambulans och folk antog väl att han dött av någon konstig anledning. Under dagen har folk ringt och beklagat sorgen och farmor ringde och berättade att hon fått blommor till och med.

-Why? He is not dead, säger jag irriterat.

-He isn't? Someone said that... Säger han.

-Do you think I would come here to party if my grandad is dead?

-No, mumlar han och sedan blir det tyst mellan oss en stund.

-You look beautiful tonight, säger han och avbryter tystnaden. Inför kvällen har jag valt en kort vit och guldig klänning och samma skor som jag haft igår. Mitt hår är lockat och faller perfekt nerför axlarna. Jag tittat besvärat ner i golvet. Vad vill han? 

-Just come to the point, säger jag och lägger armarna över bröstet.

-Can we go somewhere to talk maybe? Jag suckar och börjar gå mot balkongen. Visserligen är det Oktober och kallt ute men av den anledningen finns det ingen där ute. Jag sätter mig ner i en av sofforna som står där ute. Chris stänger dörren och sätter sig sedan bredvid mig. 

-I miss you Elise, säger han och försöker fånga min blick men den fäster jag bestämt på hans mun.

-Chris, I'm kind of not single anymore, säger jag. 

-Right, that singer with curly hair, fnyser han.

-His name is Harry and he is a really nice person.

-He is not your type.

-Okay, What's my type then?

-You know, hot guys like me. Jag himlar med ögonen och reser mig upp för att gå. Jag orkar inte lyssna på hans skitsnack. Men han tar tag i min handled och stoppar mig.

-I'm sorry, I was just joking. Please sit down, säger han. Jag suckar och sätter mig ner igen. 

-I miss you and I still love you. I guess I'm just jealous, säger han. Jag stirrar chockat på honom. Hade han nyss sagt allt det där? 

-I really think we are meant to be Elise. Will you give me another chance? fortsätter han. Jag tar mig ur mållösheten för att svara.

-Ehm I don't know, I have Harry now and... mer hinner jag inte säga förren Chris trycker sina läppar mot mina. Han tar tag i mina axlar och drar mig närmare. Först sitter jag bara där chockat men sedan kysser jag honom tillbaka. Jag vet att det är fel, att jag borde dra mig undan men gud vad jag har saknat dom där läpparna. När han tillslut drar sig undan ler han mot mig.

-Is that a okay? säger han. Jag vet inte riktigt vad jag ska svara utan jag reser mig bara upp och springer in igen och raka vägen in på toaletten. När jag stängt och låst dörren rinner en tår nerför min kind och jag sätter mig ner på golvet lutad mot väggen. Vad hade jag nyss gjort? Ångesten kommer ktypande. Harry förtjänade nån annan, nån bättre, någon som inte kysste andra killar hit och dit. Jag tar upp min mobil ur väskan och letar fram Harrys nummer. Även om det är mitt i natten i London svarar han.

-Elise? säger han förvånat

-I just kissed my ex boyfriend who I still really like and I think we just got back together so I don't think we can be together anymore or whatever we are. I am so sorry Harry, säger jag snabbt innan jag lägger på. Någon börjar knacka på dörren och jag reser mig snabbt.

-Elise are you in there? Det är Chris som säger det. Jag torkar bort tårarna och fixar till sminket litegrann. Mobilen börjar ringa, det är Harry. Jag trycker bort samtalet och sedan stänger jag av mobilen. När jag kliver ut står Chris där och tittar oroligt på mig.

-What happened? säger han.

-You are right, Harry is not my type, säger jag och tar ett champangeglas från en servitris.

---

Oh no.. Vad händer nu??

Jag tittar på mig själv i spegelbilden. Inför kvällen har jag valt en grön klänning i siden och beiga skor och halsen, handleden och i öronen har jag guldsmycken 

-We need to go now Elise! ropar mamma från hallen. Jag suckar och tar på mig min jacka innan jag går ner till mamma och pappa. 

-Look at my beautiful daughter! säger pappa och kramar om mig. Jag himlar med ögonen men kramar honom tillbaka, jag träffar ju inte honom så ofta. Han släpper mig och lägger armen om mina axlar istället och leder mig in i hissen.

 

-Elise! ropar farfar direkt när vi kliver ur hissen och kommer emot oss med öppna armar.

-Grandad! ropar jag glatt och möter honom i en kram.

-You are so tall, flämtar han och tittar upp på mig och jag skrattar åt honom. Han har rätt, med klackarna på är jag ungefär två decimeter längre än honom. Farfar går för att hälsa på mamma och pappa så jag går igenom lägenheten mot köket där farmor brukar vara. Det är redan ganska fullt och jag hälsar på flera släktingar på vägen. När det bara är några meter till köksdörren kliver min kusin Gaby ut framför mig.

-Are you dating Harry Styles? säger hon med betoning på you som att jag är någon äcklig häxa eller nåt.

-Oh hi on you to Gaby! säger jag sarkastiskt. Hon lägger armarna i kors över bröstet och lägger tyngden på en benet medan hon granskar mig från topp till tå och jag gör samma sak med henne. Gaby har på sig en väldigt kort svart klänning med gulddetaljer och ett par skyhöga svarta klackar men hon är ändå inte längre än mig. Hennes långa blonda blonderade hår är plattat och ligger prydlig över hennes axlar. Hon är väldigt brun efter solarium och brun-utan-sol men hon har på sig en aning för mörk foundation. Gaby är två år yngre än mig och går på samma skola som jag gått på. Det var ganska drygt när hon kom fram till mig för att "prata" för att imponera på sina kompisar. Om jag ska vara ärlig kom vi inte så bra överens. Gaby är en partypingla som älskar att stå i centrum och hon kan säga en otrevlig kommentar lite då och då.

-Ehm hi? säger hon bitchigt. Jag svarar inte så hon börjar prata igen.

-So are you dating Harry Styles?

-Ehm maybe, svarar jag osäkert och gör allt för att undvika Gabys blåa ögon.

-Omg are you serious? Do you have his number? Do you have the other boys number? Can I have Zayns? He is like soooooo hot, säger hon exalterat.

-Ehm no you can't have his number, no I don't have the other boys number and Zayn has a girlfriend. I don't think he wants to date a kid anyway.

-Ehm exuse me? I am only two years younger than you.

-Really I tought you are like 13 or something, säger jag på skoj men Gaby verkar inte förstå det. Hon flämtar till och börjar surt inspektera sina naglar.

-So are you going to some hot parties this weekend? frågar hon och tittar på mig igen. Jag skulle precis börja gå därifrån eftersom hon verkat sur så jag blir förvånad över att hon fortsätter prata med mig. I vanliga fall brukar hon bara prata på om sitt "perfekta" liv eftersom vi alltid placeras bredvid varandra vid middagsbordet, alla verkar tro att vi är kompisar på något sätt.

-Ehm Lauren is having a party tomorrow, svarar jag.

-Do you know that I am not invited to that, I don't understand! I'm like best friend with her sister, säger Gaby surt.

-Ehm maybe because it's for our class, you know the ones who graduated this year, säger jag med höjda ögonbryn.

-But still... säger hon. 

-But I need to go now, I guess they sat us next to each other so I see you at the table, säger jag och går snabbt därifrån innan hon hinner säga något mer. 

 

När jag kliver in i köket tittar farmor upp och ler stort när hon får syn på mig.

-Elise! säger hon och jag går fram till henne för att kramas. 

-I was just about to go out and ask everyone to sit down at the table, säger hon så vi går ut och farmor skriker över hela lägenheten att alla ska sätta sig ner. Efter tio minuter har alla hittat sin plats och alla hugger in på den framdukade maten. Som jag trott innan hamnar jag bredvid Gaby som börjar prata om sina vilda partynätter. När de flesta ätit upp klingar någon i sitt glas och när jag tittar upp ser jag att det är farfar. 

-I would like to thank everyone for coming and... han börjar hosta kraftigt och farmor som sitter bredvid tittar oroligt på honom. Han ramlar ner i stolen igen och fortsätter hosta. Farmor gör allt för att hjälpa honom medan alla andra oroligt tittar på. Jag vänder blicken mot pappa som sitter på andra sidan bordet. Plötsligt reser han sig upp.

-Darling, call the ambulance, säger han till mamma innan han skyndar fram till sin far. 

---

Omg, vad kommer ända nu?

Hinner inte fixa bild, internet är seeeeegt men det kommer sen!

Mitt liv fortsätter som innan Harry kom in i det, förutom en sak. Varje dag bär jag en saknad, en tomhet. Som att Harry tog med sig en bit av mig med sig till England. Jag har blivit lite tystlåten och inåtvänd sen Harry åkte. Blake gör allt för att muntra upp mig och jag kan se att mamma är orolig. Hon drar ut mig på shoppingrundor och till skönhetssalonger för lite "mamma-dotter-tid" i hopp om att hennes glada sprudlande dotter ska komma tillbaka. I helgen är det thanksgiving också som vi ska spendera med pappas släkt. Alla vänner som går på college kommer tillbaka till stan för att fira thanksgiving med sina familjer och Lauren, en vän från skolan, har anordnat en fest så alla från min gamla klass kan träffas igen, Blake är till och med inbjuden. Jag är lite orolig inför den festen faktiskt, antagligen kommer Chris vara där. Men han har säkert hittat nån solbränd blondin på sitt college i Californien. Jag avbryts i mina tankar av att mobilen ringer. Jag skyndar upp från golvet där jag satt och kollade igenom foton från förra sommaren. Det var innan jag träffat Blake och jag hade spenderat den i The Hamptons med Lauren, Hannah och Jessica. Vi hade köpt en polaroidkamera som vi använde flitigt och nu hade jag hittat lådan med alla bilderna vi tagit. Jag slänger mig på sängen och sträcker mig efter mobilen på nattduksbordet.
-Lauren is in town! ropar Lauren i luren. Jag blir genast på bättre humör än vad jag varit för en sekund sen. Jag inser inte förens nu hur mycket jag saknat mina vänner.
-We have to meet up! Heard you are dating Harry Styles. Wow he is hot, good work! Jag skrattar igen. Lauren är alltid så... ja jag vet inte hur jag ska beskriva det, glad, social, ärlig, hyper?
-Yes, we really need to meet up, säger jag och rullar över på rygg.
-Cool, I will be there soon! säger hon och lägger på. Jag lägger tillbaka mobilen på nattduksbordet och kryper tillbaka till platsen på golvet där jag kollat igenom bilderna. Jag lägger tillbaka bilderna i lådan och reser mig upp för att ställa den på sängen, jag tänker visa dom för Lauren. Idag har jag inte lämnat lägenheten så jag har på mig pyjamasbyxor, en gammal T-shirt och ett par rosa tofflor så jag går in i garderoben för att hitta något att ta på mig. Jag kommer ut igen i ett par jeans och en vit tröja med svarta ärmar. På fötterna har jag fortfarande mina rosa tofflor som jag använt flitigt sen Harry åkt eftersom jag spenderat mycket tid hemma och deppat. Jag borstar igenom håret och tar på lite mascara, det är allt jag hinner innan jag hör mamma ropa:
-Lauren is that you? Jag springer så fort jag kan nerför trapporna och till hallen där Lauren står fullt påklädd i jacka, mössa och vantar och hennes kinder är rosiga efter höstkylan som slagit till i New York. Ett stort leende sprider sig på mina läppar och det gör det på Laurens också. Jag springer och slänger mig i hennes famn och vi kramas länge. Vi har inte sett varandra på två månader vilket kanske inte är så farligt länge men det har hänt så mycket så det känns som det gått ett halvår, minst. Lauren släpper mig och tar ett steg bakåt för att se på mig.
-I have missed you so much Elise, säger hon och ler.
-I have missed you to, säger jag och känner att ögonen börjar tåras.
-Now you have to tell me everything! säger hon och börjar klä av sig ytterkläderna.
-And you have to tell me everything!
-It's so cold here, säger hon och sliter av sig mössan och hennes hår står åt alla håll.
-It's New York, säger jag med en axelryckning. Lauren skrattar och nickar. Hon ger ytterkläderna till hushållerskan och vi går upp på mitt rum.
-Look what I found, säger jag och håller upp lådan med bilderna. Lauren kikar ner i lådan och tar upp ett av fotona.
-Omg, I had totally forgot about these! säger hon och tar kartongen från mina händer. Vi sätter oss på sängkanten och går igenom varenda liten bild och återskapar alla minnen. När kartongen är tom på bilder vänder sig Lauren mot mig.
-Okay tell me everything, säger hon och jag antar att hon menar Harry så jag berättar om middagen hos Mr. och Mrs. Robertson där jag fått biljetterna till då jag stått och tittat efter Harry senaste gången jag sett honom.
-Omg, I'm so jealous of right now. He is like the perfect man! säger hon när jag berättat klart.
-So how are the boys at your college? frågar jag.
-Well I met this boy Matthew or Matt that everyone calls him, säger hon.
-Tell me about him, is he this perfect boy you always been... säger jag exalterat men avbryts av Lauren:
-But he cheated on me whit this girl Rachel. Jag gapar stort.
-What an idiot and what a whore! säger jag.
-Yeah, but we weren't really together, säger hon sedan. Jag tittar frågande på henne och hon suckar innan hon börjar berätta hela historien. Hur hon och Matt träffats på gräsmattan utanför skolbyggnaden och hur hans blonda hår glänste i solskenet sedan om alla deras dejter och deras första kyss och sedan om den gången hon klivit rakt in på hans rum och hittat honom ovanpå Rachel. Jag kramar om henne men hon säger att det är okej, han var en ganska dålig kyssare ändå. Jag skrattar och hon skrattar också. Jag frågar om hennes college i allmänhet och hon börjar berätta igen. Några timmar senare står vi nere i hallen igen för att säga hejdå.
-You will come to my party right? frågar hon.
-Of course I will, säger jag.
-Good, säger hon och kramar om mig.
-Bye!
-Bye! Hissdörren åker igen och så står jag där igen, själv. Hålet i hjärtat visar sig igen och tankarna vandrar till Harry igen. Gud vad jag saknar honom!

---

Finally! Precis innan klockan slår tolv haha..

 

Förlåt för att jag inte skrev något igår! Var borta hela dagen och kvällen och somnade direkt när jag kom. Vet hur det är att vänta på en ny del, believe me. Men en ny del kommer ikväll! 

But... På onsdag åker jag bort i nästan en vecka. Ska försöka skriva ihop några kapitel och sätta som tidsinställda inlägg, sounds good? Men nu måste jag börja skriva på kapitel 11, yeey!

 

Bilen saktar in och stannar utanför en av New Yorks lyxigaste resturanger. Jag har ätit här många gånger med familjen och på pappas affärsmiddagar. Jag hatar egentligen stället, det är stelt och tråkigt. Mestadels gamla rika par som blir sura för minsta lilla fniss. Harry ställer sig bredvid mig och ler stort.

-I looked around on the internet on all my spare time to find the right place, this is a five star and I love how cosy it looks, säger han. Han har rätt, från utsidan ser det ut som en mysig romantisk resturang men energin när man väl sitter där inne känns bara... negativ. Jag nickar i alla fall uppmuntrande, jag vill inte göra honom ledsen nu när han letat så mycket. Harry tar min hand och vi går in på resturangen. Vi leds till ett bord för två vid väggen och en kypare kommer fram för att ta våran beställning innan vi ens hunnit kolla i menyerna.

-Ehm just gonna take number 45 and a coke, säger jag och ger kyparen min meny som jag inte ens kollat i. Harry tittar förvånat på mig och tittar sedan ner i menyn i sina händer.

-Ehm yeah, I'll take the same, säger han och ger menyn till kyparen han också.

-So you have eaten here before? frågar Harry när kyparen gått iväg.

-Yes, svarar jag osäkert.

-Oh.

-Sorry but...

-No, you not have to apologize for it, säger han och ler snett och fortsätter sedan:

-So is it a good resturant? Do you like it? 

-If I'm going to be honest, I don't really like it. Sorry but it's just so stiffly in here, don't you feel it? säger jag.

-Yes I do actually, säger han med ett leende och lättat ler jag tillbaka.

-Come on let's go then, säger Harry och reser. Han räcker fram handen mot mig och jag stirrar förvånat på den i några sekunder innan jag tar den och Harry hjälper mig upp från stolen. Vi tar våra jackor och springer ut från resturangen. När vi kommer ut på trottoaren ställer sig Harry mittemot mig och tar mina händer i sina. Jag ler stort och låter ut ett litet fniss och han gör samma sak.

-So where do you wanna go? frågar han. Jag tittar på resturangerna som finns runtomkring och blicken fastnar på det gula M:et, Mc Donald's.

-There, säger jag och pekar. Harry vänder sig om för att se vart jag vill gå och när han vänder sig tillbaka har han ett leende på läpparna.

-Let's go then, säger han och släpper en av mina händer innan vi börjar på nerför trottoaren. 

 

Vi kliver fnittrande in på Mc Donald's och allas blickar vänds mot oss. Vi tystnar tvärt och sneglar på varandra. Harry tar ett steg och jag följer efter fram till disken. Vi beställer och sätter oss sedan vi fönstret.

-We got better seats here, säger jag och nickar mot fönstrets.

-Cheers to that, säger Harry och håller upp pappersmuggen full med cola. Jag gör likadant och vi skålar med varandra.

-So what do you think about New York? frågar jag och stoppar sedan en pommes frites i munnen.

-I love it, säger han och gör likadant. Det blir tyst en stund medan vi äter men till slut harklar jag mig för att ställa frågan som borrat i mitt huvud sedan igår kväll då Harry sagt att de skulle åka tillbaka till England. Harry kollar upp på mig och jag harklar mig igen.

-Ehm Harry. You know that I live here and you live there in England so how is this going to work? In fact, what is this? You know, me and you? pladdrar jag på. Harry tittar på mig ett tag, han ser ut att tänka ut vad han ska svara.

-Elise, I like you, I really do and for me it doesn't matter where you live. Me and the boys are on tour the most of our time anyway so we wouldn't have meet each other if you lived in England either way. Han lägger sin hand på min och ler.

-Thank you, I really needed to hear that. I feel the same way and I'm going to miss you like hell when your leaving tomorrow, säger jag.

-I'm going to miss you to, säger han tyst, nästan viskar.

 

Ett par timmar senare stannar vi utanför min dörr efter att vi tagit en promenad runt i New York.

-I guess this is goodbye for a long time then, säger jag och suckar.

-I guess so, säger harry med blicken på våra sammanflätade händer.

-Elise, it's just something I need to do before I Ieave, säger han sedan men flyttar blicken upp till mina ögon.

-What? frågar jag nyfiket. Harry tittar djupt in i mina ögon och börjar sakta luta sig framåt. Först blir jag nervös men gör sedan samma sak. Jag sluter ögonen och känner Harrys perfekta läppar träffa mina. Jag lägger mina rmar runt hans nacke och han lägger armarna runt min midja. Tiden stannar där för en sekund, det enda jag tänker på är att Harrys varma läppar är tryckta mot mina. New Yorks vilda trafik tystnar och det enda jag hör är mina egna hjärtslag. Men sen försvinner Harrys läppar från mina och jag öppnar ögonen igen. Han tittar på mig en stund innan han viskar:

-Bye Elise, och vänder sig om och går iväg.

-Bye Harry, viskar jag tillbaka men jag är säker på att han inte hör. Jag står kvar och tittar efter Harry så länge det går. Till slut försvinner han bland allt folk. En tår rinner ner för min kind för jag vet att det här var sista gången jag såg honom på väldigt länge.

---

Kul att så många stannar kvar och läser!♥

-Mum, dad! ropar jag när jag kliver ur hissen men jag får inget svar. Jag går upp på mitt rum och slänger av mig skorna och jackan jag haft på mig. Blicken sneglar lite på datorn. Ska jag logga in på twitter eller borde jag låta bli? Till slut går jag sakta fram till skrivbordet och öppnar locket på datorn. Jag väntar otåligt på att den ska starta men jag känner mig också en aning nervös. När datorn är igång sätter jag mig ner och går direkt in på twitter. Mina 107 följare har gått till 165 men det är väl inte så mycket? Jag går in på mina mentions och ser att väldigt många har skrivit till mig. För bara några sekunder sedan har någon skrivit: Are you dating Harry Styles? You look like a whore, just saying. Jag får en klump i halsen, borde jag läsa fler? Antagligen inte men nyfiken som jag är scrollar jag längre ner och läser bland alla hat-tweet, blandat med opassande frågor om mitt och Harrys sexliv vilket vi inte hade något. Jag tar ett djupt andetag och går tillbaka till startsidan. Jag känner att jag måste skriva någonting, visa att jag inte bryr mig alls om vad dom här tjejerna tycker om mig. Jag funderar länge men till slut får jag ner:

 

 

Jag trycker på tweet och smäller sedan snabbt ner locket på datorn. Klockan är bara fem och jag har ingen aning om vad jag ska göra. Vill bara att det ska bli imorgon kväll då jag får träffa Harry igen. 

 

*

Jag kollar mig själv i spegeln en sista gång. Ikväll har jag valt att bära en beige/guldig klänning i spets för vad jag visste skulle vi ut och äta.  Håret var lockat och sminket var perfekt. Jag vänder mig mot hyllorna med skor för att välja ett par. Blicken far över alla skor men de fastnar på ett par svarta högklackade pumps. Det är visserligen Oktober och ganska kallt ute men jag bär ett par svarta strumpbyxor så det ska nog gå bra. Vi kommer väl antagligen vara inne endå. 

-Elise, Harry is here! ropar mamma nerifrån hallen. Jag sliter åt mig min kappa och handväska och flyger sedan ut från rummet och nerför trapporna. När jag kommit till nedervåningen lugnar jag ner mig och går istället genom korridoren mot hissen där jag hör hur mamma och Harry pratar. Varje steg jag tar ekar i hela huset och när jag kommer inom synhåll ler Harry stort mot mig. Han har på sig en kavaj över en vit T-shirt och beiga chinos.

-Hi! säger han och kramar om mig. Jag är nästan längre än honom nu när jag har högklackat.

-Hi, svarar jag och kramar honom tillbaka. När vi släppt varandra vänder vi oss mot min mamma som står och ler mot oss.

-Han är väldigt snygg Elise, säger mamma till mig och vänder sedan blicken mot Harry. Jag spärrar upp ögonen.

-Mum! säger jag irriterat.

-Förlåt, skrattar mamma och nickar sedan mot Harry.

-Bye and don't be to late. Jag himlar med ögonen och Harry nickar nervöst. Harry och jag kliver in i hissen och dörren åker igen efter oss.

-Was that swedish? frågar Harry.

-Ehm yes, my mum is from Sweden.

-You have never mentioned that.

-I guess we haven't brought it up.

-yeah, do you know swedish?

-Yes, mum started teaching me when I was about five.

-I know some swedish to you know.

-Really?

-Kottbulle, säger han och vickar på ögonbrynen och jag börjar skratta. Hiss dörrarna öppnas och vi kliver ut i lobbyn. När vi kommer ut på trottoaren ser jag samma svarta bil som kört oss när vi var på bio.

-So were are you taking me? frågar jag när jag är på väg att klättra in i bilen.

-You will see soon, säger han hemlighetsfullt innan han klättrar efter mig in i bilen.

---

Förlåt för att jag inte skrev igår! Jag började skriva men sen  började jag må dåligt och låg i sängen under kvällen och försökte att inte spy typ.

What will happen now?♥